Min jobbsituation... fortsättningen.

Min jobbsituation... fortsättningen.
Skrivet av	Anna m Isak-03 + bf 1/2
Jag har som jag nämnt tidigare det lite motigt på jobbet just nu. Mår ganska dåligt och vet inte vad jag ska ta mig till snart känns det som. Vill ju helst inte sjukskriva mig. Följande hände igår och jag faxade över det till facket så att de har papper på vad som har hänt. __________________ Jag faxar över handlingsplanen som min chef kom med idag eftersom det tar tid med snigelposten. Hon vill att vi alla, på avdelningen, ska skriva under det men jag känner nu efter mycket funderande att jag inte tänker göra det. Hon nämnde även att om vi, jag och mina kollegor på avdelningen, kände behov kan vi ha ett uppföljningssamtal om två månader, dvs. i december. Jag kommer då att vara höggravid och känner att det inte finns något behov av det. Om jag vetat att det skulle vara ett samtal idag hade jag kontaktat er innan eftersom jag inte vill prata med henne utan ert stöd. Jag blev helt överrumplad då jag kom till jobbet idag. Chefen, som var inne på min avdelning och pratade med mina kollegor, sa att vi skulle ha ett handledningssamtal omgående. Jag trodde det var ett samtal som alla avdelningar skulle ha med henne. Då vi väl satt oss ner i personalrummet blev jag nästan chockad då hon öppnar med att säga att det är ett samtal för att hon måste ha en skriftlig handlingsplan efter mitt tidigare samtal med henne om mitt förhållningssätt till barnen. Jag trodde att allt var bra och överstökat och blev helt överrumplad, vilket jag också sa. Mina två kollegor sa klart och tydligt att de har pratat med mig vid de tillfällen de tyckt att det behövts. Vi har en öppen kommunikation mellan oss och ger konstruktiv kritik, vilket är viktigt då man jobbar så tätt ihop som vi gör. Jag kände dock att de gärna höll sina egna ryggar fria och inte var till något stöd för mig även om de påpekade att de tyckte jag gjort stora framsteg sedan vårt tidigare samtal som vi blev beordrade till då allt detta rullade igång. Förskoleläraren som annars är så vältalig och kan tycka olika saker sa inte mycket. Jag kände mig lite förrådd av mina kollegor och kommer nu att tänka ännu mer på vad jag säger och gör, vilket är jobbigt, framför allt då det inte finns något egentligt skäl till det. Jag kommer att göra mitt bästa den korta tid jag har kvar innan jag går på mammaledighet. Det här är psykiskt väldigt påfrestande och jag som börjat känna mig stark i min roll som barnskötare. Då vi var färdiga frågade jag om mitt papper Beslut om omplacering, som avser havandeskapspenning, var klart. Det är ett papper som chefen ska fylla i och som ska skickas in till Försäkringskassan tillsammans med min ansökan om havandeskapspenning. Hon svarade ja, men att hon funderat på om jag hade lust att hjälpa henne på kontoret med en del pappersarbete. På så sätt slapp jag ju arbeta i barngruppen och kunde skona min rygg, som jag har fått problem med nu då jag är gravid. Detta innebär att jag inte kommer att få min ansökan om havandeskapspenning godkänd om jag inte accepterar hennes erbjudande. Jag är väldigt kluven till detta förslag. Visst skulle det vara skönt för min rygg och mina fogar att slippa lyfta barnen, men jag känner inte för att arbeta så nära henne efter allt som hänt. Det bär mig emot. Jag jobbar 75 % nu och tror inte det finns så mycket arbete för mig att göra på kontoret. Chefen har ju hjälp av en annan kvinna på kontoret och då kan det inte finnas så mycket för mig att göra. Vad ska hon göra själv under tiden? Hon är ju bara hos oss ca 2 dagar i veckan. Ska jag göra hennes jobb och få samma lön som förut. Det är ju mitt missnöje med lönen som satte igång det hela. _________________ Deppfian
Svar på tråden: Min jobbsituation... fortsättningen.

