Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Sugen på liten

Skrivet av 3 barns mamma
bäbis är jag. Det är det bästa som finns.

Är 41 år och min man är 53 år. Har en på 17 år, 13 år och en liten på 2 år och det är alldeles underbart.

Skulle så gärna vilja ha ett till syskon åt dom (allra helst åt den minsta eftersom hon blir lite ensam och fruktansvärt bortskämd av oss alla. Helst av pappa).

Men min kropp säger tyvärr i från. (Hade en jobbig graviditet och förlossningen ska vi inte prata om. Gräslig. Höll på i 4 dygn. Huga.)

Men man ska inte säga aldrig. Är väldigt sugen i alla fall.
Svar på tråden: Sugen på liten

Men kan man inte få lite förlossningshjälp?

Jag håller med dig, små bebisar är urmysiga! Men det låter väldigt jobbigt (för att inte säga läskigt) med en fyra dygns förlossning. Hur är det bara möjligt? Föreslår man aldrig kejsarsnitt när det drar ut på tiden så? I det \"franska systymet\" slutade min första förlossning med kejsarsnitt, vilket beslutades när jag varit \"helt öppen\" 2,5 timmar, men bebisen fortfarande inte flyttat sig neråt ett enda dugg. Jag kände mig till freds med detta beslut, och kände mig inte bestulen på förlossningen. Men jag var ändå väldigt glad att den andra graviditeten slutade med en \"vanlig\" förlossning. Vad det gäller graviditeten och kroppen tycker jag att är tråkigt att man ska behöva tänka på det, men icke desto mindre måste man väl det ibland. Tyvärr kan man ju heller inte säga i förväg hur kroppen kommer att reagera. Jag vet att min syster säger att hennes graviditeter slitit mycket på kroppen, inte minst den sista. Fortsätt dock att vara sugen, och säg inte \"aldrig\" ännu! Själv funderar jag på om jag inte borde försöka få jobb på BB för att få se lite mer av småsmåttingarna. Fast det innebär total omskolning, vilket inte alltid är så lätt...
Skrivet av    Bonddottern

"hennes FYRA graviditeter

slitit mycket på kroppen\" skulle det stå. Den lilla siffran hoppade visst bort i inlägget ovan.
Skrivet av    Bonddottern

Jag blev

igång satt (men lillan var tydligen inte mogen att komma då) för jag fick inte gå över tiden p.g.av immunisering. Så dom gelade mig (första dagen 2 ggr.) men jag fick bara hyperstora pinvärkar (öppnade mig inget). Ganska så jobbigt men det gick. Sen andra dagen gelades jag 3 ggr. samma sak då. Trodde inte att jag skulle få någon bebis. Väldigt jobbigt. 3:dje gelades jag igen 3 ggr. öppnade mig lite 3 cm. Då var jag slut och ville åka hem och jag fick permis för att få sova hemma men på kvällen vid 23 så började jag att blöda så vi for tillbaka och då fick jag inte åka hem igen. Så det var bara att sova på sjukhuset igen. 4:de dagen satte dom in dropp för att se om det gick bättre. Men icke hon satte starkare och starkare dropp men inget hände. Till sist ville jag bara ge upp. Då spräckte dom hinnorna. Då äntligen sattes det igång ordentligt. Men tyvärr var jag så slut att jag orkade inte. Så jag fick ryggmärgsbedövning för att klara av förlossningen. Det var underbart ( mina andra förlossningar var lätta och utan bedövning. första gick på 6 timmar och 7 min. den andra tog från första värken till han föddes 1 timme och 52 minuter.) men då kände jag ju inte att krysta så då blev ju det fel. Dom låg 2 st. på min mage och verkligen tryckte ut lillan men till sist så kom hon äntligen fram. Men hon hade navelsträngen runt halsen och var alldeles slapp (min tanke var då att jag hade dödat henne p.g.av att jag inte orkade med att föda henne. Fruktansvärt jobbigt.) och blå och dom försökte att få igång andningen men till sist var dom tvungen att rusa iväg och ge henne syrgas. (känndes som flera timmar men det rörde sig säkert bara om minuter.) Till sist kom andningen igång. Det var en fruktansvärd förlossning från första dan till sista. Men nu har det gått hela 2 år sen och det var värt allt. Konstigt hur man glömmer och tänker. Men jag vet inte om jag skulle orka med en gång till. (skulle som sagt vilja men vågar jag.)
Skrivet av    3 barns mamma

Vad tänker du om kejsarsnitt?

Det måste väl finnas möjlighet att få kejsarsnitt i Sverige, om det känns som en \"lämplig lösning\" och man är väldigt rädd för en \"vanlig\" förlossning? Jag har så dålig koll på hur man tänker i Sverige. Om jag tycker att man överdriver \"medikaliseringen\" i Frankrike, så verkar det ibland som man överdriver \"naturligheten\" i Sverige. Jag vet att min syster, som haft väldigt jobbiga förlossningar (utan ryggmärgsbedövning), inför den fjärde förlossningen hade tänkt sig ryggmärgsbedövning. Det fick hon inte, för läkaren (kvinnlig) sa\' att man måste var öppen 7 cm först. Mycket märkligt (särskilt som det är under öppningsskedet som hon har det jättejobbigt, och det länge), här är det nästan tvärtom. Om man är så öppen tycker de snarast att det är för sent att sätta ryggmärgbedövning. Själv har jag fött mina båda barn med ryggmärgsbedövning, så som det sig ju bör i Frankrike (annan smärtlindring har de oftast inte hört talas om, och \"alternativa förlossningsställningar\" ska vi inte prata om). Första gången var ju det tur, för på så sätt gick det relativt fort att göra kejsarsnitt, när de väl bestämt sig för det, och jag var hyggligt vaken. Andra gången kanske jag klarat mig utan bedövningen, men jag tordes inte riktigt, för jag var rädd för ytterligare ett kejsarsnitt. Hade inget problem med att krysta dock, kände vad som hände (förmodligen mycket mindre än om jag varit utan bedövning, men ändå) och kunde följa barnmorskans ord utan problem.
Skrivet av    Bonddottern

