Stora familjer och många barn.....

Stora familjer och många barn.....
Skrivet av	Ludde liten
Jag har snokat runt lite och funnit att ovanligt många på samma ställe har stora familjer och många barn. Jag har själv fem.Är det vanligare med autismspektrumstörningar i stora familjer?Det låter orimligt,jag vet,varför skulle det vara så?Men jag kan inte låta bli att spåna.
Svar på tråden: Stora familjer och många barn.....

Sannolikheten
att få ett barn med funktionshinder öht över ju med antalet barn. Kanske är därför. Men du menar att par med anlag för autismspektrumstörning förökar sig mer än andra... eller? Vem vet, i så fall har vi snart befolkat jorden med autismspektrumstörningar och gjort det till det normala :-)
Skrivet av tårtmamman
Ja,
eftersom det finns en ärftlig faktor till npf, så är väl risken större att fler barn ärver det i en familj där det finns fler barn. (?) Förstod jag dig rätt?
Skrivet av Noella

Har också funderat över detta
Först vill jag säga att jag inte är helt övertygad om att det finns någon extra stor anhopning av familjer med många barn här. Men då jag själv också tyckt att det verkar så har jag också spekulerat i hur det i så fall skulle komma sig och detta är min förklaring: I dagens samhälle är två barn normen, antar jag. Tre barn är okej, man måste byta taktik inom familjen från punktmarkering till zonförsvar, men ingen tycker att man är udda, den nya bebisen gratuleras till utan kommentarer som \"nu är ni väl klara med familjebildningen\" och annat plumpt. Vanliga bilar fungerar fortfarande :-) Vid fyra barn däremot händer något. Man blir i omgivningens ögon en familj med lite _för_ många barn. En som kanske inte förstått det där med hur preventivmedel fungerar. Eller som är med i någon mysko sekt. Eller kommer från en annan kultur. Eller som inte har något bättre för sig än att föda upp barn. Och den sista meningen tror jag är pudelns kärna. Det finns säkert massor med föräldrar som älskar sina två eller tre barn hett och innerligt och med hjärtat skulle vilja ha större familj, men där hjärnan säger att det inte går, det ryms inte i det liv vi har nu, med det jobb jag har nu, med det hus vi bor i nu. Med den ekonomin, den stressen de barn vi redanb har innebär... Man måste våga gå emot både omgivningens förväntningar och alla dessa skäl och känna att \"det finns faktiskt inget viktigare än barnen och den här spännande känsloresan vi gjort med våra tre barn vill vi vara med om ännu en gång\", att inse att det praktiska och ekonomiska går att lösa på något annat vis, våga känna att ännu ett barn är värt mer än den vardag som begränsar... Och det modet (eller denna frånvaro av sunt förnuft, tolka det som ni vill och efter eget antal barn...) är säkert vanligare hos personer som har drag av npf. Mitt ex som hade nio syskon hade definitivt en pappa med odiagnosticerad AS. Mamman hade eventuellt detsamma. Jag skulle gärna ha massor med barn, de vi har är underbara och jag vill vara med om allt det innebär att bli förälder på nytt fler gånger. Så tror jag också att jag har något npf... Den man jag vill ha barnen med tycker att vi inte riktigt får livet att gå i hop med de två barn vi redan har och min hjärna är med på noterna. Ännu en familjemedlem skulle kunna knäcka oss och göra livet än mer kaotiskt. Så svamlar jag. Alltså i korthet: modet att göra det oväntade/opraktiska och skaffa fler än tre barn är lite vanligare i npf-familjer (utan att föräldrarna därför behöver ha uttalade npf-diagnoser, bara en förmåga att göra det de känner för snarare än det som förväntas). Tårtans mamma: På gott och ont kommer vi inte att ta över jorden. Denna tendens att få stora familjer kompenseras nämligen av att många med npf inte vill ha barn eller vill ha barn men tyvärr inte träffar en partner det stämmer med. Barnlösa relationer är säkert också vanligare vid npf (fast inte i detta snack, förstås...) Det krävs mod att som par bejaka att man av olika skäl inte vill ha barn. Att kunna bortse från att omvärlden förväntar sig detta av ett heterosexuellt par i ett stabilt förhållande och en viss ålder. Liksom att stå fast vid att \"vi vill inte ha mer än ett barn\" trots att alla pratar om hur viktigt det är med syskon. Så, nu vet ni hur det ligger till :-) I alla fall enligt mina hemgjorda teorier.
Skrivet av mammuten
Frånvaro av sunt förnuft??
Ursäkta men jag måste få skratta lite nu..är inne o läser.Har ett barn som troligtvis har någon bokstavs-grej..Nr 5 i barnaskaran.Av tio. Så det kan vara DET som är anledningen så,att någon av oss har en oupptäckt neuropsykiatrisk diagnos?? Snälla,skriv inte som du gjorde.men som du skrev-det här är dina egna hemsnickrade teorier.Jag lovar dig att det inte behöver vara något \"fel\" för att man vill ha så många barn!
Skrivet av Charlotte,mamma till 10 barn
Menar alltså så här..
att någon av oss FÖRÄLDRAR har en oupptäckt neuropsykiatrisk diagnos,som har orsakat att vi inte kan \"säga nej\" till flera barn. (men vi hade nog haft 20 barn nu,om det varit så)
Skrivet av Charlotte,mamma till 10 barn

Inget fel alls!
Att känna att barnen är viktigare än karriären och en massa andra bekvämlighetsaspekter är inget fel. Fick du detta intryck av mitt inlägg ber jag om ursäkt. Jag respekterar och beundrar er som gjort detta livsval! Men för att ro i land detta och lyssna till sitt hjärta _tror_ jag att man behöver en stark integritet och en förmåga att känna efter vad det är man själv vill snarare än vad omgivningen förväntar sig. Mod kallade jag det. Man gör andra prioriteringar än vad de flesta människor gör, helt enkelt. Denna egenskap är en god egenskap - och som med en hel del andra goda egenskaper ingår den faktiskt i autismspektrat. Skriver gärna mer om detta senare!
Skrivet av mammuten
Ursäkta om jag lät sur..
om du kan.Menade inte det! Samtidigt ,när jag tänker efter närmare,så är man väl lite modig som vågar.. Vem vet,kanske jag har någon diagnos som jag inte vet om?? Har nog alltid handlat mycket efter \"hjärtat\"-inte grubblat så mycket före.Såna trivila saker som att det kanske blir trångt i huset,eller bilen betyder NOLL för mig. Bara barnet kommit,så ordnar sig allt.Så har vi tänkt.Eller jag då,om jag ska vara ärlig.Mannen var lite mera fundersam.Men jag skulle _aldrig_ ha \"lurat\" honom-så hemsk är jag inte,ler.
Skrivet av Charlotte,mamma till 10 barn
Menar triviala,inte "trivila",blev felstavning.imt
s
Skrivet av Charlotte,mamma till 10 barn

Hej igen!
Att ha några delar av \"autismtänket\", t ex att gå sina egna vägar utan att snegla på hur andra tycker att man bör göra, är vanligt. Det är inte samma sak som att man har ett odiagnosticerat funktionshinder. Tvärtom, snarare :-) Många, många av de egenskaper som är vanliga hos \"våra\" barn är sådana som är positiva. Det som ställer till det och gör att våra barn behöver extra stöd är att dessa positiva egenskaper drivits lite för långt... Envishet är en bra egenskap - men när den går över i total oförmåga att kompromissa blir det besvärande. Förmåga att se detaljer är nyttigt - men blir det på bekostnad av att kunna se helheter finns ett problem. Förmågan att kunna fokusera totalt på en uppgift är bra, men när det innebär att man glömmer allt annat kan det bli problem med det dagliga livet. Att inte hela tiden snegla på hur andra gör är fint, men att inte ens _kunna_ förstå hur, eller att, andra tänker annorlunda är lite för mycket. Etc etc... Många, många föräldrar och syskon till barnen vi skriver om på denna sida har dessa goda egenskaper. Men hos de barn som är i behov av en diagnos är dessa sidor _för_ väl utvecklade, och för dåligt balanserade med andra egenskaper. Skönt att du förstod hur det var jag menade, hur stor familj man har är verkligen det sista jag vill lägga mig i. Jag tycker dessutom att det verkar ganska mysigt att ha en så stor familj. Mitt ex (han med de nio syskonen) hade till största delen fina erfarenheter av att växa upp med en stor syskonskara och på den tid vi var tillsammans ville han själv ha åtminstone sex barn :-) Tror att han och hans sambo har hunnit till trean... (Fast jag vet faktiskt inte hur hon ställer sig till många barn!)
Skrivet av mammuten
Inte bara ganska mysigt..(OT)
utan _väldigt_mysigt är det med denna stora barnaskara,ler.Sammanhållningen,all kärlek,middagarna vi har,jularna,etc.Har ju hunnit få fyra \"mågar\" också,fina killar.Men det är också många att oroa sig över om det är något som händer.. Nu är det (sedan många år) alltså sonen på 15 som vi grubblar över.Men snart får vi förhoppningsvis veta! Tack för ditt svar igen!
Skrivet av Charlotte

Stora familjer och många barn.....

Sannolikheten

Ja,

Har också funderat över detta

Frånvaro av sunt förnuft??

Menar alltså så här..

Inget fel alls!

Ursäkta om jag lät sur..

Menar triviala,inte "trivila",blev felstavning.imt

Hej igen!

Inte bara ganska mysigt..(OT)

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information