Jobbigt vännen..
Vet inte vad jag ska säga egentligen, för jag kan ju liksom inte göra något för att göra det bättre.. Men jobbigt värre förstår jag ju likväl att det är! Låter som att det är skönt att du snart ska vara mammaledig och att det sen, som jag ju redan vet att du vet, att det är dags att söka sig till ett nytt ställe. Hoppas att du står ut så länge, och att du får den hjälp du behöver. Kram!!
Skrivet av -Tessie-
Näe!
Vad himla jobbigt! De andra ska ju jobba vidare, så någonstanes förstår man ju att de hoppas att allt ska blåsa förbi om de bara håller med, men fy! Och vad vill hon vinna på att inte ge dig havandeskapspenning? Ha koll på dig? Pränta in sin syn på hur ditt jobb ska göras? Man börjar ju undra... Önskar innerligt att jag kunde lyfta bort de här två jobbmånaderna för dig! :o/ Stor kram!!! Ann
Skrivet av Ann&Lovisa01&Erik03

Fy så trist...
att dom inte bara kan låta dig få ha frid på jobbet när det nu är så kort tid kvar. Och som Ann skrev vad tjänar hon på att inte ge dig havandeskapspenning??? Hoppas så att du orkar ta dig igenom detta. Ur allt elände brukar det ju komma nåt gott!! Kramar imassor
Skrivet av Benita m Jordan 011011 & Nike 030806
Fy vad hon verkar elak!
Stackars dig Anna! Har du stöd från facket? Skickar en stor cybergodispåse och cybersällskap, så sitter vi o tröstäter o pratar! Kram Maria
Skrivet av Humlan & Elias
Fy vad trist!!
Jag förstår att du inte alls vill vara kvar på det där stället!! Men varför vill hon placera om dig? Det måste ju förskolan förlora på? De kan ju inte bara plocka bort dig ur barngruppen utan att ersätta dig med en vikarie, eller? Och då får hon ju en extra lön att betala ut. Om du skulle få hvp så drabbar det ju inte förskolan, det e väl försäkringskassan som betalar den? Hoppas det löser sig för dig! KRAM
Skrivet av Veronica m Saga&Tyra

Tack alla
som svarat. Känns skönt att veta att ni finns där.:) Jag känner absolut ingen glädje i att jobba och tycker att det är en tuff tid framför mig fram till jul som jag hade tänkt att jobba. Mår dåligt psykiskt och det påverkar säkert mitt sedan tidigare onda bäcken. Går och får akupunktur för det men det känns nästan bara värre nu. Vill inte sjukskriva mig redan för att gå hemma i 4 månader känns väldigt jobbgit för mig. Chefen gav mig idag tillbaka pappret om havandeskapspenning (det hon ska fylla i) och jag kommer med största sannolikhet inte få den beviljad eftersom hon fyllt i att hon har andra uppgifter som jag kan göra i en månads tid. Jag kommer dock inte att godta det utan jobba kvar så länge jag orkar i barngruppen. Chefen verkar dock tro att jag kommer att sätta mig på kontoret. Har kontaktat facket ännu en gång och väntar på att de ska höra av mig. Tänkte att jag skulle låta allt bero den sista tiden jag har kvar och göra ett bra slut men nu känner jag bara att i h-e heller hon ska inte få sänka mig. Nu är det krig. Några kollegor har frågat vad de kan göra för att hjälpa mig för de säger som jag att det är ren mobbing och traktaserier. Får se hur länge jag orkar. I värsta fall får jag väll bli sjukskriven för att jag mår så psykiskt dåligt av chefens terror. Vill inte men orkar inte hur länge som helst. Har tänkt precis som du Veronica att det är ju billigare för henne att låta mig gå på havandeskapspenning än att ta in en vikarie (dessutom på 100%). Knäpp kärring. Fortsättning följer...om ni orkar. Tack och kram
Skrivet av Anna m Isak & Adam
Nej men fy!
Din stackare, det där låter helt vedervärdigt!! Nu när du är gravid och allt också! Stor kram från mig!!!
Skrivet av _Karolina_
ÅH
Vilken jobbig situation för dig. Skickar stor kram! Anja
Skrivet av Anja med Tim 21/8

Usch, vad jobbigt!
Hoppas du kan stå ut tills du slutar jobba, men slit inte ut dig! Stor kram!
Skrivet av Astrid med Malin & Selma
Fy vad trist!
Fy vilken jobbig situation du är i. Du som säkert har nog med allt runt graviditeten. Hoppas att det ordnar sig för dej! Styrke kramar till dej vännen!!!
Skrivet av Cissi med Alva 12/8-03

Min jobbsituation... fortsättningen.

Jobbigt vännen..

Näe!

Fy så trist...

Fy vad hon verkar elak!

Fy vad trist!!

Tack alla

Nej men fy!

ÅH

Usch, vad jobbigt!

Fy vad trist!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information