Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Eftesom Sara m. Viggo fick så många bra tips...

Skrivet av Anna m 2
...så efterlyser jag också lite hjälp!
Vad för ras kan tänkas passa oss?

*Barnvänlig (vi har små barn).

*Inte för motionskrävande ("ute på tomten och vara med" + nå´n långpromenad/dag)

*Medelstor

*Inte fälla massor (typ schäfer)

*Inte långhårig (bor på landet=lerigt!)

Kort sagt, en trevlig kompis, för alla i familjen, som gillar att vara med ute utan att kräva särskild aktivering, samt nöjer sig med det och en längre promenad/ dag utan att krypa ur skinnet. Snäll och lugn inne.
Förslag, någon?
Svar på tråden: Eftesom Sara m. Viggo fick så många bra tips...

Ger ett förslag:

Dvärgschnauzer! Pigga och glada hundar som gärna hänger med på allt. Lättskötta och inte så stora, men ändå robusta!
Skrivet av    Sara m. Viggo

Fransk bulldogg (dock ej medelstor)

En fransk bulldogg ar en ovanligt charmerande hund och kallas med all rätt hundarnas clown. Det ar inte endast for sitt clownliknande utseende, utan Även i högsta grad for sitt lustiga satt att bete sig, som rasen har fått sitt smeknamn. Någon har sagt att man äger inte en fransk bulldogg, utan man ägs av den, och det är faktiskt mitt i prick. En stor fördel ar att den franska doggen anpassar sig sa 1ätt till familjens rutiner. En sportig familj har en fin följeslagare i svampskogen, likaväl som kvarterspromeneraren har en nöjd koppelhund. Heta sommardagar vill (skall) den franska bulldoggen motioneras sparsamt. Han föredrar då att bara ligga och lata sig i solen en stund, f(för att sedan släntra in i skuggan får en välbehövlig svalka. Det ar ingen kennelhund vi talar om utan en typisk familjehund, som helst vill vara medelpunkten. Det ar en mycket klok och lättlärd hund, som gärna \"showar\" lite extra när han har publik. Han kan dock vara ganska så envis nar andan faller på. En fransk bulldogg är trots sin litenhet ett riktigt kraftpaket, och utan tvekan en \"stor\" hund i ett praktiskt litet format.
Skrivet av    Mia i Sthlm

Shar pei.

En del reagerar och tror att alla Shar peier har otroliga problem pga sin hud. Men jag har en vän som föder upp denna underbara ras och hennes har inte så mycket rynkor alls. Hon väntar en kull nu. =)
Skrivet av    me

fina men

nog väldigt svåra att få tag på.
Skrivet av    Mia i Sthlm

Det är ju inte bara huden!

Deras ögonproblem (pga huden) är ju inte av denna värld. Bara att man har begrepp som heter \"tacha\" (stavning?) tycker jag säger allt (det betyder att man syr ihop huden på huvudet för att valparna ska se något alls och för att inte ögonen ska bli helt sönderskadade). Fy farao vilken djurhälsa, det är ju så man blir mörkrädd! Dessutom är ju shar-pei (ö)kända för att vara en ganska otrevlig och osympatisk ras. Absolut inte en hund jag skulle rekommendera som familjehund!!
Skrivet av    Sara m. Viggo

Tja...

jag svarar som vanligt mellanschnauzer! Det är iofs. en ganska aktiv hund som behöver få tänka och inte bara vara ett bihang till familjen. Är aningens \"skarpare\" än tex. en cavalier som oxå skulle kunna passa er bra.
Skrivet av    Venus

DS gårdshund såklart :)

praktiska format (32-37 cm hög) lätt att ta med i bilen, båten, campingvagnen, etc. trivs med att vara med sin familj - ensamhet uppskattas inte. trogen kamrat som är pigg på äventyr, den hänger med på långa promenader, jogging-, skid- och ridturer. Det är alltså ingen soffliggare, men när det är dags för vila uppskattas kroppskontakt. Att krypa ner i sängen under täcket är inte dumt.Gårdshunden trivs vanligen med andra hundar, djur och barn. Den tycker om att \"jobba\" och är utmärkt för aktiviteter som agility, spår, sök och lydnad. Den dansk/svenska gårdshunden godkändes sent av Svenska kennelklubben (1987) och har därför inte varit föremål för förädlingsavel under någon längre tidsperiod. Tillsammans med gotlandsstövaren tillhör gårdshunden Sveriges genuina \"lantraser\" bland hundarna. Med begreppet \"lantras\" menar man just att raserna är gamla, anpassade till sin levnadsmiljö och opåverkade av intensiv förädlingsavel och inkorsningar av främmande raser. Därmed är också gårdshunden ett kulturarv, ett bit levande, svensk/dansk historia. Texten ovanför är ett urklipp från rasbeskrivningen på http://www.gardshund.com/
Skrivet av    Lena & Anton

Mina förslag:

*Barnvänlig (vi har små barn). *Inte för motionskrävande (\"ute på tomten och vara med\" + nå´n långpromenad/dag) *Medelstor *Inte fälla massor (typ schäfer) *Inte långhårig (bor på landet=lerigt!) Här tycker jag följande raser passar på din beskrivning: Cavalier, Eurasier, Bostonterrier, Fransk bulldog, Engelsk staffordshire terrier. Eurasiern är väl iofs rätt lurvig, men har typisk spetspäls väl, så när den har torkat så rasar smutsen av, så en plats att torka på innan den rusar in kan ju vara bra. Cavalieren är inte medelstor, det är nog inte de andra heller (terrier/dogg) men de är bra sällskapshundar som är lätta och nöjer sej med att vara med sin familj oavsett struktur. Glada, vänliga och riktigt roliga. Bostonterrier, fransk bulldog och engelsk staff har kort päls som är lätt att skölja av. Alla är de raser jag skulle kunna tänka mej att ha, som just rara sällskapshundar.
Skrivet av    -Milou-

håller med!

gårdshunden är en superbra familjehund...
Skrivet av    Lottentotten

Och dessutom

får du automatiskt en reservation för hudproblem på din försäkring och det kan bli mycket dyrt...
Skrivet av    Helen m Gyril

Jag har massor av Shar peier...

I min omgivning och alla har en fantastisk mentalitet och lever i barnfamiljer. Val av uppfödare spelar enormt stor roll bland dessa som med alla andra raser. Min väninnans hundar har inte mycket rynkor och de syr heller inte ihop något skinn på skallen. Dra inte alla över en kam Sara. Klart att du kanske ser det så med tanke på ditt jobb men det FINNS faktiskt friska shar peier också
Skrivet av    me

säger återigen

Norsk Lundehund. Härliga hundar, lagomstora, billiga i \"drift\" kan också vara ett plus ibland, inte pälsvård att tala om (=typ borsta igenom nån gång nu och då) inte långhårig, go familjehund, lättlärd... Vår Manne finns på bild i min info/album.
Skrivet av    Turtle, med världens goaste Man(ne)

Men läs vad du själv skriver...

Bara att man formulerar sig \"det FINNS faktiskt friska shar peier också\"! Ja, det är klart att det finns friska hundar av den rasen, men jag vill inte ha det som ett normaltillstånd att hunden har enorma problem och så säga som försvar att det FINNS FAKTISKT FRISKA OCKSÅ. Shar-pei är en enormt sjuk ras, men den ska naturligtvis inte bära hela huvudhuvet själv. GD har massor problem, likaså berner sennen och engensk bulldogg - bara för att ta ett par exempel till. Det gangnar väl ingen att hymla om att vissa raser har hälsoproblem - definitivt inte hundarna! På shar-pei har man ett avelsmål som strider rakt emot djurhälsan - för mycket hud. Du kan säga vad du vill, men det är ju faktiskt så det är, eller hur? Efter att ha jobbat med djursjukvård och med den kunskap jag har i ryggen som färdig veterinär under nästa år så har jag insett en viktig sak: A och O om man vill ha en frisk hund med låga veterinärkostnader är att köpa en frisk och sund ras! De raser som har stora hälsoproblem kommer jag konsekvent att avråda ifrån, tills man ser en ändring i trend vad gäller hälsa hos dem.
Skrivet av    Sara m. Viggo

Verkligen....

Huga! Hudproblem är ju livslånga åkommor och innan de är utredda och insatta på behandling så är det må¨nga tusenlappar som har fladdrat iväg. Sen är det ju kontroller med jämna mellanrum också. (Dessutom är hudproblem det värsta som finns, min personliga åsikt.)
Skrivet av    Sara m. Viggo

Och vilken klassas som frisk ras då?

Det är alltså en uppriktig fråga nu. Vilken ras klassas hos veterinärer som en förhållandevis frisk ras? Även retriever och schäfer är ju kända för att ha känslig hud, retriever har mycket ögonsjukdomar, hd och ad är stort problem inom retriever, schäfer, rottweiler, etc... Cavalier har mycket problem med hjärta, samma med Irl.Varghund. De flesta raser har problem inom olika områden och än en gång, val av uppfödare är mycket viktigt. Det finns uppfödare av shar pei som inte alls har som mål att hundarna ska ha väldigt mycket skinn. Men jag ber om ursäkt för mitt tips, jag ska inte råda någon att skaffa en shar pei mera. Jag har som sagt träffat massor av friska, underbara shar peier men då är väl de ett undantag i en annars problemfylld ras då
Skrivet av    me

Ett tillägg...

Om vi nu ska märka ord. Det att jag skrev att det faktiskt FINNS friska shar peier var enbart för att du uttryckte dej som att det inte fanns det alls
Skrivet av    me

Me, du behöver inte leka martyr...

Det här är ju ett diskussionsforum, och då får man ju faktiskt ta att folk tyucker olika. Jag reagerade eftersom du i ditt första inlägg skrev ett rent sakfel: \"En del reagerar och tror att alla Shar peier har otroliga problem pga sin hud.\" Det har de ju, varför hymla med det! Lika dumt som att skriva: \"Endel reagerar och tror att cavalierer har problem med sina hjärtan, men min kompis hundar har minsanna inte det.\" När det är välkänt att den rasen har stora hjärtproblem! Tyvärr är det ju så idag, pga av vår avel, att allt färre raser helt saknar direkt rasbundna sjukdomar. Min förra ras, isländsk fårhund, har ingen rasbunden sjukdom - och den egenskapen delar den med andra raser som precis som den inte renavlats under så många år. Det är bland den här gruppen hundar jag främst letar hund till mig själv, eftersom jag vill slippa sjukdomar om det går. Annars tycker jag man får se det som de minst dåliga valen, vad gäller hälsa (om nu folk alls tänker på djurhälsan innan de väljer ras, ibland betvivlar jag det). De sjukaste raserna som jag känner till (nu räknar jag bra upp några ur huvudet, utan att ens göra anspråk på att vara komplett)är grand danois, schäfer, berner sennen (sjukast av alla), dobbermann, varghund, boxer (men många kan leva med sina hjärtfel utan större problem), cane corso, leonberger, shar-pei, cavalier, pitbull/ammstaff/liknande. De raserna jag tog upp har olika typer av problem, alla leder inte till döden, men ger dålig djurhälsa på ett eller annat sätt. Sen har vi ju också problemen som inte är dirket rasbundna, men mer storleksbundna. Stora raser (labbe och däröver) har ju generellt ganska stor förekomst av olika typer av ledproblem, som höftledsdysplasi, osteochondros och annat. Små raser har sina bensjukdomar, som Legg-Calve-Pertes sjukdom och patellaluxationer. Dessutom har små raser mycket dålig läkningsförmåga vid frakturer. Detta bara några exempel, igen. Sammantaget: Vissa raser är lätta att välja bort, oavsett vilka egenskaper de har, på sin dåliga hälsa. Mååånga raser befinner sig i ett gränsland, där det handlar om att se till att verkligen välja rätt uppfödare för bästa chans till en frisk hund. Ett mindre antal ursprungliga raser har generellt mycket god hälsa, oavsett uppfödare. Men - som alltid - det är biologi vi talar om och självklart kan en individ ur en sjuk ras vra frisk likväl som en individ ur en frisk ras kan vara sjuk. Att pängtera vikten med bra val av ras och avel för hundens skull och för djurägens skull tycker jag är mycket viktigt för att hunden ska få ett bra liv och för att ägaren ska kunna njuta av en frisk och glad hund.
Skrivet av    Sara m. Viggo

