Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Förtvivlad, har haft en hemsk vecka

Skrivet av Kränkt
Vi är en fantastisk familj. Har lugna, harmoniska barn och ett lyckligt äktenskap. Folk i vår omgivning säger att vi är för bra för att vara sanna, och jag kan bara hålla med.
I måndags ringde man från socialen och berättade att det har kommit en anmälan mot oss. Denna person påstår att vi skriker åt våra barn, mot varandra och att våra barn gråter mycket. Detta är så långt ifrån vår familjs värld man kan komma.
Vi förstår ingenting, inte dagis eller vår omgivning i allmänhet heller, det är så sjukt!
I går var vi på möte på soc och eftersom den som allmänt oss var anonym lades detta ner.
Men jag känner mig inte alls lugn. Jag kan inte sova, inte äta och jag bryter ihop titt som tätt.
Varför skulle någon vilja göra så mot oss? Vi har inga ovänner, vi bor i ett radhusområde med jättefin kontakt med grannarna, så jag har svårt att tro att det är någon av dem.
Uppenbarligen vill den här människan oss illa, jag går på nålar och är rädd att den ska anmäla oss igen och faktist sätta igång en utredning. De sa att isåfall hamnar man i register, är det samma som polisregister? Isåfall kan jag glömma att jag får fortsätta arbeta med barn, allt blir förlorat. Dessutom bor vi i ett litet samhälle, nämner denna personen det för någon vet alla om det dagen efter.
Är så ledsen, trodde aldrig det skulle hända oss, inte ett ord är ju sant. Sommaren känns helt förstörd.
Svar på tråden: Förtvivlad, har haft en hemsk vecka

Det är svårt att

sätta sig in i din situation innan man varit där givetvis. Men det behöver ju inte vara så att någon vill er illa. Det kan ju vara så att någon vill era barn väl. Denna person har hört eller sett ngn situation som denne missupfattat eller kanske inte har värderingar som liknar era (i vår familj är vi högljudda och vi skriker definitivt åt våra barn emellanåt, jag tycker det är helt okej). Om du har harmoniska barn, ett lyckligt äktenskap så finns det ingen anledning att låta denna lilla incident ta över din/er sommar.
Skrivet av    seven

Jo...

..det är ju något som någon hört isåfall (onormalt höga skrik). Vi spånar för fullt vad det skulle kunna vara som kan missuppfattas. Vi gillar \"monsterlekar\" i vår familj, kanske det låter mycket då, men då borde barnens kiknande skratt höras också isåfall. Skriker gör vi definitivt inte, kanske vi höjer rösten ibland när barnen inte gör som vi säger, men det är inte lyhört här, så det är knappast något som skulle få grannarna att reagera. Och om man nu skulle ryta till ibland är det ju knappast befogat att ringa till soc för det!? Tankarna maler i huvudet, jag är ett vrak. Om mitt ena barn som är ganska trotsigt just nu slänger sig på golvet för att protestera över något fångar jag upp h*n i luften och h*n får som h*n vill, bara h*n inte gråter. Så kan jag ju inte hålla på, jag måste ju uppfostra mina barn och sätta gränser. Anmälan var en andrahandsanmälan, kanske någon bara varit på besök hos en granne och vi har busat eller något och grannarna sa att det ofta låter så. Anmälaren visste inte våra förnamn och inte heller exakt vilket husnummer vi bor på, men det kanske bara var för att vilseleda? Åh, jag blir galen. Förstår inte att det här händer mig:`(
Skrivet av    Kränkt

släpp det!

ngn som inte känner er har missuppfattat en situation. Denna ngn har uppenbarligen inte velat er ngt illa eftesom den itne känner er utan velat ta det säkra före det osäkra och vill era barn väl. Nu har socialen gjort det de måste göra vid en sådan anmälan - pratat med er. Och med det torde det hela vara över. Nu är det upp till dig om du ska låta det förstöra din sommar eller inte. Mitt råd är att du släpper det hela!
Skrivet av    seven

Det är hemskt att bli granskad

av soc. Tyvärr finns det de som anmäler familjer till soc på otillräckliga grunder och soc har skyldighet att kolla upp det. Det kan vara som seven skriver en missuppfattning och det kan vara någon som är övernitisk och tror sig veta bäst hur barn ska ha det och det kan vara någon som anmäler på pin kiv. Med registrering tror jag det menas att det kommer finnas en \"mapp\", notering om er på socialtjänsten i er kommun. Skulle ni flytta och det skulle komma en anmälan på er i nya kommunen så kan soc i nya ringa den gamla och se om det finns tidigare anmälningar. Gläds åt att det avskrevs och svär över den som anmälde er. Styrkekramar då jag vet hur psykist påfrestande det är att vara granskad. Blir det för jobbigt kan du ta kontakt med kurator för att prata/gråta av dig hos någon proffessionell.
Skrivet av    vill inte vill inte vill inte...

