Hur beter sig era barn?

Hur beter sig era barn?
Skrivet av	A
Min DS kille slåss väldigt mycket. Han är 2,5 år och går på dagis. Han slår dom andra i ansiktet både barn och personal. Värst är han hemma. Både mig och pappan slår han så fort man tar upp honom i famnen. Förstår inte varför. Vi försöker ignorera eller säga nej och sätta honom i hallen men inget fungerar. han skriker och blir arg sen så tar man upp honom igen och då slår han. man märker ju att han testar. Det jobbiga är att vi aldrig kan lämna honom. Vi var på kalas för 1:åringar. han gav sig på dom också. Kännde hur dom andra mammorna blev skitsura på vår son. Vi passar honom hela tiden men ibland så hinner han före. Känns som vi aldrig kommer kunna gå bort med honom mera. Känns så tråkigt. Efter kalaset var jag jätteeledsen. Inte nog med att han är speciell och har DS vi kan inte ha med honom bland andra barn heller, vilket liv blir det! Slås era bar? Har det gått över med ålder??
Svar på tråden: Hur beter sig era barn?

Oj...
...vad tufft det låter.. Vet inte vad jag ska säga, men har dock inga bra råd då My bara är 1 år och har en bit kvar till 2-3 års ålder och dess utmaningar. Förstår er frustation kring att inte kunna ta med honom på kalas odyl. Som du säger så är ju DS i sig ett handikapp men man ska ju inte behöva isolera sig från omvärlden pga detta. Kan ni inte ta hjälp av Hab och kurator eller någon annan kompetent person som kan ge tips och råd hur man kan \"lugna\" ner beteendet? Har läst om att mankan ge våra barn EyeQ ( omega3) som lugnar?? Vet inte hur mkt sanning det är i detta, men kan vara värt att testa. Detta används till barn med bla ADH, men rekommenderas till barn med utvecklingsförsening mm. ( bra för hjärnans utveckling och synen) Hoppas du får hjälp av andra här. Må gott och trevlig Helg. /Tina
Skrivet av Tina & My
Tufft
Vår dotter med DS var en extremt fridsam liten dam, som dessutom hade en massa olika tillkommande funktionshinder (som rörelsehinder...) som gjorde henne tämligen ofarlig... Däremot har jag en pojke utan DS som har varit och i viss mån är som du beskriver din pojke. Det är enormt jobbigt. Men din grabb är väldigt liten än så det är väl tidigt att ge upp. Det är helt enkelt olika med barn. En del barn kan man ta med bort och sen sätta sig och fika i godan ro. Andra barn får man vakta som en hök varje gång man lämnar hemmet. Min grabb vaktade jag stenhårt på en fest när han var åtta senast. Nu börjar jag kunna släppa greppet, men jag lämnar fortfarande telefonnummer och ber föräldrar ringa om det blir problem, så kommer jag. Det man gör är att försöka ligga steget före hela tiden och markera att det inte är OK att slå. Men viktigare är att man hela tiden uppmuntrar det goda beteendet!! Dvs beröm när barnet kommer på ett bra alternativt till att slå.. Som sagt. Din pojke är liten; det är lite tidigt för honom att förstå och se alternativ, så än handlar det mest om att tydligt säga NEJ när han slår och flytta honom från oroshärden. Och att man visar på alternativ till att slå. På sonens dagis satte personalen upp \"argpapper\" här och var som barnen kunde knyckla ihop, morra över och kasta omkring sig om de blev så arga att de skulle vilja slå... En enkel grej som faktiskt funkade riktigt bra på min pojke.
Skrivet av Annika60

