Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vad fint du har skrivit, Maria!

Skrivet av Zoégas
Känner igen det där med att liksom vakna upp och verkligen SE sin man, sina barn och att uppskatta det man har.
Svar på tråden: Vad fint du har skrivit, Maria!

Ja, Maria!

Du skrev så fint och det känns så äkta, så rätt. Dina ord gav mig styrka! Jag har känt så rätt ofta, detta med att bara gå och vänta, vänta tills barnen lagt sig så att man får andas och vara i fred och vara sig själv. Mitt problem är att jag känner att jag lite börjat tappa bort mig själv. Har väl saker jag gillar att göra och små hobbies men jag har så sällan tid för dem att jag börjar känna att min tid med barnen liksom inkräktar på mitt liv. Skäms för att skriva så, men ibland är det den krassa verkligheten. Så ibland får jag känslan du beskrev, den där lyckan. Den där förmågan att leva i nuet och se allt det som sker som ett litet mirakel som man lever i helt och fullt. Den andra känslan är mer en stor tomhet. Jag har väl inte funnit mig själv kanske? Inte funnit MIN sång ännu? Vad vet jag. Hmm, tänkte ju inte bli såhär djup. Tänkte ju bara tacka dig för det du skrev. Tack Maria!
Skrivet av    Annie

Artiklar från Familjeliv