Granskning/anmälan (långt)

Jag och min man skulle seprarera förra månaden och jag tog då kontakt med råd och stödenheten i vår kommundel för att snacka lite om barnets välbefinnande. Råkade då säga att JAG tycker att mannen dricker mycket och utan att fråga vad JAG tycker är mycket har hon nu dragit slutsatsen att min man är alkoholist (hans föräldrar var det och han har därför växt upp i olika fosterhem) och hon har gjort en anmälan mot oss. VAd händer nu? Kan vi motarbeta hennes anmälan? Kan vi försvara oss? Kan vi ta in karaktärsvittnen? För hennes antagande är helt fel. Jag är absolutist (dricker ingenting) och tycker att några öl i veckan är mycket, men det är det ju inte. Jag var arg på min man och sa saker som jag nu ångrar, för de är inte sanna. Vi har kommer varandra närmare pga detta och ska försöka igen, nu lägger vi all energi på att rädda familjen. Kan de ta barnet ifrån oss, fastän vi har vittnen på att han inte dricker. Vi är kristna! (fast han gillar att ta sig en öl ibland, det är väl normalt???)
Skrivet av    orolig

Rådgör med jurist

Det låter helt fel att få en anmälan för att någon antagit något. Kontakta en jurist som kan hjälpa er med en ev anmälan mot hon som anmält er. Sen med utredningen hos soc. De kommer ta en första kontakt med er och ställa en massa frågor om ert liv och hans drickande och genom det mötet kommer de besluta om ev utredning. Tycker de att allt ser OK ut så avskrivs ärendet. Men kontakta en jurist som över telefon kan ge er lite råd och stöd. Det kostar massor när juristen är med personligen men över telefon kan de komma med en massa gratisråd. Men jag förstår inte riktigt. Om du är den orolig som skrivit inlägget Vad händer... och där skriver du att du varit till familjerådgivningen. Har inte de tystnadsplikt? Hoppas att allt löser sig snabbt för dig. Får se det positiva i det hela att det för dig och din man samman igen
Skrivet av    vill inte vill inte vill inte...

Familjerådgivning

Det är de som gjort anmälan. Efter att jag sagt elaka saker om min man eftersom jag var ledsen, arg och förbannad på honom. De kommer väl inte att ta dottern ifrån oss???????
Skrivet av    Orolig

lättnad

Mamma ringde familjerådgivningen och pratade med chefen. (det var mamma som tipsade om familjerådgivningen och därför känner hon lite skuld för att vi hamnat i den här situationen) och det var troligtvis en utredning om vi behövde stöd och hjälp, inte ta dottern ifrån oss som vi varit oroliga för, eftersom man läst om det i tidningar och sett på TV. Intew för att de har något skäl att ta henne, vi gör vårt bästa med det bagage vi har, mobbning och familjehemsplaceringar.
Skrivet av    Orolig

Inga

sådana instanser som bup och vuxenpsyk och familjerådgivningar har tystnadsplikt när det gäller oro för om barn far illa och anmälningar till soc.
Skrivet av    Marianne

svårt att komma med tips

men jag förstår absolut hur du känner det. När man vet att man inte gör något fel och ändå känner att man har ögonen på sig från en myndighet. Känns inte tryggt med du ska veta att det ska mycket till för att de ska kunna agera. De kan inte göra ett dugg så länge det inte finns belägg. Det värsta för Er är säkert att er självkänsla fått en törn men försök att ta det lugnt. Allla vet INTE om detta. De har tystandsplikt. De har bara gjort vad de måste. Mitt ex. fick en anonym anmälan om att han höll på med droger för ett antal år sedan då också jag blev kallad dit. Det var också en anonym anmälan. Ledde inte till någonting eftersom jag som är mamma till vår dotter inte var det minsta orolig. Hoppas ni inte grubblar ihjäl Er. Om de tar kontakt med Er igen så förklara hur ni känner. Det är det bästa ni kan göra! Kram
Skrivet av    Mamma till 15-åring

Artiklar från Familjeliv