om sömn (ganska OT)

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

om sömn (ganska OT)
Skrivet av	tina
hej läste nedan om föräldrar som verkligen verkar ha flyt på somnandet och tar mig friheten att skriva en fråga här som inte alls har med täta barn att göra. har en 5,5-åring i familjen och snart ett till barn. 5-åringen somnar inte själv utan sällskap i rummet på kvällarna men om det vaknas mitt i natten får man somna om själv och det går bra. nu till frågan: är det bäst att låta barnet ta initiativ när det vill börja somna själv eller kan det vara ok att helt enkelt börja vänja barnet vid att somna själv? känner spontant att det kanske hade underlättat familjesituationen om äldsta kunde somna själv.
Svar på tråden: om sömn (ganska OT)

Försök att ändra kvällsrutinerna
Ett förslag är att börja läsa sagor varje kväll, och varva läsandet med sagor som du och pappan läser in på band eller bränner på CD som alternativ. Börja att läsa en saga för barnet, sätt på bandet med nästa saga och med er röst på. Då skulle det kunna fungera sedan när ni inte hinner läsa saga med att ersätta sagostunden med bandet/CDn. Mammas och pappas röster ger också trygghet, även om det är inspelat.
Skrivet av Lena_O
Jag/vi gick på hur...
vi själva kände. Om ni spontant känner att det vore bra om han somnar själv så försök att börja träna det. Min nu snart fyraåring har alltid somnat med någon av oss brevid sig. Fast i höstas när han var drygt 3 år bestämde hans sig själv för att han ville somna själv. Fungerar kanon. Nu väntar vi bara ut mellangrabben. Försöker få honom att somna själv och oftast fungerar det ganska bra. Så nu är dte bara 1 åringen som vi ligger och kramas med. Men ni kanske ska se över nattningsrutinerna. Läsa en saga om ni inte gör det kanske.
Skrivet av Mysaan med boysen var av en alltid rymmer

Jag tycker
absolut att du ska ta intiativet till nya kvällsrutiner! Det handlar ju mest om att bryta en vana och skapa en ny. Det ger många barn ökat självförtroende att bli mer självständiga. Var positiv och bestämd. Prata om att (t ex) \"från och med nästa vecka ska vi göra så här när du går och lägger dig...: \" Mysa till det! Köp en ny tandborste, eller fin bilderbok (som förslag...) för att markera att något nytt och bra ska hända! Visa att du har förtroende för henne. Tala också om var du kommer att vara och att hon kan komma till dig om hon vill prata (känner sig rädd) men att hon får gå tillbaka till sin säng sedan. Om hon protesterar, var bestämd! (ungefär som vid en inskolning på förskolan) Ropar hon och är ledsen från sitt rum, gå in. Gå in tusen gånger om så krävs men gå också ut igen. När man förändrar/byter vanor ska man: 1. Informera. Tala om varför och när, hur etc. T ex: Du är så stor nu och vi tror att du klarar av det här...., Imorgon kväll... 2. Vara lugn, trygg och fast beslutsam själv. 3. Inte vela om barnet tvivlar på sin förmåga: Jag förstår att du tycker att det känns nytt/ovant/läskigt. (trösta) men jag vet att du kommer att klara det här. Det kan gå väldigt snabbt och smärtfritt om man själv är positiv och INTE PRATAR så mycket efter det att man har informerat, BARA GÖR och förmedlar att det är alldeles självklart att man lär sig somna själv när man är lite större. Super-lycka-till! Ps: Krångla inte till det. Du har rodret, hon litar på dig! En del försöker omärkt, \"smidigt\" förändra barnets tillvaro och \"hoppas\" att det ska funka. Det blir svårare då... :-)
Skrivet av Hör av dig igen!
Min bonusdotter...
ville länge bli nattad. Det funkade ju ofta innan alla småttingarna kom (det var upp till hon var fem år). Men även innan småbarnen kom, så brukade jag helt sonika förlklara situtionen för henne och säga att jag _måste_ ut och diska nu, jag är vrålhungrig och måste ut å äta lite... Har för mig att jag sa att jag kunde komma in efteråt och så... Tror att hon hade somnat varenda gång! Min son, som nu är 3½, ville förut bli nattad. Alltifrån vyssning, sjungning, sagoläsning och bara gosandes... När lillasyster kom och han var 1½, så började jag iaf sluta att vyssa honom till sömns. Men för ett knappt år sen så började jag göra förändringar! Började gå ut för att äta eller nåt annat som jag sa att jag var tvungen att göra (det var alltid sannt alltså) . De första gångerna så ropade han hela tiden... då gick jag in och pratade med honom. Förklarade att det bara skulle ta längre tid om han stod å pratade med mig hela tiden osv. Gav honom böcker att titta i, vilket han gärna gjorde. Oftast så hade även han somnat när jag väl hade ätit klart eller så. Min sambo gjorde med sin dotter såhär: Sa att han skulle sätta klockan på 5-10 minuter och sen komma in, vilket han gjorde. Gick in och pratade en liten stund och sen gick han ut och gjorde samma sak igen. Det funkade fint det med. Efter några vändor så somnade hon. Båda de barnen somnade sent och tog ofta lång tid på sig att somna... Men kunde ligga å natta en timme, vilket jag kände var för mkt. Om barnet somnar på tio minuter, så är det helt ok att natta tycker jag. För det är ju pga tidsåtgångens skull som jag gärna slipper de långa nattningarna, inte gjejen i sig. Fortfarande så kan 3½-åringen gnälla lite vid sänggåendet ibland... men nu har jag ställt in en stereo i barnes rum och han får välja saga varje kväll som han får lyssna på. Sen dess har han inte gnällt en enda gång.. förutom en gån då jag satte på fel saga, men det var ju lätt fixat. Vet inte om det var några tips eller inte... men så har iaf vi gjort!Lycka till!
Skrivet av Linn m. N-0110, R-0304 & J-0501

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv