Lärarstudent

Lärarstudent
Skrivet av	Lena
är jag och har läst lite på på den här sidan eftersom jag med all sannolikhet är en av dem era barn kommer att möta i skolan. Nåja, kanske inte just era barn men ni förstår säkert ;-) Jag blir nyfiken när ni skriver att barnen efter en diagnos får mer stöd/rätt stöd i skolan. Vad är det för slags stöd skolan då ställer upp med som de inte har ställt upp med innan? Såvitt jag vet finns också lagar och förordningar om att skola ska ge alla barn som har behov av det stöd, och det oavsett diagnos eller ej. Barnet blir ju inte annorlunda för läraren bara för att en diagnos ges, eller tänker jag fel?
Svar på tråden: Lärarstudent

Stöd före och efter, konkret exempel...
I o med att det funkade sämre och sämre fick sonen går i en liten grupp från sexan. Gruppen var nybildad, det fanns en speciallärare (Svenska, so) och en assistant. Det var 6 pojkar i gruppen: en med allvarlig dyslexi, en med ADHD (utagerande), en med DAMP och 2 odiagnostiserade (fast i kön för diagnos), vår son och en annan kille. de fick sin diagnos samtidigt mitt i sjuan och bägge Asperger men våran son fick också DAMP diagnos. Specialläraren slutade i december i 7:an och skolan beslöt att inte ersätta honom. Assistenten (utan formell utbildning) skulle ta hand om klassen. Vi fick dra in specialisten på Astrid lindgren men skolan ersatt aldrig den speciella läraren. I stället flyttade föräldrarna killarna med DAMP och dyslexi till vanliga klasser och in flyttade i stället skolans buse! Vi fick hjälp av AL: s teamet och våra pojkar (de med AS) fick läsa svenska på Sofia-distans. Allt var nödlösning. Det gick utför för utagerande killen med ADHD som slog sig ihop med busen och började sin kriminella karriär först med stölder i skolan (ertappade och polisanmälda) sedan mopedstölder. Varken den ena eller den andra avslutade 9:an. Våra Asperger killar fick i alla fall sina betyg och den ena fick fortsätta i en Aspergerklass på gymnasiet. Han trivdes jättebra där. Våran kille började i en vanlig klass på Naturbruksgymnasiet och blev beviljat en assistent. Han tog student förra året med ett antal MVG i praktiska ämne, samt VG i Svenska och samhällskunskap. Aspergerklasen för den andra killen leder till ett jobb som datatekniker och sonen är nu trädgårdsanläggare. Sonen har stor insikt i sina problem, skriver målande om det och har en bra relation med sin flickvän. Och framför allt han är GLAD för det mesta! I 5:an tyckte han det vore bättre om han vore död i o med att han inte passade någonstans och trodde att han förstörde för familjen.
Skrivet av mani
I vissa fall...
och jag tror nog att det är i de flesta fall, saknar lärarna och skolledningen utbildning/kunskap om anpassad pedagogik. I P:s skolan till exempel vill man fortsätta att tvinga honom att skriva för hand trots att vi hade skaffat honom en bärbar dator! Jag hittade en beskrivning på hans finmotoriska problem att han hade fått att få automatiken när han skrev för hand: han rittade mera än att han skrev så han hade ingen chans att kunna anteckna t.ex. Lärarna påstodde hela tiden att det bara att han måste öva! Ungefär som att be någon som har ryggmärgsbråk och är förlammad att öva att gå i stället för att använda rullstol.
Skrivet av mani

Också lärarstudent...
..som både har barn som troligtvis i framtiden kommer få en diagnos och som läser en specialpedagogisk inriktning. Du har rätt i att det står i skolagen att alla barn oavsett problem ska få den hjälp de behöver för att nå målen. Dock är det ju som du vet ekonomin som bestämmer i skolan. En diagnos öppnar de dörrarna. Dessutom kan det kännas lättare för en lärare att bemöta ett barn som man vet har problem med impulstyrning än ett barn som bara är bråkigt. Ett barn som man vet har adhd tex kan jag bemöta på ett annat sätt och ge ett annat inlärningsätt. Jag vet att barnet är är så pga mig som lärare. Det finns ett helt annat team att tillgå när man har ett barn som har diagnos. Men jag anser att alla barn borde mötas på den nivån de befinner sig på och få den hjälp de behöver, på många skolor är det så idag, dock inom budgetens ramar, och då är det många som inte får rätt hjälp. Speciellt om de inte har diagnos. Så i teori har du rätt, det ser dock inte ut så i verkligheten.
Skrivet av Wondergirl
Tja
typ ...allt! Barn med särskilda behov , med eller utan diagnos, har enligt lag rätt till den särskilda omsorg som deras särskilda behov kräver. Men det funkar inte i praktiken. Har de inte diagnos så finns det inte resurser i skolan att ge barnen det stöd de behöver, vilket kan vara allt från resursperson till läs-skrivhjälp. Med diagnos kan inte skolan blunda för att det finns särskilda behov hos det barnet och är således tvungen att till syvende och sist skrapa fram stödåtgärder men det brukar inte gå lätt utan ofta får man som förälder strida för att få den hjälp som barnet så väl behöver.
Skrivet av Nettan
Pluggar också till lärare
Och gissa vad glad jag var över att läsa skollagen. Jippi, man _får_ hjälp om man har behov! Sedan läste jag specialpedagogik och kom ännu mer in på regler kring barn med särskilda behov. Jovisst, man ska få hjälp, man har rätt till det och det och det.. Glad i hågen berättade jag detta för skolan och bad om stöd och förståelse för sonen. Tror ni jag fick det? Inte ens när jag refererade till exakta paragrafer i skollagen hjälpte det, utan jag fick standardsvaret \"vi har inte råd\". En lärare berättade att om man orkar bråka kan det vara så att man får en lektion i veckan med lite extra stöd. Då har skolan ryggen fri och kan visa att man får stöd.. Verkligheten är inte lika lätt som skollagarna, jag har varit med om att skolan bryter dem flera gånger. Tex skrattade rektorn på sonens skola mig rätt i ansiktet när jag sa att han ska utredas för ADHD. Hon tror inte på de diagnoserna. Det _finns_ bra lärare, sonen har en sådan som klassföreståndare. Men hon kan inte uträtta mirakel. Får vi en diagnos är det lättare för mig att slåss om hjälp och förståelse för sonen. För slåss, det är jag säker på att jag kommer att få göra. peppar upp mig redan nu Har du varit ute på din praktik än? Jag blev chockerad över vilken syn många av lärarna hade på barn med särskilda behov.
Skrivet av Nape

Tack alla för att
ni delade mer av just era erfarenheter. Jag själv har också blivit en erfarenhet rikare. Tror nog jag varit lite naiv när det gäller skolan. Visst har jag förstått att pengarna styr men jag har ändå någonstans ändå trott på att dessa barn får det som de har rätt till. Uppenbarligen verkar det bero mycket på vilken lärare och vilken skola man har sitt barn i. Jag har bara varit ute på praktik en gång så jag har inte hunnit upptäcka så mycket ännu av hur det _verkligen_ fungerar. Jag tar med mig detta i mina tankar när jag själv kommer ut nästa gång (och i framtiden). Lycka till med att få era/barnens rättigheter tillgodosedda - utan att behöva kämpa.
Skrivet av Lena

Lärarstudent

Stöd före och efter, konkret exempel...

I vissa fall...

Också lärarstudent...

Tja

Pluggar också till lärare

Tack alla för att

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information