stort problem

stort problem
Skrivet av	idis_b
är nu grav i ve 20. Har inte vågat prata med mina föräldar om det än utan har bara gråtit över det. Jag har verkligen försökt men jag klarar inte av det. Förstår inte hur jag någonsin ska kunna berätta för dom. Börjar bli lite brottom nu ju :( vad ska man ta sig till`?
Svar på tråden: stort problem

Men gumman...
vet de inget ännu? Du måste ju redan ha en söt liten bebismage :)!! Det är lika bra att berätta, ju tidigare desto bättre tror jag. De kanske blir lite trumpna och stötta av att inte få veta innan alla andra? Även om de inte var lika gamla som dig när de fick barn så är det ju inte deras sak att döma. Ta med dig pojkvännen och berätta för dem i helgen. Får de en chock så låt de smälta det ett tag. När de väl sjunkit in att deras lilla barn ska ha egna barn kommer de snart att inse att de själva ska få barnbarn och bli mormor och morfar och då ska du se att de ändrar inställning fort som sjutton! (Om de inte reagerar på det sättet redan från början) Mina föräldrar trodde vi hittade på och fattade inte förrän efter ett par dagar att det var helt sant och att de skulle bli mormor och morfar och då ringde de upp och sa grattis på riktigt och var så glada så. (Min syster i Lund som jag ringde till med nyheten svimmade och var tvugnen att ringa upp!) Om de av någon anledning inte stöttar dig så ska du veta att det finns massor av andra som gör det! Din pojkvän, dina vänner, och alla här på AFF! :) Stå på dig! Det blir inte bättre av att dra ut på det och gå ovh gissa sig till vad de ska säga, bättre att ta tjuren vid hornen!
Skrivet av diana & didrik
Gumsan!
Jag tycker du ska ta steget att berätta, du har gått så långt. Tro mig jag vet hur jobbigt det är att berätta, jag berättade inte för mamma förrän igår att jag väntar nr 3 för jag var så rädd att hon skulle bli arg och predika men ack så fel jag hade. Det kommer gå bra.. Puss på dig och maila om du vill prata: [email protected]
Skrivet av Christy

LYCKA TILL!!!! imt
...
Skrivet av ruthesther
hejsan
Hej! jag trodde att mina föräldrar skulle bli super arga! men dom tog det super bra! dom tycker det är jätte kul fast jag är 16. Så dom reagerar kanske inte precis så hemskt som du tänkt dig! jag gjorde så att jag berättade o sen tog två steg tillbax och lät dom smälta det lite o krävde inte en reaktion på engång utan dom fick ta det lite i sin takt! så försök o prata med dom! dom kanske blir super glada dom med!
Skrivet av ungmamma16
Hej gumman!
Vet precis hur du känner dig just nu! När jag väntade Emil vågade inte jag heller säga nått till mina föräldrar men eftersom jag bodde hemma och mamma och jag delade toalett märkte hon dels att jag inte haft mens på 2 månader och att de inte försvann några bindor...så hon listade ut de själv. Nu har ju jag mardröms historien. Eftersom de blev sånt liv när jag berättade så stack jag hemifrån, mamma bad mig flytta hem efter 2 veckor men pappa och jag pratade inte med varandra på 4 månader, sen va de ok! Med dottern så vågade jag inte heller berätta pga hur de vart första gången så jag var i 18:e veckan när jag äntligen vågade berätta för mamma men pappa gick ovetande till jag va i 25:e vecka. Pappa klagade på att jag hade blivit tjock. Jag dolde magen i extremt stora kläder...Hehe sen när alla visste förstod de varför jag va så tjock=) Hur gammal är du vännen?? Allstå jag vet att de är tufft och jag vet att föräldrarna kan bli vansinniga men de går över gumman, när bebisen kommer är allt glömt och de kommer att älska sitt barnbarn...lovar dig de...Många stooora kramar ska du ha och ha och lycka till...Kram celia
Skrivet av Smygis m.2

20 år
är jag. Är nästan aldrig hos mina föräldrar, en anledning är att ja inte är bekväm med dom. Ocj en annan är att dom sagt åt mig att jag inte ska skaffa barn är utan att skaffa mig ett liv. Enligt mig har jag ett liv, har jobb, bostad och kille. Men ver hur min mamma e, hon kommer bli besviken och ledsen. Pappa kommer nog säga åt mig att jag är för ung. Men enligt mig är jag inte de :( usch att det e så svårt
Skrivet av idis_b m Isabella
bra föräldar du ha!
önskar jag hade de modet, men har aldrig sagt ett ord till mina föräldrar om mitt liv någonsin :/ så e la darför jag inte ver hur jag ska våga. När dom väl accepterat det går det säkert men tills dess vågar ja inte tänka på :/
Skrivet av idis_b m Isabella
tack till er alla
ni ska veta hur mkt era råd o ord betyder! ja ska ta tag i allt, för ja måste.. vet inte hur än men ja hoppas på de bästa
Skrivet av idis_b m Isabella

om du verkligen
känner att du inte vågar och att det bara kommer dra ut mer på tiden så tycker jag at du helt enkelt skall skriva ett brev .. förklara att du är rädd för deras reaktion osv.. själv hade jag oxå jättesvårt att berätta.. var 19 år och hade en bra kontakt med min mamma endå lixom... jag började fråga om hennes graviditet osv.. och hon frågade tillslut och jag svarade jaa.. då tyckte hon det var jätteskoj osv.. första barnbarnet (har en 3 år äldre bror osvv) hon berättade att hon misstänkt det för jag slutat röka dricka och drack inte ens kaffe dessuotm tyckte hon jag blivit kraftigare... men hon blev glad!.. även denna gången med nummer 2 med ny \"man\" 5 år efter lillgrabben min föddes blev hon jätteglad även att det var ganska tidigt i förhållande osv.. reagerade hon med Jaa det var väl ändå lite på tiden med ett syskon osv :) skönt! mina övriga släktingar reagerade oxå positivt första gången och även nu... mormor och morfar och alla blev glada... men som sagt om du känner att du bara inte FÅR ut orden tycker ja du skalls kriva ett brev förklara hur du känner och att du även känner att deras stöd är viktigt för dej blabla.. lycka till!!
Skrivet av Ayhanza
första gången jag var gravid var jag 17
år, tyävrr slutade den gången i missfall. MEn jah hann berätta för mina föräldrar ändå innan jag fick misfallet. Jag berättade först för mamma som jag har bäst kontakt med sen ringde hon pappa pch sa \"stitter du ner? Annica är greavid\". JAg gillade inte hennes reaktion direkt men de var orliga över pengar osv. Men sen när jag blev gravid med Ella var det lite annorlunda eftersom jag fick missfallet och oj vad båda 2 älskar henne nu!! Sen näör jag blev gravid 3 gången blev min pappa jätte glad, jag beölv förvånad över hur glad han blev. Tyvärr blev det missfall både den gången och den gången senare men nu vid min 5 graviditet så föddes min son för snart 2 månader sedan. OCh honom såg de fram emot så myket så mycket! Så vem hade kunnat tro det när jag blev gravid första gången? men jag förstår din oro. Om du tycker det är för hemskt att berätta, skriv ett brev kanske?..
Skrivet av Annica m.Ella02+Theo15/8
så var det för mig
o mamma sa bara oj när jag berättade att jag var gravid. sen när ella föddes blev hon en supermormor. så ävne om hon inte vill ha barnbarn så blev hon en toppenmormor.
Skrivet av annika

Hej
Jag är oxå 20år & jag väntar mitt första barn. Jag har inte heller så bra kontakt med mina föräldrar. Jag flyttade samma dag som jag fyllde 18 till min kille. Så när jag fick reda på att jag var gravid var jag oxå orolig hur jag skulle berättade det. Som tur var fick jag stöd av mina syskon. När jag berättade det för mamma fick jag inget posetiv svar. Utan jag fick mer eller mindre höra hur fel det var & att jag inte har något liv än & att jag är för ung. Så mycket som jag grät över det sen. Hur F*N kan man säga så till sin dotter att man inte är glad över att hon ska bli mamma. Dagen efter så ringde hon & bad om förlåtelse. Nu så är hon väldigt glad över att jag ska få en liten. Jag hoppas att du ska kunna hitta styrkan att berättade det för det känns bättre efter även om man får en ej så trevlig komentar tillbaka. Har man vågat säga det till sina föräldrar så tycker jag själv att man klara det mesta i livet & det betyder att du klara av att stå på egna ben & kommer kunna ta hand om ditt barn sen. Lycka till..
Skrivet av Madde
Hm
För mig blev det så att någon berättade för min mamma när jag var i 4 månaden.Har aldrig fått veta vem som berättade det. Förstår dig. Dom månaderna var de värsta i mitt liv
Skrivet av /Mini

stort problem

Men gumman...

Gumsan!

LYCKA TILL!!!! imt

hejsan

Hej gumman!

20 år

bra föräldar du ha!

tack till er alla

om du verkligen

första gången jag var gravid var jag 17

så var det för mig

Hej

Hm

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information