Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Nu när vi ÄNTLIGEN får komma på utredning..

Skrivet av En mamma nånstans i Sverige
känns det plötsligt som om sonens problem blivit "bättre".En jätteskön känsla.
Han har haft,och har,ganska typiska ADHD-symptom.Om jag kan kalla det så.Mest rastlöshet,koncentrationssvårigheter.mm.
Han är dock inte alls utåtagerande utan "saknar motor",mera.I skolan alltså.
Dessutom har han det jobbigt med att kunna prata med andra ,han blir då stel och undviker ögonkontakt.

Hemma är han dock mera "avslappnad".Är dock inte den som pratar och surrar på,men ibland kan han vara mera pratsam.

Utredningen som skolpsykologen hittills gjort tyder på trolig ADHD ,samt eventuellt något åt det autistiska.
(bristande ögonkontakt,tystnaden med andra än kompisar och familjen)

Men tänk om detta bara beror på blyghet då?? Tänk om han får en "stämpel" att han har autism i någon form-kan man ta fel på sånt??

Jag har tänkt så ofta den senaste tiden,att han ju är fullkomligt "normal".Igår tex så pratade han på,vi såg på TV hela familjen,han läste kvällstidningar och kommenterade en del artiklar,han städade självmant bort efter oss alla,tog bort godisrester,chipssmulor,dammsög..jag blev nästan lite rörd.Han har blivit mera mogen på nåt sätt.

Och här ska vi dra med honom på en utdragen(?) utredning,stackarn..
Trodde _aldrig_ i livet att han skulle acceptera att gå till Bup!! Så jag tog det den fina vägen och lovade honom en belöning då allt är klart..
Han ska få en summa pengar.
Frågade sen om han kan tänka sig denna utredning för att få svar på varför han har koncentrationssvårigheter osv-och han svarade snabbt " JAA-det fattar du väl! Om jag ska få de pengarna,så.."
Det har ibland funkat bra,detta med belöning.Då han haft några svårare prov framför sig i skolan,osv.

Finns inget annat som motiverat honom då skolarbete är nåt han hatar!

Blir jätteglad om ni kommenterar detta..gör vi nåt fel i att utreda honom? Han blir 16 år i januari,så han har haft problemen längre och fått en stämpel som "lat,tankspridd,mm".Men "snäll".I skolan.Han har också hittat på en del saker,fått plötsliga "impulser".Smågrejer men så irriterande.(om inte alla killar kan få såna ideèr ibland,vad vet jag??)
Utom nu senaste terminen då hans lärare till slut fattat att jag KAN ha rätt som mamma.DVS att han kanske har någon bokstavs-grej,trots allt..Om inte min starka mag-känsla kan vara fel.Men det skulle förvåna mig mycket.Sökte läkare för hans beteende första gången vid fem års ålder.Då var han överaktiv och värre än Emil i Lönneberga.
Svar på tråden: Nu när vi ÄNTLIGEN får komma på utredning..

Visst...

...gör du rätt! Lycka till!
Skrivet av    viven

Jag tror att jag...

... om jag vore dig, skulle ta bort belöningen och diskutera dina frågetecken kring utredningen med sonen. Han är ju snart 16 år, så han är mycket väl i stånd att ha en åsikt om detta. Då får han också en helt annan motivation att göra sitt bästa på testen och svara ärligt när utredarna från BUP ställer honom frågor om privatlivet.
Skrivet av    Animisha

Vi har redan diskuterat utredningen..

och att det inte alls är säkert att den visar på något särskilt.Ärligt talat har jag svårt att begripa hur du menar.Varför ska han inte få sin belöning? Han har gjort det bra redan som gått till skolpsykologen flera ggr fast han inte haft någon lust. Han håller på och sparar till en särskild grej och då kommer den här summan att hjälpa till. Men det handlar inte om några stora pengar.
Skrivet av    En mamma nånstans i Sverige

Har svarat dej inne på ...

