Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Den stora tröttheten...

Skrivet av Anna m. grabbar x2 0306+0502
Tror att jag gått in i väggen...
Har inte sovit många timmar i följd på över två år. Nu är vår yngsta 4 månader och han kan lätt vakna 5-6 gånger varje natt (20.00-07.00) och så ammar jag honom.
Vår stora kille vaknar i stort sett varje natt fortfarande, ibland somnar han lätt om med pappa ibland blir det ett himla liv för han vill ha mig, välling etc.
Jag är helt slut. Känner mig deppig.
Någon mer som är helt slut? Får dåligt samvete för att jag inte orkar.
Hjälp!
Svar
Har haft
I höstas,egentligen i förra våren men jag förstod inte hur det var. Levde Zoombietillvaro och låtsades allt var bra,trodde jag var trött efter en arbetsam vår. Tjo vad jag bedrog mig.När semestern var slut och det var dax för vardag så brakade allt.Jag grät oupphörligt i en vecka,släpades sedan iväg till företagsläkaren som sjukskrev på stört. Då sov jag och grät,sakta har det blivit bättre,men jag är inte helt fit-for-fight ännu. Försök få hjälp innan det går längre,ju djupare man sjunker desto svårare är det att ta sig upp. Styrkekramar till dig!
Skrivet av    -Dellen-
Jag är slut...
jag har inte heller sovit många nätter nu på två år..och det börjar ta ut sin rätt och vi har NOLL avlastning iom att släkt och vänner inte ställer upp =( Jag har hittat en sajt som lägger ut barnvakter och slängde alldeles nyss iväg ett mejl om hjälp på dagarna med aktivering av den äldste som klättrar på väggarna hemma med mig och Filip på dagarna. Situationen som den är nu är ohållbar för oss och vi behöver hjälp...känns trist att ingen vill ställa upp men tur att det finns unga tjejer som är villiga att barnvakta då och då. Har ni hjälp med avlastning? Jag kommer att använda min tid till att städa och tvätta och annat som aldrig hinns på dagarna..kommer att vara guld värt.
Skrivet av    Liv m Wille o Filip
vi har ung samma...
ålder på våra barn, en styrkekram till dig! Vet hur slitigt det är stundtals...
Skrivet av    Liv m Wille o Filip
*Vinkar* Hej hej.
Här är en till. Jag har två tätisar; Simon 18 månader och Fjodor 3 månader. Har nog inte heller sovit en hel natt på många år. Eller, det började med 1:a graviditeten som var smärtsam i slutet, så kring 2 års sömnrubbningar har satt sina spår. Fjodor är en väldigt snäll liten kille och vaknar inte lika ofta som din lilla 4 månaders - men så ammar jag inte heller. Fick sådana stress-symptom så jag var tvungen att lägga ner det. Tråkigt men nödvändigt (fast jag sörjer det ändå...) Simon vaknar också varje natt och klättrar numera ur sin spjälsäng och rumlar runt i vår säng. Vi sover med stängd sovrumsdörr nu också för han springer gärna ut i lägenheten och lever om. Svårt att få honom att somna om och när det väl lyckas ligger jag där klarvaken men dödstrött. Känner mig verkligen rubbad. Har svårt att somna och vaknar extremt lätt och måste då börja om. Det är inte alls konstigt att känna sig deppig av sömnbrist och du ska inte ha dåligt samvete för det. Tror att det kan vara hög tid att du tänker lite på dig. Kan inte din kille/man ta småttingarna en dag (eller mor- och farföräldrarna) så ni får sova ut? Misstänker att ni är rätt trötta båda två. Kanske att lill-bebisen kan stanna hemma och ligga och såsa vid bröstet och sova samtidigt (om det blir jobbigt att inte amma på några timmar). Sömnbrist sätter sig verkligen på hela ens välmående så klandra inte dig själv med dåligt samvete för att du inte orkar. Häromdagen fick jag ett utbrott och ville flytta hemifrån - utan barnen och kille. Eller bara ta in på hotell en natt eller två. Bara för att få sova... Så jag vet hur du har det. *Kram på dig*
Skrivet av    mamma till simon och fjodor
Men vilken bra ide.
Här har vi inte fått någon hjälp heller. Jo,nu efter att jag brakade ihop i en hög. Hade behövt hjälpen ett par år tidigare,det är först nu som ungarna sover på nätterna. Vi var barnfria för första gången på tio för inte sååå länge sedan. Det låter superbra att kunna få ta i pålitiliga barnvakter via nätet.Härligt :O)
Skrivet av    -Dellen-
Åh
trist att höra att du brakat ihop =/ Mår du bättre nu?
Skrivet av    Liv m Wille o Filip
mamma till simon och fjodor..
här är en till som vart tvungen att lägga ner amningen..sörjer det med, men så mycket enklare och smidigare med flaska (vet att många inte håller med mig där) ..från att ha legat och ätit från mig hela nätterna började Filip sova tretimmarspass på natten samma kväll som jag slutade amma...och han är mkt nöjdare med flaska med. Wille var skogstokig när jag bara satt och ammade dygnet runt och började hoppa från soffor och allmänt göra illa sig =/ och den stressen gynnade ju inte amningen direkt.
Skrivet av    Liv m Wille o Filip
Det som är skönt
är att min kille kan ge Fjodor mat också. Så han tar många nätter för att jag ska få sova, vilket jag inte får i alla fall eftersom Simon lever om på nätterna också. Han är lika lättväckt som jag - och verkar vara lika svårsomnad. Men om jag hade haft amning på detta så hade jag nog inte fixat det. Det ÄR tufft med två små. Utan tvekan!
Skrivet av    mamma till simon och fjodor
Kan du vila på dagarna?
Jag har 15 månader mellan mina tjejer och ammade båda hela nätterna. Men jag lyckades få en tupplur mitt på dagen när tjejerna sov, och det kunde ibland bli några timmar. Det gjorde underverk. Hade båda tjejerna i samma sovrum i varsin spjälsäng, så dom hade varandra även när dom hade vaknat och låg och \"pratade\" med varandra, så ibland kunde jag vila upp till 1 timme utan att behöva plocka upp dom. Lycka till, det är kanske ingen tröst, men det blir bättre sen. Själv klarar jag mig på väldigt lite sömn numera, och det är nog tack vare småbarnsåren.
Skrivet av    Lena_O
Oj!
Vad jag känner igen mig själv! Jag har en dotter född 0307 och en kille född 0501. Jag är också helt orkeslös.. Jag är också ofta deppig.. Sambon jobbar ganska långa dagar (ganska ofta) så det mesta hemarbetet hänger också på mig. Han gör så mycket som han hinner men men.. Ibland så skulle jag vilja bara lämna barnen med honom och vilja gå ut och träffa vänner. Och få prata ostört!!! Förståss så får man dåligt samvete fem sekunder efter att man har tänkt så men..
Skrivet av    K
Jodå,det går
framåt,sakta o osäkert :O) Men,det är något jag inte önskar någon...så ta väl hand om er. Tio år av dålig sömn,extrem arbetssituation + pendling pga flytt blev liksom för mycket. Men nu får vi som sagt/skrivet hjälp med ungarna ibland och de har blivit större = sover på nätterna och är mer \"självgående\" dagtid. Tyvärr har jag fått byta avdelning på jobbet -milt sagt mot min(och kollegornas)- vilja,men det nya teamet är bra också.Men inte riktigt samma som det gamla,har aldrig haft så roligt på jobbet och skulle nog ha brakat långt tidigare om det inte hade varit för en av kollegorna. Så det går framåt om än långsamt.
Skrivet av    -Dellen-
Angående hjälp
Hej Jag har haft samma situation, och jag kände mig som ett monster. Aldrig glad och sprallig, bara svart och full av måsten. Tyvärr återuppstår monstret när det varit jobbigt ett tag, och jag fräser och spottar åt min man och alla som står mig nära... Vad det gäller stress pratar man tex inom företagshälsovåden ofta om krav, kontroll och stöd. Om man vill må bättre gäller det att öka sin upplevda kontroll av läget, att sänka sina upplevda krav och att skaffa det stöd man behöver i situationen. Hur kan du göra för att må bättre? Se dig själv som ett litet hälso-projekt och gör allt för att fokusera på ditt eget välmående. Du är den viktigaste personen för dina barn, och det gäller att du tar hand om dig! /kramar
Skrivet av    Fifi med E0403 och C 0208