Min kompis dotter....

Min kompis dotter....
Skrivet av	orolig väninna
Puh, var ska man börja? Min kompis dotter har ganska nyligt fyllt 12 år och bor i en småstad. Hon har alltid varit "duktig" och haft många aktiviteter och varit bra i skolan, populär och med många kompisar. Paradoxalt med detta beteende så har hon emellanåt varit rent förjä**g hemma och i synnerhet mot sin mamma som hon kallat för det ena och det andra. det har pågått sedan hon var ungefär sju år och har hela tiden eskalerat och bara blivit grövre och grövre tillmälen. Nu skriker hon "fitta", "hora" o s v. Hon kan ibland komma hem från skolan och vara på ett ja humör och skälla ut min kompis för att det är så stökigt hemma o s v. Min kompis är inte pedant men näst intill, dom har väldigt ordnat och mysigt hemma. Det känns som att hon på något sätt förlorat respekten för sina föräldrar. Har man inte det och trätt över gränsen när man kallar sin egen mamma för hora och fitta? Hur som helst så har problemen bara ökat. Hon som tidigare haft massor av olika kompisar umgås nu nästan enbart med samma tjej, och hänger med en massa äldre killar. Dom har hittat cigaretter, snus och nu senast en spritpenna med hål i korken i hennes väska. Dom bävar för att hon börjat sniffa och konfronterat henne med det. Hon blånekar förstås. Dom är ute och letar efter henne på helgerna då hon inte kommer hem på utsatt tid, hon ljuger om smått och stort och har nu även börjat kalla sin pappa för mindre trevliga saker. Dom har försökt ge henne förtroende och en kväll då hon fick vara ensam hemma med en kompis som skulle sova över så fick dom reda på att det varit äldre killar där och druckit öl... Ja, listan kan göras lång. Hon går ju trots allt bara i sexan. Min kompis och hennes man håller kontakt med skolan och de informerar så fort det är något. Dom står lika frågande som alla andra och undrar vad som hänt. Tjejen hon nu umgås med är den som varit allra tystast, blygast och lugnast genom åren. Alltså total helomvändning. Någon som har några tips på hur man ska agera? Att prata med dottern (om problemen och det som händer) är nästan omöjlig då hon blir totalt rabiat när dom försöker. Bör dom ta hjälp utifrån eller är det en tillfällig tonårsrevolt? Jag tycker verkligen om den här flickan. Hon är go, mysig och smart. Jag vill verkligen att det ska gå bra för henne. Något som man kan fundera över är ju varför hon lämnar sin väska så synligt framme med cigaretter, spritpenna m m? Vill hon bli upptäckt? Är det nåt slags rop på hjälp?
Svar på tråden: Min kompis dotter....

Till Orolig vännina
Hej! Ja det är sannerligen inte lätt att veta vad man gör i en sådan situation. Men de ska vara glada att de ha en som dej. Visst kan man söka hjälp utifrån, men som förälder vill man ju gärna klara av sina barn själv. Man kan ju få stöd som förälder utan att barnet vet om det. Det viktigaste är nog ändå att visa att man finns där och älskar dem. Vara tydlig när man ogillar det de gör. Stå för sina egna värderingar. Tala om för dem att man inte accepterar det de gör. En klok barnmorska sa en gång. -Man ska inte säga att de är dumma utan det de gör är dumt. Om man söker kontakt är det viktigt att man talar om det för barnet så det vet. Det gör det ju lite svårare att spela ut någon mot någon annan. Man kan ju tala om att man har kontakt med skolan så att hon vet att det inte bara är hennes föräldrar som upplever det hela. Kanske finns det någon kompis vars föräldrar man kan ta kontakt med, de kanske upplever samma sak med sitt barn och inte heller \"gillar läget\". För att komma ur situationen kanske man får fundera på hur mycket tid man ger sitt barn (det ska gudarna veta att det är svårt att räcka till) och vad man gör den tiden.
Skrivet av lotta
Tack Lotta,
för dina reflektioner och kloka tankar. Tja, det är sannerligen inte lätt att vara föräldrar alla gånger. Som situationen är nu så ser dom till att åka bort var och varannan helg bara för att tjejen inte ska hitta på nåt... Hur länge orkar man leva så? Allting kretsar kring henne. Tyvärr så blir man ju orolig även för den yngre dottern som just nu hamnar lite i skymundan, ska hon också protestera? Nä, man gör så gott man kan och så även min kompis och hennes man. Förhoppningsvis ordnar det sig, det har varit \"lugnt\" ett tag igen. Tack än en gång!
Skrivet av orolig väninna

jag är ganska ung..
men jag har varit väldigt skrikig å så mot min mamma å gått över gränsen.. men har alltid mått dåligt av de sen.. å börjar grina efter åt ofta.. men använde många hårda ord å så.. hon tror att hon kan klara sej själv å så.. hennes mamma får ändå inte vara allt för hård på henne då blir de bara värre.. hon kan ju alltid försöka förklara för henne om droger å cigg å alkhol å allt sånt där.. men hon ver säkert redan om allt men ändå.. försöka prata med henne å vara förstående å så.. utegångsförbud å så hjälper nog inte.. jag har ju märkt här att de är många unga 12 åriga som är ute å ränner.. tycker de är alldeles för ungt.. men om ni kontaktar soc.. men de är inte heller så bra tycker jag då.. men försök med å prata med henne å så där.. de tror jag är de bästa.. skulle ha hjälpt på mej.. tex dra in på pengar å små saker.. grinar hon efter hon har skrikit å så eller hur gör hon?
Skrivet av 17 årig tjej..
Egna erfarenheter...
Tipsa dem om att se filmen \"Tretton\". Den handlar om en tjej som varit en vanlig lugn tjej som sen hamnar i dåligt sällskap och umgås med äldre killar, börjar med dåligheter etc. Om din kompis och dottern tittar på den filmen tillsammans kan mamma/pappa vara väldigt öppen, till exempel säga att så tycker inte h*n att man ska göra, varför börjar hon knarka, nej men den killen är ju inte trevlig och såna saker. Då får flickan lite hintar, aha så tycker mamma/pappa. Sen kan de diskutera filmen först, vad tyckte du och så här tyckte jag. Sedan lite försiktigt smyga över på \"Jag har förstått att du också har gjort vissa saker som tjejen i filmen gör\". Då kanske flickan öppnar sig lite. Det ska förstås göras när det finns massor av tid att prata och kramas och prata lite mer och kanske gråta lite :) Det har vi kört med här, det var ett gäng som inte var så... Trevliga. Våra tjejer var med där och hyrde självmant filmen, de visste nog inte vad det handlade om ;) Så då såg vi den med dem och pratade jättemassor. Sen lyckades vi få ihop en filmkväll med alla ungdomarna (12-15 år gamla, 7 st) och några föräldrar. Sedan kollade vi på den igen och hade snack efteråt, inget barn fick prata med sina egna föräldrar. Och den kvällen var jättegivande, vi fick veta jättemycket om hur de tänker och tycker! Så det är ännu ett hett tips :) Det finns säkert andra filmer med liknande innehåll som också kan utvärderas, men det är bara \"Tretton\" jag känner till.
Skrivet av Farsa till hela gänget nästan
Hej,jag tycker...
att föräldrarna bör försöka hålla flickan ifrån det som bidrar till hennes dåliga beteende...nämligen KOMPISARna! De gör helt rätt att åka iväg med flickan för att få henne på andra tankar etc.. Har själv en 12-åring och ser vissa beteende problem men aldrig att hon skriker fula ord till mig och överhuvudtaget inga sådana grova problem som du berättar om utan min dotters problem är hanterbara. (som humörsvängningar, surigheter etc). Dessa problem hör till åldern. När problemen blir ohanterbara måste man ta itu med dem alternativt söka hjälp.Hoppas att det löser sig.
Skrivet av Tonya

vart problembarnet själv
Hejsan! jag har själv varit aldeles förjävlig och min mamma vet inte vad hon ska göra av mig osv. men Mitt störta problem va att hon la sig i allt och skulle veta allt o bestämma allt! men när hon tog 2 steg tillbax och lugnade sig (i början blev jag bara jävligare) men sen när jag inte fick någon reaktion tillbax förutom att (jaja d blir nog bra lilla gumman) gav jag upp tillslut o nu är hennes o min relation jätte bra igen :)
Skrivet av ungmamma16
När jag var i tonåren
blev jag som förbytt. Mina föräldrar blev helt maktlösa och hur de än gjorde så gjorde de fel. Så fick en lärare mig till att börja med teater. Jag blev mig själv igen. Du som vän till familjen kanske kan engagera dig i dottern. Gå på bio, teater eller bara ta en fika. Ofta är det lättare för en utomstående att nå ett barn i denna period/konflikt i livet. Lycka till.
Skrivet av Anonym

Min kompis dotter....

Till Orolig vännina

Tack Lotta,

jag är ganska ung..

Egna erfarenheter...

Hej,jag tycker...

vart problembarnet själv

När jag var i tonåren

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information