Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Till alla mammor med ARGA barn!

Skrivet av Mia m A o E
Tack för era svar på min fråga om hur arga barn egentligen kan bli. Det verkar finnas gott om ilskna småbusar *ler* Kan bara konstatera att när vi kommer från dagis så är E förvånansvärt hungrig, trots att dom precis ätit mellis när jag hämtar. Nu ställer jag fram en jätteportion med gröt när vi kommer hem, och då brukar det lugna sej lite sen.
Jag tror också att det är som någon skrev att barnens starka känslor just nu beror på att dom inte kan uttrycka sej i ord ännu, man kan ju bara tänka sej själv hur frustrerande det skulle vara :O/ Det som är jobbigt är att jag känner att E inte går att få kontakt med när hon blir så här arg. Att försöka hålla henne, lugna henne, är bara att glömma för då galer hon än värre. Att ta med henne till affären en lördag med lååånga köer är liksom bara att glömma för tillfället, för detta är mardrömmen att hon får värsta utbrottet när man står där mitt i kön liksom.. *he*
Svar på tråden: Till alla mammor med ARGA barn!

Usch ja...

Håller med dig i allt! Tim är VÄLDIGT jobbig och intensiv nufötiden. Jag kan inte heller ha med honom i en affär. Han galer, skriker, vill gå själv och blir helt vansinnig när han inte får sitta och pilla med min plånbok och slänga ut alla korten...Han har ett sjuhelsikes humör och det är fruktansvärt jobbigt när vi kommer hem från dagis. Det enda man kan göra då är att sätta sig i soffan och läsa en bok med honom. Men det är bara det att man har två barn till som ska ha hjälp med läxor, de är hungriga osv. Mannen har ju nyss startat eget så honom ser man inte röken av värst mycket. Inte konstigt om man snart går in i väggen...
Skrivet av    Lotta m Tim

Det här hjälper en arg Majken:

Hej alla med arga barn! Instämmer med det mesta som sagts. Vill också dela med mig av en aha-upplevlese som rör ilska och andra starka känslor. Just att orden saknas är nog nyckeln till långvarig frustration. Något som fungerar över förväntan med MAjken är att jag försöker sätta ord direkt på det hon känner, och vad som hände. Då avbryter hon sig och lyssnas storögt, och nickar instämmande. Sedan kan hon fortsätta \"tjuta\" lite en stund, men att hon blivit förstådd tar udden av utbrottet. Hon kan ju bli väldigt arg för många små saker, t.ex. att mamma öppnar dörren i stället för henne, att hon inte får äta banan i vardagsrummet, att hon blir inlyft fast hon vill vara ute osv. osv. När hon då ger hals och sparkande börjar protestera kan jag säga: \"Oj, nu blev du ARG på mamma! Ville du vara ute mera? (Nick)Och så tog mamma in dig fast du inte ville, och så blev du så arg, för du ville vara ute? \" Jag argumenterar inte \"nu måste vi gå in för vi ska ju äta\" eller avleder \"titta, här ligger nalle och väntar på dig\" utan stannar kvar i situationen och sätter ord på den. Hittills har jag själv blivit förvånad över effekten. Det här är ju sånt man fått lära sig är bra, empatiska responser, men det är nu först med tredje barnet som jag börjat använda det mer spontant och tidigt. Kan vara värt att prova ibland, och även om det inte stoppar ett känsloutbrott, så sätter man ord på deras känsla, visa att man förstår och att det är okej att känna som de gör, även om man i handling går emot det de vill. Det här blev kanske luddigt, men hoppas nån fattar i alla fall.
Skrivet av    Villemo

Vilket tips!

Måste prova detta på Leo för han kan bli totalilsk ibland
Skrivet av    Bea m 2 grabbar

Låter som ett bra tips!

Detta ska jag verkligen ta till mej och försöka använda mej av nästa gång!! Märker ju att det allra värsta avtar DIREKT när man någon enstaka gång lyckas pricka \"på spiken\"... då blir E tvärtyst och bara nickar lättad. Precis som du beskriver Majken :O) Tack för ett verkligt tänkvärt tips!!
Skrivet av    Mia m A o E

luggar och slår

... inte mig men kompisar. Han är ju inne i perioden då han vill ha samma saker som den andra (och jämåriga kompisar är ju likadana)... men så fort det går emot honom så slår han eller luggar han. Man hinner inte med att stoppa honom... det är så tråkigt. När det händer så tar jag honom från situationen (lyfter bort honom). Kanske någon som har nåt annat tips?
Skrivet av    Annica

Antecknat ;-)

Det där lät hur bra som helst. TAck för tipset :-)
Skrivet av    Anna m Joel

Nej, inget universaltips

Man måste väl göra som du gör: tydligt markera att beteendet att slå och lugga inte är okej. Men när det är gjort tror jag att du hjälper honom genom att sätta ord på det som hände alldeles nyss. Vilken känsla var det som gjorde att han ville luggas? \"Ville du också leka med den bilen? Ja, den är jättefin. Du blev arg när du inte fick den, och så drog du Kalle i håret. Och när mamma tog bort dig blev du ännu argare!\" Sen får man förstås fortsätta ett steg till och ge en alternativ lösning, säga att man inte får knuffa och att det blir hans tur snart, eller hitta någon annan bil. I längden utvecklar man barnets språk och förståelse för det sociala spelet, och just de här arga barnen som blir fysiska blir ju lätt \"stämplade\" som jobbiga - just därför behöver de ju bli förstådda, veta att det inte är för att de är dumma eller elaka som de knuffar. Jobbigt är det att ha ett barn som \"går på\" andra ibland. Men som du säger går de flesta barn igenom den fasen. \"Tvååringar rivs, bits och slåss\" sa en dagisfröken till mig en gång.
Skrivet av    Villemo

Tack

Det är ju lite skönt att andra barn oxå \"rivs, bits och slåss\"... men man har ju alltid tänkt att inte MINA. Jag gör lite som du säger...fast jag är nog inte så konsekvent...ibland tar jag bort först och pratar sen...och ibland tvärtom... Och nu när jag får det läst av dig..så är nog det där tvärtom mindre bra? Ska försöka vara mer konsekvent tror jag. Och så ska vi se till att komma oss till öppna förskolan (eftersom han är hemma med mig nu då lilla-syster har kommit...och mot henne är han JÄTTE-snäll!!!) så han får tränas lite mer. Tack än en gång!
Skrivet av    Annica

Emilia har också hårda nypor

Sin storasyster nyper, klöser och t o m biter hon när hon inte får som hon vill, men på dagis verkar hon ta det liiite lugnare med sina kompisar *pust* Har inget direkt tips ang detta beteende, jag gör som du, dvs tar Emilia därifrån, och så talar jag naturligtvis om för henne att man INTE får göra varandra illa. Då klappar hon jättefint istället, så nog fattar hon en del ändå...
Skrivet av    Mia m A o E