Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Kanske inte får skriva här egentligen..?

Skrivet av drannika
Hejsan!
Annika heter jag och är inte lesbisk (vilket gör att jag tvivlar på att jag ska skriva här?)

Jag ville mest bara säga att det är jäkligt starkt av er att skaffa barn och framförallt stötta varandra i en situation som inte alltid kan vara helt lätt!

Jobbar och utbildar mig inom vården och är väldigt intresserad av Era synpunkter vad gäller just föräldraskapet och de fördomar som säkert finns mot homosexuella föräldrar.

om ni vill får ni gärna dela med er av erfarenheter (bra och dåliga) från svensk sjukvård och allmänhetens synpunkter på Ert föräldraskap!

Tack och lycka till med era, varandra och blivande graviditeter!

kramar Annika
Svar på tråden: Kanske inte får skriva här egentligen..?

Vad jobbar du med?

Jag hjälper dig gärna men det är ett så stort område så du måste nog specifisera lite mer. Menar du inom MVC, BVC, akuten, husläkaren, kontakter med kliniker inför assisterad befruktning osv.? Allmänheten är nästan lika svår att svara på. De andra mammorna i min mammagrupp på BVC är sannolikt mer intresserade av att diskutera våra barns utveckling än att dilla om att jag är lesbisk - i vart fall är det inte det vi pratar om. Debatter i media brukar handla människor som grupp och att dra alla lesbiska mammor över en kam och det är ungefär lika intressanta som om alla heteromammor skulle bedömas på samma sätt. Jag hjälper dig gärna om du kan specifisera lite mer!
Skrivet av    -Allis-

Tack för svar! Ytterligare beskrivning :)

Hej Allis! Idagsläget så forskar jag på heltid, men har min grund i en läkarutbildning som jag kommer fortsätta och slutföra efter att jag disputerat. Jag är mycket intresserad av hur man ska bemöta människor med annorlunda bakgrund, dels social ekonomisk kulturell och sexuell. Det är alldeles för lätt att generalisera och ju mer jag frågar och undersöker detso mer lär jag mig! Det jag undrar är främst hur man ska bemöta frågor som har med inseminationer, adoptioner och annat som berör just homosexuella. Finns det något särskilt man ska tänka på så att man inte klampar ordentligt i klaveret? Jag inser ju själv att det finns tusen svar på sådana här frågor och att det självklart borde vara så att alla behandlas lika som förä/blivande föräldrar oavset kön och sexualitet, men tyvärr är det ju inte så än. Jag hoppas att jag har ett öppet sinne men det finns ju även andra människor som hjälper yngre läkare/vårdpersonal i sina beslut och då är det bra att ha ordentligt med kunskap med sig för att kunna argumentera för en mer neutral och öppen syn! Hoppas du förstår lite vad jag menar, jag vill komma åt fördomarna och försöka lära mig hur jag ska tackla dem! tack igen! hälsningar Annika
Skrivet av    drannika

En bra grej

är att aldrig utgå från att människor är heterosexuella. Att t.ex. fråga om patienten har en partner är oändligt mycket bättre än att omedelbart bestämma sig för att personen är heterosexuell och fråga efter pojkvän/flickvän/man/fru. Och så mycket enklare egentligen. De allra flesta jag känner är öppna men det vi har gemensamt med de som inte är det är vår historia och känslan av att alltid, alltid bli sedd som annorlunda och det är rätt tradigt. Ett riktigt bottennapp är t.ex. att börja prata om preventivmedel när en patient undersöks hos gyn - hur många, öppna eller inte, har lust att invänta reaktionen när man har prylar i underlivet? För reaktionen kommer nästan alltid. Om jag vore du skulle jag försöka läsa på så mycket som möjligt om olika grupper för att dina patienter ska slippa upplysa dig när de söker hjälp. Gerd Röndah och Anna Westerstål är några som skrivit avhandlingar om bemötande, jag tror att du kan ha nytta och glädje av att läsa dessa. Skillnaden mellan assisterad befruktning för lesbiska och för heteropar är ju att de faktiskt aldrig någonsin behöver berätta något när de väl blivit gravida. Ingen kan veta att barnet tillkommit med hjälp av donerade spermier och en rätt trist undersökning visar också att det inet är så självklart att berätta. Får vår del är det ju omöljigt att *inte* berätta för våra barn. Däremot kanske man inte är så himla intresserad av att berätta det när man står på barnakuten och söker hjälp mot en öroninflammation t.ex. Jag skulle nog tycka att det kunde vara väsentligt om min husläkare kände till min familj ordentligt men på akuten ska de behandla det jag söker för och inget annat. Jag får rätt många frågor och ibland kan jag undra över relevansen.Det bästa vore nog om sjukvårdspersonalen tänkte först och frågade sen. Är det här något jag undrar för att jag är nyfiken eller för att det är viktigt för behandlingen? Här kan du dock fråga så passa på :O).
Skrivet av    -Allis-