Jag kanske blir makelös

Jag kanske blir makelös
Skrivet av	Pallas
eerh, nej jag ska inte skilja mig, jag visste bara inte vad jag skulle skriva för rubrik. Jag behöver lite anknytnings-input från er kloke föräldrar. Jo: Min man är entomolog och har en postdoc-tjänst här i californien. Flyttat hit har vi gjort för att han ska meritera sig. Nu kommer det snart upp en långresa på schemat, där de dels ska samla insekter samt delta i ett världsmöte, och vi diskuterade lite igår kväll vad som var rimligt. Ska försöka ge en kort resumé. Resan är delad i tre moment: två insektsinsamlingar och så mötet. Om han är med på alla tre momenten skulle det innebära att han var borta en hel månad, 5 januari-6 februari. Han kan "välja" (jag skriver inom citationstecken eftersom att han kan välja bort delmoment, men det är definitivt inte bra för karriären, vilken är anledningen till att vi kom hit från början) att vara med på bara mötet, mötet och en insektsinsamling eller mötet och båda insamlingarna. Varje delmoment är likvärdigt i tid. Jag tycker att han ska åka på alla momenten för halvkvädna visor är inte riktigt min pryl, men vi funderar lite hur barnen fixar en sån här grej? Viktor skulle vara ca 21 månader och Elliot ca 7. De är tryggt och starkt anknutna till oss båda i dagsläget och min man är medveten om vad som kan komma att krävas av honom när han kommer hem ur anknytningssynpunkt. Är vi knäppa som ens funderar på att han ska åka en månad? för han vill inte göra det om det riskerar ställa till irreparabel skada. Vad tror ni? Nu gäller det att hitta en vettig grund att stå på
Svar på tråden: Jag kanske blir makelös

Fast föräldrar
är ju ibland tvugna att vara borta från sina barn, sjukhusvistelse osv. jag tror inte att det kan ställa till irreparabel skada men det kanske tar ett tag innan allt blir som vanligt igen.
Skrivet av Tokaungen
Hej!
Ett sån\'t coolt yrke! Kan ni träffas mellan \"delarna\". Kan familjen vara med någon av perioderna? Är han långt borta? Vad jag har förstått av den utvecklingspsykologi jag har läst så är det allra viktigaste att inte båda anknytningspersonerna försvinner. Naturligtvis kan det bli \"bökigt\" när han kommer tillbaka men vad jag förstår så är det inte irreparabelt även fast det är lång tid. Tryggheten finns ju i dig också och ni far ju inte båda två. Långa resor tillhör kanske inte vanligheterna i din familj så detta är ett specialtillfälle. Orkar du vara själv en månad?
Skrivet av Mifflan

Irreparabla skador...
...är tack och lov oerhört sällsynta och då handlar det i allmänhet om grova kränkningar. Jag tror det kan var jobbigt både för barnen, din man och dig om han reser bort en hel månad men jag tror absolut inte det kommer att orsaka någon irreparabel skada. Optimalt vore väl om du och barnen hade möjlighet att resa och hälsa på honom någon gång mitt i perioden, alternativt om han kunde resa hem över en helg? Men om inte det går, så tror jag säkert att det går bra ändå. Din man får vara beredd på att ta igen förlorad tid med barnen när han kommer hem igen och på att tillbringa extra mycket tid med dem då - men det vill han säkert mer än gärna efter att ha varit borta en månad.
Skrivet av Kattis
Jo, det är ju så
Egentligen tror jag inte att det är några problem, jag känner mig trygg i vetskapen att de är tryggt anknutna nu och att min man är införstådd med vad som krävs av honom för att det ska bli så. Men det är skönt att ventilera sig lite ändå :-) Tack för ditt svar!
Skrivet av Pallas
Tyvärr kan vi inte ses
Även om ekonomin skulle tillåta att vi följde med så är det vansinnigt mycket vaccinationer för att åka till Etiopen/Sydafrika. Jag känner att jag inte vill utsätta mina premisar för det i onödan. Annars hade det varit jättekul. Ja, det där med om jag orkar är ju en het fråga också. Eftersom jag egentligen är sjukpensionär så är jag egentligen _INTE_ fit for fight för att vara ensam med barnen 24/7 i en månad. Men det går ju att lösa på alternativa sätt, det måste ju inte vara maken som avlastar mig. Jag får försöka hitta ett alternativt kontaktnät som kan hjälpa mig under den här tiden.
Skrivet av Pallas

Skönt
Nej, jag trodde nog inte på allvar att det skulle kunna bli irreparabla skador för att han åker bort en månad, men det är skönt att få resonera lite med er andra som lägger stor vikt just vid anknytning. Jag känner mig trygg i min förvissning om att de faktiskt ÄR tryggt anknutna i dagsläget och att vi vet vad vi gör. Ändå kan det vara skönt att få andra föräldrars tankar, kanske någon varit med om något liknande och kan berätta hur det var för dem osv.
Skrivet av Pallas
Hu då!
och sedan är Afrika inte så bra för småbarn pga malaria risken. Finns det ingen mormor/farmor/moster som bara längtar att få komma till dig under den tiden! Jag kommer GÄRNA :) Kalla Sverige är inte så himla kul den perioden!
Skrivet av Mifflan
Hej Pallas, jag kommer och hjälper dig!
Nä, det går inte.... skulle gärna ha gjort det annars! Men du, det går säkert bra det där. Alltså - det är väl inte det optimala att en förälder är borta så länge, jag tror att väldigt få av oss härinne skulle klara att vara den frånvarande i flera veckor. Men ni är ju i CA för hans insektskarriär och då är det väl som du själv säger, lika bra att köra så fullt ut. När Heidi var tre veckor och senare när hon var tre månader så var hennes pappa borta på jobb i flera veckor. Det var lite jobbigt för mig men det gick, jag kände mig lugn och stabil. Han fick lyssna i telefonen på bebis-ätar-ljud på kvällarna när han längtade :-) I ert fall är det kanske Viktor som kommer att tycka det är jobbigt. Ni får ha bilder på pappa f framme och prata varje dag om honom, mycket. Längta tillsammans. Frågan är hur er vardag blir hemma? Orkar du?
Skrivet av Anna T2