Jorå.
Vår kille som är snart 2,5 gör nästan likadant. Precis det där med att utan förvarning klippa till mitt i ansiktet - både på oss och på barn (som han känner eller inte känner). Vi har också provat lite olika vägar - Emils dagmamma (som han gick till förut) sa till mig att det kan vara ett sätt att ta kontakt och att det är viktigt att jag inte skäller utan istället visar bra alternativ (typ klappa snällt och försiktigt). Efter mycket tjat fungerar det någorlunda, men Emil slår fortfarande ibland - speciellt i nya situationer (med barn han inte känner). Ett annat sätt vi hanterar det på har varit att helt enkelt hålla fast honom en liten stund när han slagit, utan skrik och bråk utan bara bestämt tagit honom och hållt fast honom. Det ogillar han starkt och han brukar inte slå igen sedan (på ett tag). Händer det i en barngrupp har jag lyft bort Emil och hållit fast honom - och sedan sagt att han måste vara försiktig när han fått gå tillbaka - det fungerar för oss men vi har fått upprepa det MÅNGA gånger. Förstår precis vad du menar med hur jobbigt det är när det är andra barn - dessutom mindre - som drabbas. Jag brukar sitta med i mitten - men ibland hinner man ändå inte hindra att något händer. Ofta är föräldrarna väldigt vänliga och säger att det går bra, men visst känns det jättejobbigt att inte kunna lita på sitt barn - ens med små bebisar... Vår kille har blivit bättre, men vi måste fortfarande passa honom som hökar. Hoppas det löser sig för er och att det går över med åldern (för båda våra pojkar!)
Skrivet av Lotta
Slåss inte
Christian har aldrig slagits, han har varit för snäll ibland, i mitt tycke. Han tar emot, utan att ge igen, NU börjar han tuffa till sig, han ser hur de andra på skolan gör och tar efter. Alla där är dock snälla mot honom, han är ju så liten. ;-) Däremot är han duktig på att brottas, där har ingen en chans mot honom, han är för envis, ger sig aldrig. ;-) Å andra sidan har alla mina barn varit lika snälla då de var små, värre när de nu är äldre och ger varandra en smocka då och då.. men de får ta konsekvenserna för sitt handlande själva, de är så stora att de förstår nu. Andra än syskonen ger de sig inte på, som tur är.
Skrivet av anne.h
Nej.......
Emma är nog världens snällaste. Det är nästan så jag önskar att hon ibland ska visa \"klorna\" lite mer i vissa lägen! Jag tror nog att ni kan arbeta bort detta med tiden. Visa honom handgripligen att ni INTE accepterar han beteende och bär iväg honom till en annan plats i rummet och säg ifrån med skarp röst samtidigt som ni tecknar åt honom. Kan det vara så att barnen på dagis är tuffa mot honom och han tar ut det mot dem som är små? Så var det med våran Lucas, han tog inte så stor plats på dagis och de andra barnen gav sig på honom ganska ofta och när Lucas kom hem så tog han ut det på Emma istället. Kanske en tanke? Nikki
Skrivet av Nikki med Lucas -02 och Emma 6 år idag!

