Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Erindriel - om anknytning, sömn, mat och skrik

Skrivet av Skorpan
>varför du helt utesluter sådant som barnets >personlighet?

Därför att jag inte tänker på personlighet som problem. Personligheter i sig är ju bara skillnader och problemen uppstår i första hand om man inte är lyhörd och inte lär sig att anpassa livet efter familjens olika personligheter. Fast visst kan det vara svårare i vissa fall än andra.

Det slog mig inte ens att personlighetsskillnader skulle kunna leda till sömn-, mat- och skrikproblem som skulle kunna förväxlas med anknytningsproblem.

>Är du bekant med t.ex. "spirited"-begreppet? Där >finns ju ofta barn som har ett livligt temprament >med hög energinivå - och för barn med just hög >energinivå och fart är det mkt vanligt att de >periodvis (speciellt när de lägger om från sin >spädbarnsrytm, till barnrytmen) har svårt att just >stänga av energin och somna. Detta har ingenting med >anknytning att göra, utan är helt personlighets- och >tempramentbaserat. :)

Jo, jag är definitivt bekant med det. Både jag och min son är åt det hållet :), sambon också faktiskt. Dottern tror jag inte är det, hon är tex helt regelbunden i sin dygnsrytm.

Jag tror inte att det är Spirited personligheten i sig som ger problemet, utan det är omvärldens felaktiga förväntningar som ger problemen. Omvärlden är ju gjord för människor som inte är ens "spunky" och som till råga på allt är morgonpigga *s*.

I vår familj var det nog svårare att komma och vara som min dotter, som faktiskt varje dag vill lägga sig och sova klockan 19:30 prick och även har en del andra drag som inte stämmer med min och sambons spontana förväntning, det tog mig några månader att haja varför hon var så ledsen på kvällarna. I efterhand känner jag mig superkorkad. *s*

>Det är lite farligt att kategoriskt säga att >sömnproblem beror på dålig anknytning, när det också >kan finnas andra orsaker. Detta riskerar att >skuldbelägga föräldrar som inte alls förtjänar denna >reprimand.

Olika barn är olika lätta att hantera och personligheten är inget föräldrarna kan lastas för, men om barnets personlighet leder till problem, då är det föräldrarnas ansvar. Att tex ha oregelbundna sovvanor är inget problem i sig, men kan bli ett mycket stort problem om man på fel sätt försöker styra barnet mot ett sätt att vara som inte passar det barnet.

Anknytning är ingen garanti för att man ska veta hur man hanterar barnet i alla lägen och om barnets personlighet leder till att barnets behov skiljer sig mycket från ens egna så blir det givetvis svårare att vara förälder hur väl anknuten man än är. Men anknytnong och att känna sitt barn ökar i alla fall chanserna betydligt far att man respektfullt ska kunna jämka ihop sina liv.

En livfull personlighet leder ju också till att konflikter blir synligare kanske blir de också fler, men ofta tror jag att mindre livliga människor i stället bär mycket skit innom sig.

Så nej föräldrar ska inte klankas på för att deras barn är livliga och uttrycksfulla och att de inte alltid vet hur de ska hantera det, men det är förälderns ansvar att hantera det och se till att det leder till så få bekymmer som möjligt.

>Eller menar du att barn med livligt temprament, >spirited och likanadne fullt "normala" barn, inte >kan ha en lika bra anknytning som lugnare barn?

Eftersom jag inte alls tagit upp personlighet i diskusionen så menade jag i mitt tidigare inlägg inget alls kring detta, men om du vill veta vad jag tror, så tror jag att en "Spirited" personlighet uppmuntrar till reaktioner i ena eller andra änden av spektrumet anknuten-inte anknuten. Om föräldrarna är rimligt intresserade av att lyssna på barnet och tror på att barn har rättigheter och att dess signaler är värda att agera utifrån, då tror jat att ett spirited barn har större chanser att knyta an starkt än tysta timida barn har, få matta föräldrar, men "väluppfostrade" föräldrar som ser efter barnets behov. Men om föräldrarna har inbyggt i sig att vara srikta och auktoritära (vilket i och för sig inte behöver leda till en dålig anknytning) och tycker att barn inte ska ta plats eller höras, då tror jag attett spirited barn kan bli hårt åtklämt med metoder och kanske hårda bestraffningar. Men problemen är alltid föräldrarnas avnsvar och kan inte skyflas under mattan genom att hänvisa till personlighet.

Barn föds som människor, varken onda eller goda, de bara är. Ont och gott är kulturella föreställningar (även om de flesta kulturer är överens om en hel del grundläggande saker). Föreställningar om hur barn ska äta och sova är kulturella och något vi lägger på våra barn i olika grad och ju striktare, snävare norm desto fler får problem att passa in.

Vad det gäller skrik, så tror jag att barn egentligen inte ska behöva skrika. Att skrika är egentligen något vi är menade att ta till i nödsituationer. Ett barn skriker för att meddela att något är väldigt fel och att det behöver hjälp. Det kanske inte själv alla gånger vet med vad eller varför, men skriket kommer ur obehag av smärta, stress eller ilska och det är inget att undertrycka, men det är samtidigt heller inget man egentligen ska behöva känna. Om barnet blir skrikigt för att dess personlighet inte passar in med omvärldens krav, då är det åter igen föräldrarnas ansvar att se till att jämka kraven mot personligheten tills barnet är stort nog att göra det själv.

Det är stor skillnad på att skuldbelägga och att tycka att någon bör ta ansvar.
Svar på tråden: Erindriel - om anknytning, sömn, mat och skrik
Inga svar i tråden.