Bara en gissning
men jag skulle nog säga, ja, det kommer att funka. Om ni båda två hade varit borta samma månad så tror jag kanske inte att det hade varit så bra men den ena? Visst. Jag har rest en del med Elliot och som längst var han borta tio dagar från sin andra mamma. Då var han drygt sju månader och hon tyckte att det var jobbigt. Han var ju så liten så det var svårt att veta hur han resonerade men han var nöjd med mig och glad när han träffade henne igen. Min bästa vän väntar barn nu och vi funderar på att ha ett hjälpsystem eftersom våra respektive kommer att vara på lite resanade fot nästa år. En vecka sover hon här med bebisen, senare i vår ska vi sova hos henne. Om allt går som vi tänkt förstås. Du kanske kan göra något liknande med dina vänner?
Skrivet av -Allis-
Som så många har sagt..
....så kommer det nog att gå att reparera denna frånvaro eftersom barnen redan är grund-anknytna och har en stabil relation till pappa att luta sig tillbaka på. Det kommer säkert bli kännbart för barnen, men eftersom maken är införstådd med \"reparationsarbetet\" när han kommer hem, tror jag inte det kommer bli några probs. :) Det viktiga är hur DU känner - känner du dig trygg med detta? Kommer du förmedla klara och trygga känslor kring pappas frånvaro till barnen? Kommer du att få den avlastning du behöver så du har den där extra energin du kommer behöva? Däremot tycker jag illa synd om _pappan_ ifråga! Huh, för att vara från de små så länge! :/ Lycka till och kram!
Skrivet av Erindriel
Det går bra
Jag är ju av åsikten att en sån här sak kan gå bra om man bara på förhand är medveten om att det KAN skrynkla till sig och vidtar de åtgärder som är möjliga för att separationen inte ska bli för abrupt och absolut för barnen. Jag har ett par exempel i bekantskapskretsen där pappan i det ena fallet och i det andra fallet mamman åkt iväg på mellan tre veckor och två månader för just arbete när barnen varit under året. Ingen drömsits och min egen man skulle inte ha gjort det säger han, för sin egen skull - att barnen skulle klara det har han nog inte tvekat så mycket kring. I alla fall, de här barnen har talat med mamma/pappa i telefon, sett video, tittat på kort, haft pappa/mamma-album osv och även om det har varit lite reserverat i början när de kommit hem så har de återanknutit inom en månad - alltså ungefär så lång tid som föräldern varit borta. Jag tror som sagt att medvetenhet om utvecklings-/anknytningspsykologi och att återanknytningen kan ta ett tag är nyckeln till framgång i ett sånt här fall.
Skrivet av Betula

Jaaa kom! :)
Du kan lära mig det där med teckningarna och så kan vi åka och shoppa i våran crappiga bil för pengar som jag inte har.
Skrivet av Pallas
Vad synd
Hade verkligen varit kul med lite besök av er! Tror kanske att det blir jobbigast för mig och maken... Vardagen kommer bli aplat och vi kommer förbereda så jag bara behäver handla färskvaror och sådär. Jag är ju egentligen inte riktigt frisk nog att vara ensam på heltid så länge, så vi ska ordna så jag har rejäl backup. Krisar det ordentligt flyttar jag in hos makens chefs fru, hon blir ju också ensam och har stort hus.
Skrivet av Pallas
Tack för ditt svar
skönt att höra andras erfarenheter av lite längre separationer.
Skrivet av Pallas

Jag tror det
Jag tror jag kommer klara överföra trygga känskor till barnen, för jag känner mig ganska trygg i grunden med detta. Jag är inte rädd för att be om hjälp heller. Det enda jag känner är att jag har svårt att föreställa mig hur en hel månad känns, jag har aldrig varit borta från honom så länge och jag har definitivt inte haft två små barn att ta hand om ensam på heltid. Men vi ska förbereda så mycket vi kan så det ska gå så smidigt som möjligt för mig och barnen.
Skrivet av Pallas
Tack Betula
Ditt svar gjorde mig ännu tryggare. Jag tror också det.
Skrivet av Pallas
Kom ihåg...
...att vi finns här hela denna tid och att jag kommer tänka på dig och hålla tummarna för att allt ska gå så smidigt som möjligt för er alla! kram
Skrivet av Erindriel

Jag kanske blir makelös

Fast föräldrar

Hej!

Irreparabla skador...

Jo, det är ju så

Tyvärr kan vi inte ses

Skönt

Hu då!

Hej Pallas, jag kommer och hjälper dig!

Bara en gissning

Som så många har sagt..

Det går bra

Jaaa kom! :)

Vad synd

Tack för ditt svar

Jag tror det

Tack Betula

Kom ihåg...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information