Såg en debatt på annat snack

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Såg en debatt på annat snack
Skrivet av	sonya
om porblematiken runt ärftliga sjukdomar - att det är sååå mycket svårare och krångligare att få veta när man är adopterad. Har ni som känner till era föräldrar kunnat luska ut om det finns ärftliga sjukdomar i släkten? Hur har ni blivit bemötta hos läkare när de där obligatoriska frågorna kommer som man inte kan svara på? Har ni råkat ut för att ni upptäckt ärtflighetsrelaterade sjukdomar hos er själva. Det är ju sånt man tänker så mycket mer på när man väntar första barnet, o sen följer det ju med en genom åren, o man har det i bakhuvudet varje gång barnet blir lite sämre än normalt. Vill bolla lite med tankar runt detta.
Svar på tråden: Såg en debatt på annat snack

Jag har
aldrig haft några problem med läkare, när man inte har kunnat svara på frågorna. Dom har förstått, och antagit att man är frisk, det skulle vara ganska skönt att få kolla om man har några ärftliga sjukdommar. Det ska väl gå att göra det. När jag väntade 1:a barnet, pratade jag med barnmorskan om det men, det var inget dom gjorde. Jag tycker att man borde få kolla upp om man vill, för t.ex bröstcancer m.m. Men det är inget jag går och funderar på, det blir liksom påminnt när man får frågor hos doktorer.
Skrivet av Ullis
Vad vill man egentligen veta?
Hos oss är det inte jag som är adopterad utan min sambo. För oss kom just sådant med ärftligehet att bli en ämne som var högaktuellt förra året. Min syster fick leukemi och den sägs att inte ha någon ärftlighet men hon var 30 år när hon drabbades och vår farfar dog i samma sorts leukemi när han var runt 40 år. Att drabbas så ung är väldigt ovanligt typ 1-2 per 100000 mellan 30-40 år insjuknar varje år. Så med farfar så har av hans ättlingar 25 % insjuknat i leukemi, detta fick oss och fundera på om det finns något ärftligt men att det är så ovanligt att man ännu inte hittat den genen. Nu mår min syster relativt bra och vi hoppas att hon kommer bli frisk, hon genomgick en stamcelltransplantation med vår bror som donator. Den här incidenten fick mig att bli väldigt fundersam till att skaffa fler barn, vad för möjliga sjukdomar kan jag föra vidare? Samtidigt så är det bra med syskon ifall någon skulle drabbas så är det möjligt att de kan passa som donatorer till varandra. Ola kom fram till att det faktiskt är skönt att inte veta vad som kan drabba en. Hur roligt är det att veta att en del sjukdomar finns i släkten? En del saker kan man förebygga men då det inte går, varför vilja veta? Det som kom upp mer var då min syster transplanterades var just att det kan vara bra att veta släktingar, det är större chans att de passar som donatorer. Det behöver dock inte vara så, jag vet att varken min syster eller bror har samma vävnadstyp som jag men det finns donationsregister där de letar efter passande givare och i de flesta fall hittar de en. Visst kanske det är trevligt att känna till en del sjukdomar men när det kommer till allvarliga sjukdomar som man inte kan förebygga så är det trevligare att inte veta.
Skrivet av Emma med Tova

När jag...
väntade min dotter så var det klart att man funderade över ärftliga sjukdomar. Man funderar om hon går runt och bär på något. Men jag har kommit fram till att jag inte vill veta, det känns bra som det är nu. Skulle jag veta så skulle jag bara gå runt och vara orolig och bara vänta på att hon skulle få en ev. sjukdom. Läkare och bm har ju frågat mig om sjukdomar i släkten, men jag har bara sagt att jag inte vet någonting. Jag drabbades av migrän tidigt i tonåren och det är klart att jag funderar på om min mamma eller pappa också hade det eftersom det är ärftligt.
Skrivet av Terese
Spelar ingen roll..
...om man inte vet innan. Vem vill egentligen veta innan? Ja mer än en läkare i så fall. Visst, om man insjuknar i något kan det ju säkert vara lite \"lättare\" för just läkarna att veta vad de kan leta efter eller ej. Men för egen del är jag rätt glad att jag inte vet innan. Är glad att att jag inte är blodsläkt med min släkt, som lider mkt. av cancer och alzeimers m.m. Då kan jag gå ovetandes och hoppas på att det ej skall drabba mig.
Skrivet av ~JENN~

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv