Tänka fram kraft?

Tänka fram kraft?
Skrivet av	Helen m 2
jag har haft det jobbigt en tid (ca 1,5 år, skilsmässa med komplikationer kan man säga) men ändå tidvis kunnat känna mig lite piggare, lite gladare och då om jag verkligen försökt att tänak positivt har jag känt att det positiva tar mer och mer plats. Jag kan tex tänka mer och mer på allt som jag har att vara glad för, och att det jobbiga kommer att bli mindre jobbigt med tiden osv, och så känner jag mig mer och mer uppåt. Kan ni känna igen det - är det kanske tom självklart? Under jobbiga perioder känner jag bara att jag faktiskt glömmer bort det där med tankens kraft, att jag känner mest att jag inte kan påverka något, att jag sitter i ett mörkt hål.....förstår ni hur jag menar? Men så kommer en bättre period och så vågar jag tro och hoppas igen. DEt positiva kännertecknas ofta av att jag upplever att jag har kontroll, att jag KAN påverka, och det negativa av det motsatta. Nu kan jag också känna ledsnad över den tid som gått då jag varit ledsen och nere, och att den tiden aldrig kommmer igen, det känns nästan outhärdligt. MIna barn blir aldrig så små som de var i somras igen, kan jag leva med det? Här har jag svårt att låta tanken ta över och bli mer positiv, känna mer kontroll, kraft, glädje..... Kan nån känna igen sig, vill nån kommentera, kanske ge tips om hur man förhåller sig till det här att tiden går och dcet känns som om någon stulit den från mig....
Svar på tråden: Tänka fram kraft?

OJ, vad jag känner igen mig i dig!!
Det är ju faktiskt så att ju mer positivt man tänker, desto mer positiv energi drar man till sig och tvärtom. Det är jättebra att tänka positivt. Det jag kan känna igen mig i just det du beskrev om att tiden springer iväg. Min son är nu 2 år och dottern är 8 månader snart. När ens första barn kommer till världen så är ju det nått alldeles speciellt. Jag är så arg på mig själv för att jag inte njöt tillräckligt utav tiden med enbart honom för jag mådde så dåligt utav det jobbet jag hade innan jag födde sonen. Och jag var ledsen över att tiden man kan vara hemma med barn går så fort och den hemska tanken att komma tillbaka till det skitjobbet jag hade. Så jag la ner väldigt mycket energi åt att oroa mig för mitt jobb jag inte trivdes på när jag precis fött mitt första barn. Hade jag vetat då att jag skulle föda en dotter när sonen var 16 mån så hade jag ju kunnat ta det ganska lugnt å vetat att jag kunde vara hemma jättelänge. Känns som om jag svamlar men du vet säkert hur jag menar. Men hela grejen när sonen kom till världen, det var så underbart att jag nästan blir gråtfärdig för jag vill så gärna spola tillbaka tiden och uppleva det igen. Och just att tiden då dom små älsklingarna är små kommer ju aldrig tillbaka, det blir som en slags sorg nästan som faktiskt ibland känner är väldigt svår. Vågar inte tala om för någon hur svårt det känns. Kan man leva med det?
Skrivet av M
Klandra inte dig själv
för hur du mådde och agerade då. Alla människor känner sig nere ibland och går igenom mörka perioder. Det är helt förståeligt att du mådde jättedåligt efter skillsmässan. Men det som är underbart och måste uppmärksammas är att du mår så mycket bättre nu! Du har ju överlevt en mycket svår livsresa. Fira din glädje och livslust nu istället för att grubbla över hur du mådde när livet var som svårast i somras. Och det hjälper mycket att komma ihåg att nästan alla människor går igenom svåra, mörka perioder.
Skrivet av drömtydaren

Hej
vad bra det kändes att läsa ditt svar - du verkar tänka precis som jag och även om det är lite jobbiga saker det handlar om så känns det bra att veta att det finns andra som förstår hur det kan kännas. Hur tacksam man än är och hur glad man än är att det faktiskt går att påverka känslorna klarar man ju inte allt till 100% hela tiden och vissa saker ger större ångest än andra....jag har inga svar på dina frågor men önskar dig all lycka till med dina små guldklimpar.....(har du fått ett bättre jobb nu, så du slipper lägga energi på det där dåliga?)
Skrivet av Helen m 2
Hej
och tack för ditt svar! Jag tror det stämmer som du skriver att det är viktigt att försöka tänka framåt istället för att gräma sig - impulsen är svår att hejda ibland bara:/ Tack!
Skrivet av Helen m 2
Hej igen!
Jag bad väldigt mycket till mina guider innan när jag mådde som sämst och ett mirakel hände faktiskt. Först å främst blev jag gravid igen och det var planerat och sedan så ringde min chef å berättade att dom vill att 200 personer skulle sluta på jobbet. Jag sa upp mig frivilligt så nu har jag inget jobb att gå till. Däremot ett vägledningsprogram som gamla jobbet betalar åt mig ska jag gå sen nästa sommar. Men nu har jag perioder som jag mår dåligt igen och kan känna väldigt ångest ibland. Och det är pga att jag måste sätta mina älsklingar på dagis eller dagmamma sedan. Jag vill ju så gärna följa mitt vad mitt hjärta vill å det är att vara hemma med barnen ett par år till, men vi har inte råd med det. Och allt det här får mig att tänka ännumer på att småbarnstiden inte kommer tillbaka. Visst, vi kanske skaffar fler barn om några år men det är ju ändå inte samma sak som första gången. Ibland tänker jag att, om jag går det här programmet så är jag ju arbetssökande och är man arbetssökande får man ha barn på dagis endast 3 timmar om dagen och då kan jag ju ha dom hemma lite grand ändå. 3 timmar är ju inte så länge. Och det här programmet kan ju inte tvinga mig att vara där fulla dagar om jag bara kan ha barnen på dagis i 3 timmar, det går ju inte. När jag tänker så, då mår jag ganska bra. I nästa stund tänker jag att det här programmet säger att jag måste vara hos dom fulla dagar och att det inte räknas som arbetssökande. Då mår jag skit igen. Ja, det är inte lätt ibland när det gäller tankens kraft alltså. Men jag trodde inte att någon mer tänkte eller kände så här.
Skrivet av M

Tänka fram kraft?

OJ, vad jag känner igen mig i dig!!

Klandra inte dig själv

Hej

Hej

Hej igen!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information