Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Behöver hjälp..

Skrivet av desperat mamma
Hej!
Jag har en liten kille som är 2,5 år gammal och normalt sett en riktig solstråle. Sedan ca ett halvår tillbaka trotsar han rejält allt och alla och allra värst är det vid matbordet. Han har alltid varit mer intresserad av att leka än äta och fika gillar han inte heller. Trots detta har han alltid ätit ganska bra, men det tar tid!!!!

För tillfället tar en frukost mellan 1,5 -2 timmar och en middag ca 1,5 timme. Då sitter han inte still (kan acceptera att han har spring i benen och han behöver inte sitta som ett ljus), han är under bordet, måste kissa, bajsa, ta upp någonting som lillasyster tappar etc. Vi har försökt med allt! Vara stränga, sagt till honom att han kan gå från bordet om han bara tramsar, hotat, mutat, ignorerat... Det spelar ingen roll om det är mat han älskar eller mat han tycker mindre om! Igår missade han sitt favoritprogram på TV (Brum) eftersom han inte hade ätit färdigt maten som påbörjades kl 17.

Varje dag kommer vi försent till dagis eftersom han tramsar och inte äter.

Snälla hjälp mig med förslag, jag står inte ut!
Svar på tråden: Behöver hjälp..

Oj då

Jag förstår att detta är ett problem. Jag tror att ni har hamnat i en ond circel. Om det tar 1,5-2 timmar att äta maten så blir det aldrig några riktiga måltider utan mer som om han småäter under hela dagen. Det blir för kort tid mellan målen för att han ska hinna bli ordentligt hungrig. Jag skulle bestämma en maxtid (t.ex 45 min för middag, 30 min lättare mål) och ta undan tallriken efter den tiden. Är han fortfarande hungrig så är det inte så stor fara eftersom han erbjuds en ny måltid efter 2 timmar. Jag tog undan tallriken med mat från bordet och ställde den på diskbänken då min yngsta dotter sprang ifrån. (toalettbesök undantagna) Jag sa att jag antog att hon var klar när hon lämnade oss. Hon fick bara en chans att återfå sin tallrik. Nu när hon är tre tar hon själv undan sin tallrik och tackar för maten när hon är klar. Men lite svårt att sitta still har hon och hon kan glömma att äta och bara prata om vi inte säger åt henne ibland.
Skrivet av    milla

Artiklar från Familjeliv