Trotsålder
Hej! Det låter som om din lille kille är i trotsåldern. Min Ds- tjej är bara drygt ett år, men jag känner igen lite av beteendet från när min stora kille(utan DS) var runt två. Han är vanligtvis en väldigt fridfull kille, men när han kom i trotsåldern slogs och sparkade han så fort något inte passade. Nu är han återigen en lugn och sansad 3.5- åring. Hoppas det ordnar sig för er!
Skrivet av Åsa o Sonia
OJ ÅSA!
har du en lugn och sansad 3,5 åring? Vad AVUNDSJUK jag blir! S Min son blir bara värre och värre för varje dag som går! Nikki
Skrivet av Nikki med Lucas -02 och Emma 6 år
en till...
Jo, Erik slåss oxå, och knuffas. Han slår mamma och pappa. Det verkar vara mest när han inte förstår eller kan få oss att förstå. På dagis knuffar han barnen. fröknarna tolkar det som bra att han törs ta kontakt, men spec.pedagogen och vi menar att det inte är bra! Vi tror att han gör så för att han inte kan visa vad han menar på något annat sätt! Spec. pedagogen (från hab) sa att det är vanligt att DS-barn slåss o knuffas och att det INTE är ett sätt att få kontakt. Vi har förut sagt ifrån på skarpen, hållit honom och/eller \"straffat\" på lämpligt sätt. Det har inte blivit någon skillnad. Nu släpper jag honom och tar en paus med Erik i fokus för att försöka förstå vad han vill. Dessutom är han i en tydlig trotsålder. Kan själv osv. Förut slog han oss i ansiktet när vi lyfte upp honom, men nu har vi blivit väldigt tydliga med att visa honom vad som är på gång (maten är klar, nu ska vi äta, kom Erik vi ska äta, här är din stol, nu ska mamma lyfta upp dig i stolen). Det har blivit mycket bättre nu. Vad gäller barnen på dagis så behöver Erik tecken för de situationer som kan uppstå, och att alla andra barn också kan de. (flerårsprojekt?)
Skrivet av Anna-Carin

Känner igen
det väldigt väl. Linnea har också varit väldigt \"knuffig\" mot andra barn. På dagis så kunde hon bara gå fram till ett barn och klippa till, förmodligen för att hon inte visste vad hon skulle säga eller göra. Även när hon började i skolan och satt på samling så knuffade hon till barnen som satt närmast. Assistenten har varit bra på att \"läsa\" Linnea och förekommit henne genom att bl a sätta sig ivägen och dom har många gånger bara varit med korta stunder på samlingen för ofta har hon börjat knuffa när hon inte har orkat vara koncentrerad mer. Det är nog bra att vara lyhörd för såna saker. Hon har också knuffat/slagit till för att testa reaktionen hos andra barn, har dom slagit tillbaka då har hon aldrig gjort om det, om dom har blivit rädd/ledsen så har hon fortsatt och varit \"nöjd\" över att ha ett övertag. Vi har pratat, tecknat och tagit bort henne och sett till att situationer inte ens har uppstått och det innebär ju att vi vuxna runt henne har varit väldigt nära och vakat som hökar emellanåt, det känns ju inte så kul men vad ska man göra. Det har varit värst i trotsåldrarna men med åren har det minskat för att nu vara så gott som borta. Men det är fruktansvärt jobbigt när det pågågår och man är inte så sugen på att vara ute bland andra barn och föräldrar. Linnea har aldrig gett sig på mindre barn eller bebisar men det har varit illa nog ändå. Ni får nog fortsätta att markera att ni inte tolererar hans beteende, viktigt också att personalen på dagis gör likadant annars är det helt värdelöst för eran del. Många beteenden (dåliga) som Linnea har haft genom åren har ändå till sist försvunnit, men det har ibland tagit många år att bli av med och det har känts skitjobbigt många gånger. Ha det bra.
Skrivet av Ulla m Linnea 8 år
Ja...
Hej Nikki! Ja, han är faktiskt jättelugn och snäll och dessutom världens bästa storebror till en avgudad lillasyster. Jag är kanske lyckligt lottad. Åsa
Skrivet av Åsa o Sonia
Jag har information om beteende problem
Vår guru Dr Jim har skrivit en hel del om \"oönskade beteenden\" eftersom de stör det viktiga samspelet med andra människor. Vi har följt hans råd och det har funkat bra, men vi hade inte så stora problem från början. Ta en till på www.appelklyftig.com/samspel/ och gå med u yahoogruppen som finns där så kan jag skicka över den information jag har och så kan jag komma med förslag på hur man kan göra utifrån det jag läst. Hälsningar
Skrivet av Linda, M och twinsen

Hur beter sig era barn?

Oj...

Tufft

Jorå.

Slåss inte

Nej.......

Trotsålder

OJ ÅSA!

en till...

Känner igen

Ja...

Jag har information om beteende problem

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information