Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

finns det tips på ,

Skrivet av angel no 1
hur man bearbetar att man blivit adopterad.
har en sambo som mår dåligt just för detta,vi har barn ihop,och han håller på att gå igenom en riktig allvarlig kris.
vart vänder man sig för att få hjälp??
Svar på tråden: finns det tips på ,

Oj...

...har tyvärr inget konkret råd, ville mest säga hoppas att det löser sig och att han får hjälp att komma ur krisen. (Är själv adopterad, dock utan allvarligare identitetskriser). *styrkekram*
Skrivet av    Annelie m M-0405

En

psykolog kan jag tänka mig, som kan ta reda pâ vart krisen kommer i frân, om det är id kris eller andra skäl.
Skrivet av    JFR

Jag tycker....

han ska ta kontakt med en psykolog. Just psykolog skrämmer ju många då de tror att de är \"dumma\" i huvudet. Men man kan gå till en psykolog bara för att få rensa tankarna lite, det är jättebra. Jag går själv hos en psykolog, började gå hos en mest för att få prata om min värk och hur jag skulle lära mig hantera den. Men så kom vi ju också mycket in på att jag är adopterad och det har vi pratat massor om. Det kan kännas skönt att få prata med en utomstående som inte för någonting vidare. Så försök få honom till någon som han kan få prata med och om han vill prata med en person med ett visst kön gå ju också att ordna. Jag ville helst ha en kvinnlig psykolog och det var inga problem.
Skrivet av    Terese

Var riktat till trådstartaren *IMT*

;)
Skrivet av    Terese

Jag

började att gâ till en för att prata och fâ svar pâ vissa frâgor och inte bara för att jag var adopterad, och jag kom tyvärr ingen vart, men en bra terapi kan fâ en pâ andra tankar och kan vara nyttigt i alla lägen, adopterad som biologisk, för alla bär vi pâ vâra problem!
Skrivet av    JFR

Det är tufft...

Det har hjälpt mig en del att ha andra adopterade att disukutera och fundera tillsammans med, då vi kanske har haft större möjlighet att sätta oss in i varandras kriser och problematik kring identitet och så under uppväxten. En ren generalisering, men jag tror att många adopterade har känt av identitetskriser och funderingar kring det egna jaget i allmänhet. Kanske i synnerhet när man själv ska få eller har barn. Lycka till i vilket fall!
Skrivet av    Anna

Adoptionscentrum

På Adoptionscentrums hemsida finns det en hel del tips och råd. Här finns även länkar till andra bra sidor. Jag är själv adopterad, svenskadopterad. Mina b-föräldrar har dessutom bott i Stockholm där jag själv är uppväxt och visst har man funderat mycket på vilka de är etc (kanske rent av arbetat på samma arbetsplats, åkt samma buss etc). För ett par år sedan började jag söka mitt ursprung och fann då även en diskussionsgrupp, för just svenskadopterade, på nätet. Det har gett mig väldigt mycket att få ta del av andra adopterades erfarenheter, kan ju vara ett första steg.
Skrivet av    Lovisa

Mina funderingar...

Mina funderingar dök upp i tidiga tonåren. Jag är svenskadopterad och när jag hade som mest frågor och ville veta mer så fanns inte Internet (inte tillgängligt för den stora massan iaf) eller diskussionsgrupper. Så när jag flyttade hemifrån tog jag mod till mig och tog reda på bioföräldrarnas identitet. Som diskuterats under en annan tråd så tyckte jag också att det var jobbigt att få frågan om ärftliga sjukdommar och inte kunna svara. I samband med min 20:e födelsedag skrev jag ett brev (det tog en hel kväll) till min biomamma och förklarade vem jag var, vad jag ville och framförallt att jag inte hade några krav som helst på henne. Jag ville bl.a. få reda på varför hon valt att adoptera bort mig, hur hon såg ut och om hon kunde beskriva hur biopappan såg ut samt detta om sjukdomar. Hon svarade på mitt brev, vi brevväxlade några månader och sedan träffades vi för ett samtal. Efter detta har vi bara träffats ännu en gång. Jag har inget agg emot biomamman, saknar eller klandrar henne inte - jag fick det ju så bra. Vad jag däremot fick ut av detta var en lugn och ro i mina tankar kring detta. Alla har inte möjligheten att få träffa sin bioförälder och jag är så tacksam för att hon ställde upp eftersom hon inte hade behövt det. Det är nu 12 år sedan vi senast hördes av och kanske skickar jag ett nytt brev när jag själv blir förälder. Jag har inte känt något behov av att träffa en psykolog och jag är mycket tryggare i mig själv och min tillvaro efter att jag fått träffa biomamman. Mitt största problem var snarare om jag skulle berätta för mina föräldrar om att jag träffat biomamman. Jag misstänker att de varit oroliga sedan dag 1 för att jag skulle haft tankar på att bioföräldrarna skulle varit bättre eller att jag sökt upp bioföräldrarna för att jag tycker att mina föräldrar inte duger. Det var och är fortfarande ett känsligt ämne och jag vill inte såra mina föräldrar på något vis.
Skrivet av    selman_73 dag 24/26-29

han har fått proffshjälp nu,

tack för era svar och tips.
Skrivet av    angel no 1

adoptionsrådgivningen

Kan vara ett ställe som kan hjälpa din man.
Skrivet av    tjorven2

Svenskadopterad

Jag skulle vilja veta tips på sidor för oss svenskadopterade. Har bara hittat för utländska.
Skrivet av    allimac22

Svenskadopterad

Hej! Skulle vilja komma ikontakt med dej Lovisa men är ny på den här sidan och vet inte hur jag ska göra. Kan du ta kontakt med mej istället?
Skrivet av    allimac22

Lovisa!

Kan du inte höra av dej direkt till min sida! Du har svarat på mitt inlägg men jag hittar inte till din sida. Kan du hjälpa mej att hitta den där disskutionsgruppen för svensk adopterade som du tipsade om.
Skrivet av    Allimac22

Artiklar från Familjeliv