Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Blue/Benji!

Skrivet av Mia 2+1
Hur går det för dej/er?
Håller tummarna, och önskar lycka till.
Svar på tråden: Blue/Benji!

Hej, (långt)

Tack, det går som vanligt. Det händer något varje vecka. I lördags slängde pappan luren i örat på mig tre gånger då jag ville tala kring ett kalas de skulle ha som barnen var bjudna till. Komma överens om hämtning och lämning tänkte jag i min enfald. Luren åkte i tre gånger. Jag släppte inte barnen till något kalas, då hans tystnad alltid innebär att jag har husarrest om jag lämnar ut barnen till honom, då jag inte vet när de kommer åter. Han dumpar ju av dem när det passar honom, och jag går inte från mitt hem då barnen utsätts för oro om jag kört någonstans under tiden. Alltså dealar jag inte numera. Antingen prat, eller inget kalas eller annat. I veckan ringde pappan hem till vår dotter och gjorde en överenskommelse. Gällde tisdagen i denna veckan. Jag räknade (naiv som vanligt) med att han skulle kontakta mig kring händelsen. När tisdagen kom hade jag glömde bort samtalet mellan de båda…..fram till att skolan ringer, och talar om att pappan tagit dotter från skolan i 10 minuter, trots att han blivit tillsagd av läraren att han inte fick. (det var vad hon sa, men jag anar ljug, för att jag inte ska anmäla henne) Läraren hade lämnat dotter och pappa ensamna, så de kunde säga hejdå till varandra i ro. Då passade pappan på att åka iväg med dottern. Vet inte vad jag ska göra åt denna pappa. Vad de två kommit överens om, var en god sak för dottern, det gällde ett farväl av ett kärt djur som är hennes hos sin pappa. MEN, det här handlar om att skolan först anmält oss föräldrar till socialen, och nu står vi inför en barnavårdsutredning, samtidigt som skolan är kyliga, och lämnar dottern ensammen med pappa, vilket orsakar bekymmer för dottern, hon hamnar ju mitt emellan återigen. Jag reagerar på skolans flathet/lärarens flathet + att skolan varit uppmärksamma kring barnen, men ändå på ngt sätt ger pappan tillåtelse att härja fritt ändå. Dubbelmoral. Här fick pappan ett godkännande att det är ok för skolan att han kommer och hämtar barnen på skolan, fastän det inte är hans umgänge. Jag hade sagt ja till pappan att hämta dottern, på vilken plats han velat, om han ringt mig. Men pappan vidhåller att inte tala med mig. Istället går han och utsätter dotter (och sonen) och skolan för konfliktfyllda upplevelser. Jag har försökt få tag i rektorn, men hon är ej på plats. Min advokat är inte åter förrän på måndag, och jag vet ej heller om pappan hämtar barnen i kväll. Gör han inte det, sjukskriver jag barnen imorgon bitti, och så kan han inte hämta dem torsdag på skolan. Jag anser att har han inte hämtat dem enligt fastställd dom, och jag gett honom en timme att hämta dem, alltså fram till kl 19, är tiden min med barnen. Han försöker att sätta i system att hämta på skolan, dagen efter egentlig umgängesdag. Ska han hålla på så här, kan vi lika så gärna lägga om domen, så barnen får ro hos mig onsdagskvällen. Min advokat måste jag först få tag i, så jag kan rådfråga henne innan jag vet vad jag ska göra för att göra rätt, inte fel. Det är ju fan att varken rektor eller advokat är anträffbara. Ska försöka få tag i en annan advokat för just råd. Imorgon skall jag till första samtalet på socialkontoret gällande barnavårdsutredningen. Där ska samtalet kretsa kring mig en och en halv timme. Undrar om det räcker :o) Några tipselips om hur du själv hade agerat/tänkt. Det var det om detta :o) Tack för omtanken.
Skrivet av    Blue/Benji

Se sid 2....

Där har du några bittra, cyniska och elaka bitchtips! ;-) Så länge du följer domen tror jag inte att det ska vara några problem - om han väljer att inte göra det är det ju han som bryter mot dom, eller hur? Jaga rätt på rektor, och framför dina tankar om skolans agerande. Har du inget mobilnr du kan nå rektor på? Det brukar inte vara så jättesvårt att snoka fram annars, ring kommunens växel och kräv att få mobilnr. Annars brukar kommuner ha ganska likartade system för hur mobilnr \"tillverkas\", om du har nr till fasta telefonen och vet hur systemet ser ut (vilka siffror som läggs framför fasta nr för att få mobilnr) är det lätt... Du kanske känner nån som jobbar inom kommunen, t o m? Vik inte ner dej vad gäller umgänge fastslaget i dom, och ta reda på hur skolan agerar - kräv skriftligt från rektorn ang. deras inställning, och se till att påtala om de bryter mot denna. Och lycka till igen - håller tummarna imorgon.
Skrivet av    Mia2+1

Eller längst ner denna sida...? *imt*

,
Skrivet av    Mia2+1

Glömde

hej igen, har inte haft tiden att svara på inlägget på sidan två. Min egen dator ligger nere, min jobbdator får jag egentligen inte logga in mig här. Hm. Tackar både dig och mia som gav mig tips där. Jättesnällt av er båda. Rektor varit på kurs. Åter idag. Ska försöka hitta henne. Meddelat henna mina telefonummer. Har jag \"rätt\" att hålla barnen eftersom pappan inte hämtat den på onsdagskvällen kl 18. Han går inte att nå, då han vägrar bestämt. Om han hämtar på torsdagen, efter skolan, då jag inte är närvarande, har han rätt att hämta barnen i skolan då? I domen har han ju ons - sön. Han kom förra torsdagen och hämtade barnen, fastän jag lämnade barnen på fritids på morgonen. Barnen var alltså i min vård på morgonen. Klurigt ju. Och ja, pappan bryter mot domen hela tiden. Undrar hur barnavårdsutredarna ser på detta? Men, de är väl i maskopi med mina f d svärföräldrar de åxå, precis som familjerätten tycks ha varit. Hoppas på fler av dina bra tips.
Skrivet av    Blue/Benji

Men!

Dina barns bästa måste stå i centrum! Det kan inte vara deras bästa att du och ditt ex träter så här. Att skolan har anmält er till socialen är ju ett otvetydigt tecken på att omgivningen reagerar på ert föräldraskap! Jag tycker att ni bägge två använder barnen som tillhyggen i ert privata krig mot varann. Varför kan du t ex inte ge barnen nyckel så att de kommer in i ditt hus/lägenhet om pappan lämnar vid en tidpunkt när du inte är hemma? På så sätt slipper du irritera dig på att du har \"husarrest\" om pappan inte vill göra upp om en tid när han ska lämna, och barnen slipper avstå från kalas för att du ska straffa pappan för att han inte vill tala i telefon med dig. Betr att pappan gör upp med dottern om en träff med henne under \"din\" vecka, så förstår jag inte varför det bekymrar dig. Det skedde ju under fritidstid, en tid när du ändå inte var tillsammans med din dotter. Varför bryr du dig? Jag tycker det ni håller på med låter hemskt, som barnmisshandel! Ni totalförstör era barns barndom och ger dem ärr i själen för evigt! Sluta!
Skrivet av    Eva E

Hej!

Ja, du vet ju inte vad x gör om jag lämnar ut nyckeln till barnen. Du förstår inte heller min oro över att han skulle komma in i mitt och barnens hus? Det kan du inte veta, ändå föreslår du att lämna ut nyckeln. Vet du hur många år barnen har sprungit som budbärare åt sin far? Ändå uppmanar du mig att inte sätta ner foten, att inte säga stopp. Det finns ingen deal längre från min sida. Jag har dealat, med x tystnad i många år. Jag har satt ner foten. Ja, det drabbar barnen, hur jag än gör. Läget är fast, hur jag än vrider på mig. Jag tycker också att det är bra att en utredning är igång. Tro inte annat. Det är svårt för utomstående att veta VAD som händer. VAD jag gjort, VAD jag inte gjort, lika för x. Ditt svar tackar jag för, absolut, men varför jag bryr mig och agerar har du svårt att förstå. Du tycker att jag inte skyddar barnen, utan använder dem. Ja, jag kan förstå och acceptera att du tycker det, men jag håller inte med dig. Alla kan inte svara med hurra och lycka till. Jag tänker inte heller förklara, då jag har en hel del med bagage i ryggsäcken när det gäller barnen. Jag vet att jag gör mitt bästa för barnen. Jag har också råd från socialkontoret under och på vägen. Jag vet att jag gör mitt bästa för barnen, i den situation som x tvingar oss in i och vara i ständigt. Jag har provat både ock, låta allt vara, = barnen mår dåligt, och kämpa emot = barnen mår dåligt. Kontroll över MITT och BARNENS liv TILLSAMMANS, Eva, har jag när jag kämpar emot. Vad har du för förslag, Eva E, när barnen mår dåligt oavsett hur jag vrider och vänder mig? Ska jag flytta från byn där jag bor, och lämna över barnen till pappan, så de inte får ha kontakt med sin mamma längre, för det lovar jag dig, DET är vad som händer. Varför bryr jag mig? Jag tappar andan.
Skrivet av    Blue/Benji

Eva E!

Se till att du har bakgrunden innan du öht kommenterar, så slipper du trampa i storklaveret såsom du gjorde i ditt inlägg här.
Skrivet av    Mia2+1

Det är dina BARN!!

Att höra dig säga att du har en oro över att _ditt ex ska gå in i ditt hus_ men inte höra dig uttrycka en oro över barnens hälsa då du vägrar dem att följa med på ett förutbestämt kalas och därtill hörande trevligt umgänge med sin pappa får mig nästan att gråta för dina barns skull ärligt talat! Vad är väl ett hus i jämförelse med den sorg och ledsenhet dina barn fick uppleva då de _återigen_ hamnade i kläm mellan sina krigande föräldrar?? Var är din oro över det? Var är din prioritering?? Men menar du allvar med att du ALDRIG kommer att kunna lämna ut en nyckel till dina barn för att du befarar att ditt ex genast skulle utnyttja den nyckeln till att ta sig in i din bostad? Du kan alltså inte lämna dem hemma ensamma ens för korta stunder –då kan ju deras pappa få nys om att de är ensamma hemma och därför försöka ta sig in hos dig? De ska följa med dig o handla osv som 15-16åringar, alternativt att du låser ut dem ur bostaden när du ska iväg?? Jag tycker att det låter som en överdrift av ditt ex beteende från din sida, och nej jag kan inte VETA det men jag tycker att det LÅTER som något du överdriver så att du kan påstå att det blir problem om inte ex:et kontaktar dig med tid för avlämning av barnen. Jag tycker inte att du verkligen _försöker_ hitta en praktisk lösning för barnen, jag tycker du fokuserar på att kriga med ex:et varpå barnen hamnar emellan. NI=bägge föräldrarna som jag förstår, är ju anmälda av skolan till socialen? Av vilken anledning, tror du??? Din son måste få psykhjälp som ett direkt resultat av ert fajtande. Jag tycker att det är förfärligt, det ÄR barnmisshandel. Mitt förslag är att du FÖRSÖKER – VERKLIGEN FÖRSÖKER – hitta LÖSNINGAR som får livet att funka för barnen trots att du har ett knäppt ex. T ex som förslaget att utrusta barnen med nyckel så att de kan gå in själva om du inte är hemma när ex:et lämnar. Det är att hitta en LÖSNING när man har ett knäppt ex som vägrar kommunikation. Den som VILL hitta en lösning hittar ALLTID en lösning – ingen kan få mig att tro något annat. Jag har själv ett halvknäppt ex som tvingar mig att hitta lösningar på alla möjliga konstiga problem som uppstår, men det kommer jag att göra tills jag stupar. ALDRIG att jag skulle låta mina barn bli i behov av psykhjälp för att jag ska vara principfast. Det finns ingen princip eller något hus eller något annat som går före barnens HÄLSA! Vakna upp!
Skrivet av    Eva E

