Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Funderingar

Skrivet av Ledsen
Efter mycket vånda har vi bestämt att resa de 80 milen till farmor. Farmor har psykiska problem och vi har inte orkat träffa henne på flera år. Jag har varit gravid och sjuk och vi har varit egoistiska och tänkt på oss själva. Vår äldsta son har hon träffat tre gånger. Lillpojken har hon aldrig sett. Hon ringer aldrig, kommer ihåg födelsedagar ibland och hälsar naturligtvis inte på.

Nu ringde min man i kväll och berättade att vi hyrt en stuga i närheten av henne och att vi gärna vill träffa henne. Hennes svar var: Jag är bortrest! Men du kan väl ringa lite senare om det blir dåligt väder... Då kanske jag stannar hemma... Det är undanflykter som vi vet är påhittade. OM hon säger att vi är välkomna ändå, så vet vi inte hur dagsformen är när vi väl kommer. Kanske hon inte ens öppnar dörren?!

Det är så vansinnigt jobbigt. Trots att jag vet att hon är sjuk och att man inte kan anklaga henne så blir vi sårade gång på gång. Stora grabben är för liten för att förstå än så länge men snart lär han ju fatta och bli besviken. Han är fem år och en mycket klok kille. Hur mycket kan man berätta tror ni? Ska man förbereda honom på att han kanske inte får träffa farmor eller ska vi säga att vi inte får göra det och det blir en överraskning OM det blir av?

Vi kommer att åka dit och hoppas på det bästa/sämsta att hon tar emot oss. Vi kan visa barnen deras pappas hembygd och det känns viktigt det också, men sen vet jag inte om man inte ger upp... Måste ansvaret bara ligga på oss hela tiden? Vad ska man egentligen ta sig till?
Svar på tråden: Funderingar

Kanske är det så att

ansvaret i det här fallet måste ligga på er. Farmor är ju inte frisk o det kan ju hon inte rå för. Ta det som det kommer bara. Eftersom ni har hyrt stuga så antar jag att ni kommer stanna i trakten under ett antal dagar. Nån av de dagarna kanske ni kan träffas - utan att ha förväntningar på värsta familjemyset. Din man kanske kan träffa sin mamma själv först, för att pejla in stämningen lite. 5-åringen tycker jag att ni ska vara extremt tydliga med. Berätta varför farmor beter sig som hon gör. Barn förstår mycket mer än man tror. Att framhålla att farmors ointresse kan bero på hennes sjukdm o inte på att barnet gör nåt fel eller så tycke jag känns viktigt. Hoppas ni får en bra semester trots allt!
Skrivet av    Coockie C

håller med! *imt*

Skrivet av    Minifoot m Isac 030518

Tack för svar.

Det där med att pejla läget var ett bra tips. OM hon nu öppnar dörren över huvudtaget. Och, ja, jag förstår att det är vårt ansvar att se till att vi ses ibland, men när jag skrev var jag så trött och less på att det är så det är. Barnen har tack och lov en mormor och en morfar som bryr sig om dem till 100 % och vi måste ta ett snack med storkillen nu om hur det är med farmor.
Skrivet av    Kakum