Vad ska jag säga till min fyraåring?

Vad ska jag säga till min fyraåring?
Skrivet av	Sandra med Mathilda 01 & Melker 05
Min älskade morfar, alltså barnens gammelmorfar, har plötsligt blivit sjuk. Han har fått proppar i hjärnan och nu fått afasi till följd av det. I nuläget kan han varken tala eller röra sig. Vi vet inte alls hur det kommer att bli i fortsättningen, om det blir bestående eller vad som kommer att hända. Vi har träffat gammelmormor & gammelmorfar minst en gång i veckan, och fyraåringen och gammelmorfar har haft så mycket kul ihop när dom träffats. Vad ska jag säga till henne nu? Jag är väldigt lessen, och gråter mycket över det här. Jag har givetvis sagt till henne att gammelmorfar är sjuk och ligger på sjukhus, men ska jag säga något mera? Ska jag tala om att han kanske aldrig mer kommer att kunna prata, eller ska jag avvakta? Snart kommer hon ju börja undra varför vi inte går hem hem till gammelmormor & gammelmorfar som vi brukar... Usch, så svårt detta är! Finns det nån som har tips & råd?!
Svar på tråden: Vad ska jag säga till min fyraåring?

Tycker
Det räcker med att säga att han är sjuk och ligger på sjukhus. Sedan får man svara på de frågor barnet ställer. Kan ni inte besöka honom?
Skrivet av Lakritstrollet
Jo,
fast vi ska vänta lite. Än är det så nytt, och han orkar inte med så mycket besök. Vi vet ännu inte om han förstår det som sägs till honom. Vi får väl se hur långvarigt det blir på sjukhuset, för helst vill jag ju inte ta dit dotten, men stannar han länge åker vi dit. Tack för ditt svar!
Skrivet av Sandra med Mathilda 01 & Melker 05

Min son..
är också 4 år och min mamma sjuk i obotlig cancer. Har bara sagt att hon är mycket sjuk. Han har själv frågat om hon alltid kommer att vara så sjuk och då har jag svarat att det kommer hon. Din dotter kommer att förstå bättre då hon får träffa honom, och frågar det hon vill veta. Ett tag ville sonen inte besöka mormor, han ville inte hon skulle vara sjuk. Jag fick förklara åt honom att mormor inte vill vara sjuk själv, att hon allra helst skulle vilja leka med honom. Han tyckte nog att mormor svikit hon tills han förstod att det inte är hennes eget fel!
Skrivet av Carola
Tyvär
Tror jag det blir en långvarig sjukhus vistelse. Tat lång tid att repa sig efter stroke (propp i hjärnan) Han behöver säkert hjälp med rehabilitering under en lång tid, eftersom han i nuläger varken kan röra sig eller prata.
Skrivet av Lakritstrollet
Tack för ditt svar!
Ja... det är inte lätt för dom små att förstå det här med sjukdomar. Inte för oss vuxna heller å andra sidan. Vi får se när tiden är mogen för att låta henne träffa sin gammelmorfar... Tack återigen för ditt svar!
Skrivet av Sandra med Mathilda 01 & Melker 05

Har du mycket erfarenhet
av stroke? Vi har fått så dålig information än så länge, och letar med ljus och lykta efter bra info. Det kanske har gått för kort tid ännu, bara två dygn, men man skulle ändå vilja ha lite svar. Hur lång tid kan det ta innan det vänder - om det vänder? Är det kört om det gått en viss tid osv... Han är ändå 78 år, så det känns inte så ljust...
Skrivet av Sandra med Mathilda 01 & Melker 05
Inte så mycket erfarenhet
Tar dock ett tag innan man vet hurdet ska gå. Ligger han på en \"vanlig\" medicin avd eller en stroke avd? Här är några länkar som du kan läsa, om stroke. http://www.infomedica.se/ Där klickar du på sjukdomar och letar sedan upp stroke. http://www.mic.ki.se/Diseases/swepat.html Söker du på stroke http://www.vardguiden.se/SearchMedicalCareLexicon.asp?c=2419 Söker du på stroke Hoppas dessa länkar kan ge dig lite information och svar på några av dina frågor.
Skrivet av Lakritstrollet
Tack så mycket!
Vet faktiskt inte om det är en stroke-avdelning eller ej... Tack än en gång för alla dina svar!
Skrivet av Sandra