Angående ryggbedövning..

så är det vansinnigt av bm att säga att de inte lägger den före 7 cm! Som omföderska är man ju oftast i princip klar att föda i det läget (jag öppnades från 5 till 10 cm på fem minuter sist), så det har hon helt fått om bakfoten. Min bror är narkosläkare och de lägger EDA:n vid 3 cm ungefär, för att precis som du säger lindra öppningsvärkarna. Sen sänks dosen ju närmre krystskedet man kommer, så att man känner värkarna på slutet, men förhoppningsvis inte har ont. Jag ville faktiskt ha EDA sist, men som sagt, det hanns inte med då det öppnades för fort mot slutet. Och när jag var öppen 3 cm gjorde värkarna inte ens ont, så då bad jag inte om något heller.
Skrivet av    Katta-64

Jag vet inte vad hon hade fått för sig läkaren,

men synd tycker jag om min syster, som inte kunde få en lite lugnare sista förlossning. Om hon bara hade vågat stå på sig lite, kanske hon kunde ha fått ryggmärgsbedövning (på ett BB på ett stort regions- och universitetssjukhus borde väl någon kunna ha \"a second opinon\"?), men jag tror inte hon var i stånd att stå på sig. Usch, jag blir irriterad bara jag tänker på det (jag tycker det liknar maktmissbruk), trots att det var fem år sedan. Det känns rätt orättvist att jag fått så pass (relativt sett) enkla förlossningar...
Skrivet av    Bonddottern

Skulle det

vara idag så skulle jag begära kejsarsnitt. Min man vill absolut inte gå igenom en till sådan förlossning säger han. Skulle det bli så så går han därifrån. Och det menar han. Men än så länge är det inte aktuellt (kanske aldrig blir det heller.)
Skrivet av    3 barns mamma

EDA vid 3 cm

Hej. VAR nånstans jobbar din bror som påstår att man lägger EDA vid 3 cm? Jag blev väldigt förundrad. Vid 5-6 cm brukar mamman få EDA.
Skrivet av    Bmstud

I Linköping..

och själv fick jag det också vid ca 3 cm, vilket var perfekt då det gjorde vääääldigt ont redan då (första barnet) och sedan öppnades jag från 3 till 8 cm på två timmar. Vad jag menar är att om man är öppen 5-6 cm som omföderska så kan de sista centimetrarna gå fort, att man inte hinner få EDA förrän det är för sent...
Skrivet av    Katta-64

Och i Linköping

födde min syster alla sina barn...
Skrivet av    Bonddottern

3 cm

är mer eller mindre standard i Frankrike, efter vad jag har förstått.
Skrivet av    Bonddottern

Ja, jag antar

att många svenska barnmorskor tar sina egna beslut, och tyckte denna som nämndes att det var 7 cm som gäller, så kallar hon ju inte heller på en narkosläkare...
Skrivet av    Katta-64

Fast det var inte barnmorskan,

utan det var en läkare. Fast resultatet blir givetvis detsamma, så länge ingen kallar på narkosläkaren, kommer han/hon ju förstås inte. Men jag tycker som sagt att på ett så stort sjukhus som Linköping, kunde någon mer än \"hon med 7 cm\" ha en åsikt. Varför ska man vara i händerna på en person, om denne uppenbarligen inte lyssnar på vad man säger?
Skrivet av    Bonddottern

Tyvärr verkar det som

det generellt i Sverige råder en ganska negativ inställning till epiduralbedövning. Alltså att det käcka, \"naturligt till varje pris\" är det som anses bäst i barnmorskornas ögon. Vad jag har förstått så är det väl ändå de som har mest att säga till om vid förlossningar, inte som här i FR där läkarna kan köra över en bm rätt bra. Min far är också narkosläkare (pensionerad nu) och han skrev en hel del artiklar om detta, att han ansåg att en förlossning, d v s när livet börjar, borde kunna ske smärtfritt, inte bara när livet slutar. Jag menar, inte många människor är emot smärtlindring och morfin när man har ont i livets slutskede, men när man föder barn, då är man \"duktig\" om man klarar sig utan och har så ont som naturen bestämt...
Skrivet av    Katta-64

Åh vad bra skrivet...

jag känner detsamma. Det ska vara så djäkla naturligt och man är en riktig superkvinna om man kan föda utan någon som helst smärtlindring. Det ligger något slags romantiskt skimmer över att föda naturligt. Jag vill verkligen ha all bedövning som kan erbjudas, jag fick epidural förra gången och det var otroligt skönt. Tid att återhämta sig lite inför själva finalen:)
Skrivet av    Suddagumman

Jag har fått EDA vid 4cm

vid 2 av mina förlossningar. De sa till mig då att när man öppnat sig 4cm så har förlossningen startat. Det här var 93 och 96
Skrivet av    Cia m.5 & ängeltös

Självklart

att förlossningen startat vid 4 cm, det är ju då många börjar ha riktigt ont. Och det är ju då man vill ha epidural!
Skrivet av    Katta-64

Artiklar från Familjeliv