Autismspektrumsnacket.
Skrivet av    Jannice

Bra!

Jag tycker att det är jättebra att ni låter utreda er son. Då är det lättare att sätta tummen på vad det är som är \"fel/annorlunda\". Även vår son är under utredning nu. Han har varit duktig och jag tycker att det är bra om vi får veta vad orsaken är till hans beteende. De bad oss läsa på om ADHD samt Asperger, för att vi skulle kunna säga hur vi tycker att dessa passar in på vår son. Han vet att vi utreder honom för att få veta varför han inte orkar arbeta i skolan. Han är bara 8 år, så han fattar inte riktigt vad detta är. Men han deltar i allt han bara orkar och har varit jätteduktig. Jag har lovat min son en bok som handlar om hans specialintresse. Detta lovade jag först efter halva utredningen. Han blev jätteglad. Nog är de värda en liten belöning efter allt de går igenom. Jag har varit med på flera tester och det är inte lite saker de kollar.
Skrivet av    Maylin

Ville bara skicka en Lycka till-kram!

Äntligen...och grattis till att din son kan tänka sig besöka BUP. Visst är det en sten som faller och inte alls \"fult\" att måsta ta till en liten muta tycker jag-även om vår son med glädje åker iväg till BUP så vi har inte behövt muta... Sedan tror jag att man själv funderar en hel del i den åldern-om varför är inte jag som resten i klassen, i familjen, i Sverige...naturligt..även utan diagnos och att då få kolla om det faktiskt är något jag bara inbillar mig...är kanske egentligen inte ett så stort steg för en tonåring, men det är ju inget man kanske säger att man vill...då är det bättre att bli övertalad av en mamma... Om sedan utredningen visar något eller inte är ju ett senare problem. Visar den inget kan det ju vara jättebra för en tonåring att veta att \"jag är faktiskt helt normal\" och visar det något så är det ju bara en bekräftelse på att man varit fundersam och kanske kan få bättre redskap att hantera framtiden med...och då må bättre...förhoppningsvis-det är ju därför vi utreder våra barn. För att hjälpa dem, och det erkänner jag också hjälpa oss vuxna... Höres!
Skrivet av    Trebarnsmor någonstans i Sverige också!

Hihi..

ja,vi bor ju på samma ställe,du och jag-nånstans i Sverige alltså! Ja,nu känns det jättebra.Fantastiskt.Att utredningen kommer igång alltså,den riktiga. Samtidigt som jag väl inte kommer att sluta \"vela\" och fundera hit och dit.Om vi gör rätt eller fel.Men skulle nu allt bero på hans personlighet,om jag kallar det så-ja,då får jag sluta fundera helt enkelt. Acceptera fakta.Kanske att alla inte kan vara likadana i sitt sätt..Jag måste bara släppa det då. Det jag misstänker är väl att de kommer att säga att hans problem inte räcker till att sätta diagnos. Men likafullt så kommer han att behöva mycket stöd o hjälp i fortsättningen också. Apropå detta med muta.När de ringde från Bup,en kurator,så frågade jag henne vad hon tyckte.Om det är helt fel att \"muta\" honom.Nää,hon tyckte det var en god idè,tack och lov. Även om hon skrattande sa ,att varför kalla det för muta-när man kan säga belöning?? Och det har hon ju rätt i. Ja,vi höres-må så gott!!Och tack för även din kommentar,det känns bra!
Skrivet av    En mamma nånstans i Sverige

utredning

Hej! Jag tycker att ni ska genomföra utredningen, de sätter ju inte diagnos om det inte är något fel.. Det är ju bättre att veta, så kände jag iallafall när vi var iväg med våran son men han var bara 6 år då och nu är han 9år. men känn efter hur det känns längst in så vet du att du gör rätt.
Skrivet av    Fia_h

Artiklar från Familjeliv