Så svårt
att veta hur man skall hantera det. Min pappa fick lungcancer i våras och vi visste att han skulle dö. Vi valde att vara helt ärliga till vår dotter som var 5 år. Fast vi berättade inte allt på en gång. Hon förstod att han var sjuk, det märktes på honom och hon hade börjat funderat på det här med döden. Hon frågade faktiskt själv om han skulle dö, då måste man svara för de förstår ändå. Hon hade många frågor och vi pratade om himlen och änglar (vi tror på det). Du måste prata om varför du är så ledsen, hon vet det och undrar. Kanske kommer hon att fråga om han kommer att bli frisk. Man kan ju faktiskt svara med sanningen att man inte vet. Att bli ledsen är inget farligt. Man behöver inte berätta alla sina egna rädslor, men om de frågar behöver de få ett ärligt svar. Man skyddar dem inte då genom att inte svara tror jag. Kan hon få träffa sin gammelmorfar? Om han orkar det vill säga? Det tror jag är jätteviktigt. Min dotter träffade min pappa, han var dock fullt mobil och klar (till slutet) hon hade frågor efteråt som vi svarade på. För pappa blev det också jätteviktigt att få träffa oss och våra barn. Min pappa gick tyvärr bort i juni och vi valde att låta henne se morfar. Det var hon själv som frågade för jag hade fått se honom och då ville hon med. För henne blev det ännu mer självklart att han var i himlen. Och fick det bekräftat för det var inte hennes morfar där i kistan. Tror att barn behöver få svar, de behöver få förklaringar till varför mamma eller pappa är så ledsen, för de undrar. Tror de behöver få vara ledsna själva också. Man skall inte \"chocka\" barn men jag tror inte de skall skyddas. stor kram och sympati från Karin
Skrivet av Karin
Fråga...
Får jag fråga en sak?! Nu har ju varit i samma situation som vi är i. Min mamma är sjuk i cancer och blir inte frisk. Min son vet att hon \"alltid\" kommer att vara sjuk. Men han tycks inte ha tänkt tanken att hon kommer att dö och inte finnas mer, utan mera att hon alltid kommer att finnas och ligga sjuk. Han och mormor betyder mycket för varann och vi hälsar på ofta. Jag har inte velat ta upp det här med döden ännu eftersom vi inte alls vet hur länge mormor kan leva. Så är jag också rädd att han kommer att börja prata massor med mormor om döden och det vet jag inte om hon orkar med/ vill.Pratade er dotter med morfar om döden och att hon visste vad som kommer att hända? Hur tog han det i så fall?
Skrivet av Carola
Hej
vill bara säga först att jag förstår vad ni går igenom och vet hur jobbig situationen är. Spendera all tid du kan med din mamma. En nära vän som förlorat sina föräldrar sa till mig när vi förstod att pappa skulle dö: se till att du får alldeles egen tid med din pappa, utan barn, make eller andra. Vår dotter frågade själv, hon hade faktiskt redan innan pappa blev sjuk börjat fråga om döden och det här med att äldre dör, att mormor och morfar skulle dö först för de är \"gamla\". Kanske hör det till åldern (hon var 5 år). Vår dotter tog aldrig upp det med morfar. När vi var hemma där så spenderade de kanske inte så mycket ensamtid tillsammans. Men jag vet att hon frågade mormor om varför morfar var såg så konstig ut i ansiktet (kortisonsvullnad). Jag tror faktiskt att hon förstod även innan vi sa det direkt att han skulle dö. Vad säger din mamma? Pratar du och din mamma något om att hon kommer att dö? Min pappa ville gärna att man skulle prata direkt med honom om det. Han ville att man skulle fråga honom direkt, utan krusiduller. Kan du prata med din mamma? Isåfall kanske du kan prata med henne om sonen. Det där med att de kanske frågar om de får veta. Det blir kanske jobbigt, men barns frågor brukar vara så direkta och självklara när de kommer och det är klart att man kanske blir ledsen. Samtidigt så måste det få vara så. Orkar hon inte med det så kan hon ju faktiskt säga att hon blir ledsen och att han får fråga mamma, hon kan svara? Jag tror efter vår erfarenhet att ärlighet är det bästa. Att svara på frågor. Kanske din mamma inte alls tycker det blir konstigt. Jobbigt, ja. Men kanske inte för att din son frågar? Det är väl snarare hennes sjukdom och utsikter som gör henne ledsen? Finns det ingen man kan fråga på sjukhuset? Vet att min mamma hade kurator på sjukhuset, som anhörig. En sådan kan man säkert be om råd hur man kan bemöta barnen. Vet att Cancerfonden har en del material om det här (www.cancerfonden.se). Finns även personer att ringa där. Min pappa dog ju i juni och begravningsbyrån hade en hel del råd, delade med sin om sina erfarenheter om just barnen. Det måste ju säkert även finnas en del erfarenheter inom vården också? Har ni hemsjukvård eller sjukhus? Många kramar från Karin
Skrivet av Karin

Hej!
Tack för ditt svar! Har så svårt att prata med mamma om annat än vardagliga saker. Har tänkt att hon får välja vad vi pratar om. Hon vill egentligen helst att allt ska vara som \"vanligt\". Hon fixar och planerar det hon orkar, frågar och pratar om barnbarnen och så... Hon tycker det är jobbigt då det kommer känslosamma personer på besök som visar hur ledsna de är. Då hon ännu inte var sängliggande men visste hur det skall gå för henne så läste hon om herr Muffin för sonen.Mera har hon inte själv berättat för honom. Sonen har ju också frågat morfar om mormor alltid ska vara så sjuk, men han svarade att \"vi måste nog fråga doktorn\". Det är ju inte heller morfars sak att berätta utan vår. Och visst måste vi säga hur det är åt honom. Men det är ju lite knepigt då inte barn har samma tidsperspektiv. Mamma har haft cancer lika länge som sonen är gammal, nästan lika länge har hon vetat att den är obotlig. Så det har funnits med hela sonens liv, ingen tidpunkt då vi fick veta det och berättade för honom. Först då mormor blev så sjuk att det påtagligt syndes berättade vi för honom. Han har så mycket djupa och invecklade funderingar för sin ålder så jag tror att det är bättre att berätta lite vartefter saker och ting sker. Vi har egentligen bara hjälp med hemvård av mamma. Hon åker till sjukhuset för vård en dag med tre veckors mellanrum. Kram/Carola
Skrivet av Carola

Vad ska jag säga till min fyraåring?

Tycker

Jo,

Min son..

Tyvär

Tack för ditt svar!

Har du mycket erfarenhet

Inte så mycket erfarenhet

Tack så mycket!

Så svårt

Fråga...

Hej

Hej!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information