Jag orkar inte mer!

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Jag orkar inte mer!
Skrivet av	anonym
Jag känner mig less på att vara mammaledig. Har snart varit hemma i 1,5 år och ska börja jobba efter jul. Men jag börjar få stressklåda, tappa tålamodet för inget, orkar inte EN jobbig natt till nu. Barnen är förkylda mest hela tiden tycker jag. Lite rädd över mitt dåliga tålamod, jag brukar inte vara sån. Känns som om jag håller på att gå in i väggen av tristess. Jag behöver intelektuellt utbyte. Jag försöker gå på alla "vara utan barn" grejer som dyker upp men det blir inte ofta. Jag tillbringar 24 h om dygnet (jag kanske sover 4 h) med barnen sju dagar i veckan och nu är jag TRÖTT! Jag måste få ANDAS, reflektera, ta in nya kunskaper. Öppna fsk, lekparken och andra mammalediga kompisar är min räddning i vardagen men även det blir ju trist i längden. Man diskuterar bara barn-grejer, det som vi har gemensamt.
Svar på tråden: Jag orkar inte mer!

kanske läge att försöka ta en ledig helg (el natt)
bara du eller du & en kompis? Jag var också hemma i 1,5 år men det var överkomigt eftersom min man jobbade ung 2,5 dag per vecka & jag började träna två kvällar i veckan + matcher när barnen var 7 månader. Det gjorde mycket att få lite egen tid (_väldigt_ mycket). Den här tiden på året är ju dessutom tristast (över huvud taget) om man inte har nåt att se fram emot, vad tror du om att planera in en spahelg eller liknande. Eller kanske bara en \"utan_barnen_helg\" ifall någon av far/morföräldrarna(el dyl) kan rycka in eller så? Bara en sån sak att se fram emot kan göra att allt blir lättare direkt. (om jag var helt slut och ringde min mamma blev världen lättare direkt om hon sade att hon kundde komma & ta dem en (vardags)natt några dagar senare....
Skrivet av stina m k&m
Res bort några dagar
Skaffa barnvakt, eller låt mannen klara skivan själv och åk någonstans! Ta med en kompis som också behöver bort. En helgkurs av något slag kanske? Eller en spahelg. Vi åkte till Malta när tjejerna var 1 år. Det var jätteskönt! :-) Farmor och farfar hade hand om barnen. Om det finns en pappa i ert liv är det nog dags för honom att ta några nätter/mornar, så att du får sova. I natt fick jag sova hela natten och morgonen. Underbart! Att få sova gör hela skillnaden mellan att tappa tålamodet med allt och att inte göra det! Ta tag i det nu - innan du blir utbränd! kramar
Skrivet av Annika med Maria&Sofia 26/9 -03

Kram
Stackare, jag känner så igen mig. Du behöver verkligen någon typ av avlastning. Gärna en hel helg, men i alla fall minst en kväll i veckan som bara är din att göra vad du vill, kanske gå en kvällskurs, gå på bio, träna, bara promenera eller fixa naglarna. Om du har någon i din omgivning som kan ställa upp be dem nu. Finns det en pappa med i bilden är det nog dags att han kliver in och avlastar dig ordentligt. Om inte så; Mor-farföräldrar, syskon, kompisar, vad som helst. Det finns barnvaktssiter på nätet som jag vet att kompisar har använt sig av för att hitta pålitliga barnvakter. Och om inte det går fundera på en kontaktfamilj, så du kan lämna barnen en dag i månaden och få tid för dig själv. Prata med din BVC de ska kunna hjälpa dig. Du behöver andas. Man behöver må bra som mamma för att ha det tålamod man behöver. Man behöver sova, få tid till sig själv vara något annat än en 24x7 timmars serviceinrättning. Skickar en kram och hoppas att det löser sig för dig!
Skrivet av C m Niklas o Viktor
Jag kom också
till det stadiet när jag var mammaledig. Jag höll på att bli tokig av att inte få någon större intellektuell stimulans. Jag var också med barnen större tiden av dygnet även fast jag gick iväg på någon barnfri grej några timmar varje vecka. Maken arbetade och reste ganska mycket i tjänsten vilket inte gjorde det hela lättare. Dessutom hade vi inte någon naturlig barnvakt vilket gjorde att vi aldrig lämnade bort barnen. När barnen blev 1,5 år började jag plugga på halvtid och det var perfekt för oss. Nu läser jag på heltid och barnen gå på dagis och nu känns det som att jag träffar dem för lite istället men samtidigt är det så underbart att få sakna barnen och längta efter dem. Den känslan upplevde jag aldrig under föräldraledigheten. Jag tycker att ska försöka ta till alla resurser du har för att få mer tid till dig själv. Finns det barnvakter i närheten? Är barnens pappa närvarande och kan lösa av dig? Finns det möjlighet för dig att ta en kvällskurs, gå och träna eller bara åka bort några dagar. Jag fick dåligt samvete i början för att jag gjorde saker för mig själv (kan fortfarande få det faktiskt) men det betyder och ger så oerhört mycket. Snart är det dags för dig att börja jobba och då kommer det kännas helt annorlunda. Jag vet att det känns som att det är lång tid kvar men det är det inte. Jag vet inte riktigt mer vad jag ska säga än att jag känner igen mig jättemycket i det du skriver och känner med dig! Kram
Skrivet av Jenny m Tyra & Melvin 030219

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv