Jag behöver råd. Vad skulle ni göra?

Jag behöver råd. Vad skulle ni göra?
Skrivet av	Sofia
Detta är ingen fråga om något övernaturligt utan andligt i bemärkelsen medkänsla om andra. Jag har i min närhet (dock inte jättenära) en flicka som jag tidigare misstänkt (men inte vetat) far illa hemma. Nu har jag på omvägar fått veta att hon har slutat prata (hon är 5 år). Jag är så rädd att det har hänt något riktigt allvarligt i hennes hem och att det är därför. Jag hoppas verkligen att personalen på det dagis hon går på förstår vad som händer och anmäler till socialen, men hur ska jag kunna veta? Dessutom, hur ska jag kunna veta att det verkligen är så illa som jag misstänker i hennes hem? Tänk om jag bara överdriver? Finns det något man kan göra som utomstående i en sådan här situation? Vad skulle ni göra? Vågar man göra något, tänk om man har helt fel? Min rädsla är att något hemskt ska hända henne och att ingen reagerade förrän det var försent. Kan barn sluta prata av andra anledningar än en traumatisk upplevelse? P.S. Det var kul att se att jag fortfarande känner igen en del härinne!
Svar på tråden: Jag behöver råd. Vad skulle ni göra?

Anmäla till soc.
Det räcker med att du misstänker att hon far illa, för att du ska kunna göra en anmälan till soc. Sedan är det deras jobb (och kompetens) att avgöra om hon verkligen far illa. Det är mycket allvarligt om ett barn slutar prata och det vore förfärligt om inte förskolan hade tagit tag i det. Men man vet aldrig. Så jag skulle råda dig att anmäla till soc.
Skrivet av Animisha
Håller med!
Anmäl genast är mitt råd!! Du behöver inte vara säker på att hon far illa det är soc som utreder det. Du kan anmäla anonymt. Lycka till. Karin.
Skrivet av Karin S

Sånt där är svårt!
Det första man vuill göra är ju att ringa och anmäla till soc osv men jag tycker att man skall akta sig lite för det. Skulle man ha fel så kan det skapa stora problem både för den familjen och dig. Någor måste ju ha hänt barnet om hon slutat prata men undran är vad det kan vara. Vad är det tex som har fått dig i att spekulera om hur flickan har det? Har du sett eller hört nåt med egna öron och ögon? Jag Pratar inte om information som kommer genom andra människor utan har du själv sett eller hört nåt? Jag vet inte riktigt vart man skulle kunna vända sig om inte till socialen. Har du pratat med föräldrarna om detta?
Skrivet av Olyckligt sånt här
*slita hår*
Jag skulle hellre se att alla människor här i samhället valde att anmäla en gång för mycket! Varför inte? Vad mer kan man göra? Spionera i fönstrena? Jag kan tänka mig att en utredning vänder upp o ner på allt och verkligen kan kännas fruktansvärd. Men jag skulle hellre bli utredd en gång i onödan och veta att det finns människor som tänker på utomstående barn och väljer att ta till samhällets hjälp för att se om barn far illa eller inte. Mycket hellre det än människor som låter bli att anmäla \"för att de inte helt säkert vet, men misstänker\". Och dessutom. Har en femåring slutat prata så har antagligen något mycket jobbigt hänt. Om inte inom familjen så kanske något som familjen måste ha hjälp med att hjälpa flickan att bearbeta. Och de själva kanske inte orkar eller tänker på att ta den hjälpen, söka den hjälpen. Anmäl snälla Sofia!
Skrivet av Kris-Tina
Men...
vad är det som säger att familjen inte redan har fått hjälp. Att de själva sökt hjälp för flickan. Att man skall springa omkring och anmäla var och varannan unge som kan bete sig underligt så kan vi anmäla och galna. Jag säger inte att man inte skall anmäla, bara att man skall tänka sig för en extra gång. Om familjen redan har det jobbigt, kanske redan har all den hjälp som de behöver så hjälper ju knappast en anmälan till, tvärtom så skapar det kanske bara ännu mer kaos. Jag tycker att man skall försöka hitta en del att gå på innan man anmäler. Min väninnas son slutade prata med henne innan sommaren. Vet du varför han slutade? Han slutade för att mamman hittade en tändare i hans ficka och bara en stund innan så hade det börjat brinna i papperskorgar runt omkring där barnen hade hållt till. Ungen slutade prata med henne för att han blev besviken på sin mamma för att hon blev arg på honom. Det är fyra månader sen nu. Mamman är fullt medveten om att det gått väldigt lång tid och hon mår själv även väldigt dåligt över att pojken inte pratar med henne, han säger inte ett ord. Skall jag ringa och anmäla familjen? Jag vet att hon gör allt för att få kontakt med sin son igen och att hon även talat med skolpsykologen om det och hon är beredd att gå vidare om detta fortsätter. Jag tror knappast att en anmälan skulle hjälpa dem på rätt väg. Men självklart skall man knyta öronen åt sig när man ser att ett barn mår dåligt eller far illa men att skrika soc så fort det är nåt tycker jag är fel. Sen kan det vara rätt att ringa soc, även i detta fallet men man skall tänka sig för en extra gång.
Skrivet av olyckligt sånt här

Håller med
visserligen är det illa om ett barn slutat tala,och visst ska man reagera,men visst ska man också ha hyfsat torrt på fötterna först.Man kan ju,faktiskt,förstöra någons liv även om det \"bara\" blir en utredning och inget mer. Har någon annan reagerat på barnets beteende och mående i övrigt?Hur är familjens situation annars?Vad säger dagis/förskola?
Skrivet av E
Jag tycker
inte det spelar någon roll hur familjens situation ser ut, det säger ju inget om barnets situation. Och hur ska man veta vad dagis/fsk säger? De har tystnadsplikt och lär knappast svara om man frågar. Jag tycker heller inte att det är en bra idé att börja fråga runt om sånt, ett rykte är inte så bra att få igång om nu inget är fel. Vi som jobbar i förskola/skola har enligt lag en skyldighet att anmäla direkt bara vi har en misstanke om att ett barn far eller har farit illa. Vi ska inte se till familjen osv. Även om föräldrarna är supergulliga och snälla så ska vi anmäla. Det är ju inte precis bara skumma pappor som begår övergrepp. Det är inte vårt jobb att utreda varför eller vem som gjort något, det behöver ju inte vara föräldrarna. Vi får heller inte anmäla anonymt men det får en privatperson. Jag tycker att det känns tryggt att veta att lagen står på barnens sida, mitt liv hade inte blivit förstört om en utredning startades om min dotter, jag har inget att dölja. Karin.
Skrivet av Karin S
I detta fall
skulle jag nog inte ha anmält. Det finns inte tillräckligt med konkreta fakta i detta fall. Avvakta och hålla ett öga på henne!
Skrivet av drömtydaren

Är det den "gamla" Sofia..?
Vad skoj att se dig i så fall :-) Jag skulle börja med att ta reda på förstahands-fakta, har flickan verkligen helt slutat prata (hurdant var hennes språk innan..?) och vilka åtgärder är vidtagna? Sedan skulle jag bestämma mig för om det fans anledning för mig att gå vidare eller ej. Jag håller med de som ovan skrivit att en utredning är sociala myndigheternas sak, men jag anser att denna anmälan ska i så fall grundas på vad jag sett och hört med mina egna ögon och öron -inte något jag fått förmedlat till mig av någon annan.
Skrivet av Vind
Tack för alla svar!
Jag känner inte familjen mer än ytligt, men det jag har sett ger mig dåliga vibbar (hur de behandlar sina barn). Jag avvaktar ändå ett tag och ser hur saker och ting utvecklas. Som flera av er skriver ovan går det ju inte att diskutera med dagispersonalen vilket är jobbigt när det egentligen är vad man helst skulle vilja. Det är de som ser flickan varje dag och som har mer kunskap än jag om i fall det är dags att anmäla till soc. Jag får väl än så länge lita på deras kompetens. P.S. Hej Vind! Kul att se dig också!
Skrivet av Sofia
Hej Sofia!
Såg just ditt inlägg och vill bara säga hej. Det är svårt att stå maktlös när man misstänker att någon far illa. Jag har egentligen inga andra råd än de du redan har fått. Jag bodde ett tag i närheten av en vuxen tjej som jag misstänkte inte hade det tryggt hemma och försökte få upp en kontakt med henne på flera sätt, men jag kom liksom aldrig igenom till henne. Eftersom du bara känner familjen ytligt, så kanske det känns krystat eller påträngande att försöka få närmare kontakt med föräldrarna eller barnet? I annat fall tror jag att en utsatt människa kan hjälpas väldigt mycket bara av att ha ett vittne. Att ha någon att andas inför, någon som bekräftar att det man känner är riktigt och okay. De sociala myndigheterna är förvisso en välmenad inrättning, men det är inte alltid de når fram (inte heller när de kopplas in), och med eller utan deras hjälp så är den personliga kontakten, människa till människa, alltid väldigt viktig. Men som sagt. Det är inte alltid det är naturligt att bli kompis med vem som helst. Och det är inte alltid de vill bli kompisar tillbaks heller. Det är inte desto mindre roligt att se dig här! Hoppas att du har det bra i övrigt.
Skrivet av Lina

Jag behöver råd. Vad skulle ni göra?

Anmäla till soc.

Håller med!

Sånt där är svårt!

slita hår

Men...

Håller med

Jag tycker

I detta fall

Är det den "gamla" Sofia..?

Tack för alla svar!

Hej Sofia!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information