Tack Sara.

Och jag menade inte att leka martyr utan min utsäkt var uppriktigt menad. Jag har ju helt utgått från min väns shar peier och det hon har sagt om rasen. Men jag behöver nog lära mej lite mer om dem och det var kanske klumpigt att rekomendera rasen. Tack för infon om övriga raser och sjukdomarna.
Skrivet av    me

Okej!

Då tar jag tillbaka mitt uttalande också, och räcker fram en hand istället. :-) Hundavlarna har en del hel att lära av mjölko-aveln, där de verkligen förstått vikten av en sund avel som leder till friska djur. Fast det får man nog inte säga högt bland kennelklubben och rasklubbarna, tror de skulle ha lite svårt att ta det. ;-)
Skrivet av    Sara m. Viggo

Nej

de är visserligen fina, men för små. Men om vi skulle ha en liten sudd någon gång, så kanske det.
Skrivet av    Anna m 2

Åh, jag

tycker de är så fina och verkar charmiga. Min man är av en helt annan åsikt tyvärr :/
Skrivet av    Anna m 2

Oj, vilken

diskussion det blev! Tack för tipset, men de känns för onaturliga för min del.
Skrivet av    Anna m 2

Ska ta och kolla

upp dom lite! Schnauzrarna är ju fina att se på, men sen vet jag inte så mkt mer om dem. Cavalier är inget för mig, tycker de är för mesiga, passar fina flickor, inte en rejäl bonnatös som mig ;)!
Skrivet av    Anna m 2

Ska kika

lite mer på dem, även om de känns i minsta laget. Men har för mig att jag hört att de är ganska tuffa, och därmed inte perfekta barnhundar? Men det kanske inte sämmer alls?
Skrivet av    Anna m 2

Okej...

Cavalier: Inte min typ av hund Eurasier: Nja, samma där. För mkt päls. Bostonterrier: Fina, tycker jag men inte min man. Fransk bulldog:Samma som ovan Engelsk staffordshire terrier: Åh! Fullträff! För det är väl samma som stffordshire bullterrier, eller? Jätte-jättefina. Ser ut som enn riktig hund, ska defenitivt kollas upp ytterligare! Vanlig bullterrier då, kan det vara något för oss tro?
Skrivet av    Anna m 2

Jättesöt,

men känns lite liten. Men ska kolla upp den lite till ändå!
Skrivet av    Anna m 2

ja kan så vara

att endel inte gillar \"små\" hundar. Själv tycker jag det är så behändigt med lite mellanstorlek. Spec då vi tillbringar mkt fritid i båten. Men goa är de, det är ju de flesta hundar :-)
Skrivet av    Turtle, med världens goaste Man(ne)

Men då...

tror jag schnauzern är perfekt! Själv väntar jag bara på tillfället att skaffa en egen! :)
Skrivet av    Venus

Är du rädd att baren ska mosa den? :)

Jag har 5 barn i varierande storlek 14-84kilo och Gizmo tål att hanteras av dem alla :) Naturligtvis passar man på den minste så att han inte dummar sig med hunden men han har legat och myst på hunden i korgen och han brottas glatt med den störste och då kan det bli lita tuffa tag. (från bägge sidor) DS är väldigt robusta hundar som tål det mesta :) Lycka till i letandet!
Skrivet av    Lena & Anton

Artiklar från Familjeliv