Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Haft föräldramöte....

Skrivet av Wilda - läser varje dag, men skriver sällan...
Igår hade vi föräldramöte på Lokes förskola. De andra föräldrarna visste ingenting, men fick snart veta att kvällen till största delen skulle handla om Loke....

Först började Lokes ansvarsfröken att berätta "historian" bakom; hur det såg ut när Loke började och vad som hänt under de två år han nu gått på förskolan (är 5 år nu).

Sedan fortsatte Fredrik (Lokes pappa) att berätta hur det var när vi fick diagnos och sedan läste jag en berättelse sedd itifrån Lokes perspektiv/hur han ser på sin vardag/värld (och hur den skiljer sig från "vår").

Slutligen berättade förskolepedagogen från Habiliteringen om autism i allmänhet och hur det ser ut för Loke i synnerhet.

Efter det blev det allmänna diskussioner och frågor från de andra föräldrarna. Det känns som många är intresserade av att veta mer, även om många satt tysta. Och alla turades om att prata fritt och öppet om Loke; både jag, Fredrik, personalen, förskolepedagogen och de andra föräldrarna.

Även enhetschefen för förskolan var där och kunde svara på frågor om hur resurser är fördelade etc.

Efteråt kom många föräldrar fram och tackade för att vi delat med oss av Loke. Det kändes som om de uppskattade informationen, även om många inte hade märkt något. Andra fick förklaringar till saker de undrat över...

Även de andra i personalen, enhetschefen tackade oss för våran presentation. Allt kändes jättebra!

Tills vi kom hem och berättade för min mamma (som suttit barnvakt) att vi hade pratat om Loke på föräldramötet och hon blir skitsur och tycker det är väldigt onödigt. Till saken hör att hon anser inte att Loke har svårigheter som heter autism och vill inte acceptera diagnosen. Helst ska den slätas över eller sopas under mattan och inte talas om....

Och vad är min känsla nu? Jo; skuld och skam...
Jag tror att vi gjorde rätt som berättade på ett föräldramöte - och det kändes så bra att så många av de andra föräldarna gav oss positiv feedback, men detta att mamma är så j-la negativ känns så olustigt och jobbigt....

Varför är det just den negativa känslan som lever kvar i mig? Kan jag inte få tillbaka den där positiva känslan som jag kände när "alla" föräldrar kom och "tackade"....

Däremot kändes det som ett stort steg i min egen bearbetning att ha fått ett barn som är annolunda. Nu får han (förhoppningsvis) bli accepterad som den han är - och det underlättar för mig att också acceptera att han är just den Loke han är!


Svar på tråden: Haft föräldramöte....

Åh mödrar!

Allt gick ju så bra och så är det bara hennes reaktion som sitter kvar. Är inte det typiskt! Bry dig inte om henne utan försök håll kvar/hitta tillbaka till känslan på föräldramötet. Jag tror att jag skulle gråta om jag skulle berätta om Tårtan på ett möte. Jag vet inte varför jag gör det, men så är det jämt. Det är ganska skönt att ha Tårtan på en avdelning där alla barn är autistiska.
Skrivet av    tårtmamman

Skön känsla...

Jag vet hur du kände när du berättade för de andra föräldrarna, vi gjorde likadant (fast vi fick ingen hjälp av habiliteringen), och fick likartad reaktion av föräldrarna som var där. Nyfikenhet och förståelse är något man verkligen behöver när man berättar om sitt barns funktionshinder, det värmer i hjärtat. Behåll den känslan och låt din mamma få den tid hon behöver för att smälta allt och så småningom kommer hon också att vilja veta mer om Lokes funktionshinder.
Skrivet av    Kirsi

vad duktiga ni är!

vilka underbara och starka försäldrar ni är! Jag tycker att ni både var modiga och verkligen ställde upp för er pojke! Nu slipper det tisslas och tasslas om varför han beter sig si och så, nu vet alla vad som ligger bakom. Och jag är helt övertygad om att det kommer visas en mycket större förståelse och hänsyn från de andra föräldrarna. Jag tror att det är viktig att vara öppen med detta, både inför omgivningen och gentemot Loke. Han behöver också få veta detta om sig själv, och få bekräftelse för att han duger precis lika bra som ha är! Jag misstänker att det ligger något annat bakom din mammas beteende. En icke-acceptans, en önskan om att det inte alls minsann är något fel på Loke heller! Det är en naturlig fas i bearbetningen, och hon har nog inte accepterat och insett Lokes diagnos på samma sätt som ni har gjort. Stå på dig! Berätta väldigt tydligt varför ni valde att göra så för din mamma. Säg att ni gör det för Lokes skull, för att underlätta i hans vardag. Stor kram till dig!
Skrivet av    Jempa

Genom att vara öppna med det...

...så visar ni att det inte är något att skämmas för. Ni visar tydligt att det är OK att ha autism och att det inte är något som skall sopas under mattan. Jag tror att det är något av det viktigaste ni kan göra för Loke.
Skrivet av    Nilsfar

...åh vad bra!!

Fantastiskt att ni orkade och vågade. Det där med mamma är ju bara en rädsla, hon är väl helt enkelt rädd för vad andra skall säga. Okunskap såklart, och det är ju jobbigt när de inte accepeterar fullt ut. Det kommer med tiden. Hon beundarar er nog väldigt mycket inne i mammahjärtat trots allt. Kram
Skrivet av    fifi m 5 underbara galna barn :-))

Flip till er!

Det är så BRA att ni är öppna med Lokes fh och delar med er till föräldrarna på förskolan. Vad jag minns från ett liknande möte vi hade när Knut (AS) var fem år, var det många som tackade efteråt, och frågade frågor både offentligt och mer privat senare. Den fråga som gjorde det värt all oro innan mötet var \"Men hur märkte ni att Knut var annorlunda?\". Den mamman som frågade, ville helt klart veta av egna skäl - kanske hade hon ett annat barn hon undrade över. Jag tror ni gjort världens största nytta på ert möte. Nu kommer de föräldrarna att ha något att relatera till nästa gång de hör talas om autism, ni har gett den ett ansikte. Tänk vilken nytta ni gjort! Att din mamma reagerade som hon gjorde antar jag har enbart med hennes egen process att ta in Lokes funktionshinder att göra. Hon håller insikten ifrån sig, förmodligen för att det är smärtsamt för henne. Låt inte det påverka din glädje och stolthet!
Skrivet av    Hwila