Du, jag har också läst här förr

Jag är inte nykomling. Jag vet att det finns trista ex i bakgrunden i mångas historier, inklusive min egen. Man får hantera det ÄNDÅ. Att låta kriget med ex:et bli nr 1 och gå före barnens hälsa är aldrig ett alternativ. Var och en får ta ansvar för SITT handlande. Ex:et för sitt, mamman för sitt. Det FINNS praktiska lösningar som kan lösa många problem, t ex att utrusta barnen med nyckel som jag föreslog. Den som _väljer bort_ en praktisk lösning som kunde fått en situation att fungera (=mamman i det här fallet) får ta SITT ANSVAR för det valet. Om du visste hur hattigt mitt o ex:ets schema har varit det sista året..! Han ringde nyss o frågade om sonen (14 år) kunde sova över hos mig i kväll av olika anledningar. Jag kan välja att tjafsa om att det inte är min vecka och därför inte mitt ansvar, eller så kan jag välja att INTE tjafsa om det. Jag väljer att INTE tjafsa om det. Nästa helg kan det vara tvärtom. Några få gånger kan jag inte byta när han föreslår byten och då säger jag ifrån. Men om det inte är absolut nödvändigt så tjafsar jag inte, det är min gyllene regel. Jag kan t ex inte fatta varför det var _nödvändigt_ för Benji att tjafsa om att pappan umgåtts med dottern på mammans vecka under fritidstid. Var fanns nödvändigheten???? Om man VÄLJER att tjafsa om precis allt – även petitesser och skitsaker – så får man faktiskt ta sitt ansvar för det valet. Det är så synd om dessa barn!!!
Skrivet av    Eva E

Och om exet bryter en hovrättsdom?

Är det också att räkna som petitess? Ja, jag anser också att man ska gå ungefär hur långt som helst för att barnen ska må bra - men det har, enligt den bakomliggande historien, enligt min åsikt Blue/Benji gjort. Om skolan anmäler till soc att barnen mår dåligt, och att det dåliga måendet har sin grund i den andre förrälderns uppförande, är det då inte dags att som ansvarstagande förälder försöka skydda sina barn? Ska _en_ förälder, till vilket pris som heslt för barnen, vika ner sej i varje situation, trots att resultatet är givet (grundat på erfarenheter av förutvarande situationer)? Nää, jag menade inte att du var nykomling, eller att du inte har några erfarenheter av föräldrar som tjafsar om det du kallar petitesser - men i just den _här_ frågan är du uppenbarligen noll och intet insatt. I just denna fråga (dvs Blue/Benjis och hennes barns situation i nuläget) är det inte petitesser, eller småtjafs, eller schemafrågor det handlar om. Och jag har själv ett skittrist ex som _inte_ kan hanteras, eftersom han helt väljer bort sitt barn. Ska jag ta på mej den skulden och det ansvaret då, menar du? För min dotter mår _pyton_ p g a pappas agerande, vilket jag inte kan göra ett jota för att ändra på.
Skrivet av    Mia2+1

Beror på

Bryter hovrättsdom? Vad är det vi pratar om för \"brott\"? Att pappan träffar dottern under 10 minuter på mammans vecka när mamman ändå är på jobbet, är det brottet vi talar om? Att pappan väljer att hämta barnen på tors em efter skolan istället för ons kväll hos mamman? Mamman får ju en kväll extra, är det nåt att gnälla för och ställa till bråk om? Jag är GLAD för all extratid jag kan få med mina barn?? Om \"brottet\" består av såna saker så tycker jag att det i högsta grad är onödigt av mamman att tjafsa. Om vi pratar om att ta barnen två veckor på sommarn och dra på semester under mammans tid - DÅ pratar vi väsentligheter! Om ditt ex är skittrist och struntar i sin dotter så har du inget att förebrå dig. Men om du väljer att låta din ilska över ex:ets svek gå ut över din dotter på så sätt att du snackar skit om honom/vägrar umgänge när han faktiskt hör av sig etc DÅ har du gjort ett val och har ett finger med i spelet när hon mår dåligt över DINA val.
Skrivet av    Eva E