Snälla, ge mig råd och stöd!

Snälla, ge mig råd och stöd!
Skrivet av	Murran
Har en son som är 19 mån och en dotter som är 3 mån. Just nu känns det som att det är HEKTISKT om dagarna. Sonen gnäller, gnäller och gnäller för ALLT. Pillar, pillar, klättrar stökar och bökar med sina saker mm. Han blir frustrerad på sina leksaker och skriker åt dom tex om han ska ta sin bil och köra med den till köket där jag sitter och matar lillan och han råkar köra över en nalle som ligger på golvet i hallen och vagnen stoppar där så skriker han. Istället för att flytta på nallen, han blir så himla arg då. Och nu har dottern börjat bli störd på hans beteende så ibland slutar hon äta. Hon har börjat visa att hon vill ha lugn och ro när hon äter. Nu bor ju vi ganska trångt också så sonen har sitt rum på nedervånging och vi tre ligger där uppe. Idag när dottern somnade blev hon väckt hela tiden av sonen när han flög förbi med sin gräsklippare så jag fick stänga in till köket där hon sov i babyskyddet så att hon fick sova ifred. Och på eftermiddan fick jag försöka flytta in henne i sonens rum när vi åt lunch men då gick ju sonen dit sedan och lyckades få upp dörren och då vaknade hon. Jag försökte lägga henne däruppe i hennes säng och det kan funka men då måste jag vara där uppe en stund så att hon somnar men då tjuter ju sonen där nere och det finns ingen dörr att stänga. Jag har varit och kollat på barnmott och sonen är frisk. Och jag låter han få vara med och hjälpa till jättemycket och jag ägnar mycket tid åt honom, nästan så jag känner att jag försummar lillan ibland alltså. Vad gör man när man bor trångt och har barnen tätt?? Vi letar efter större boende men det tar tid. På kvällarna känner jag mig sååååå TRÖTT även om mannen kommit hem då och hjälper till. Dessutom har sonen börjat krångla lite när det gäller att somna på kvällen. Det som alltid innan gått så bra. Han kan ligga från sju till nästan nio, inte gråta eller så men han somnar bara inte. Han brukar få vara med och sköta lillan men det har han inte jätteintresse för, han vill hellre sno vår bärbara telefon och springa in och gömma sig med den under sin säng där han ska sitta och pilla på den. När vi bor lite trångt så finns det inte jättemycket ställen att lägga viktiga saker så han inte kommer åt dom. Så idag känns det som att när han klättrat upp så han kommer åt saker på köksbordet så flyttar jag på dom till ex datorn, men då är han snart där och pillar och river ner. JAg flyttar sakerna igen, denna gången till hyllan över skötbordet, då tar han snart en stol och via den klättrar upp på bordet och river ner IGEN. Så där springer jag och plockar och plockar, säger nej, han blir rosenrasande, jag sätter tydliga gränser, han blir ännu mer förbannad, dänger huvudet i golvet, han släpar massa leksaker till köket från sitt rum och jag lägger tillbaka dom och säger att han får ha dessa saker på sitt rum. Min man kanske glömt att stänga in till badrummet innan han gick till jobbet, då är sonen plötsligt där inne och saboterar hela toarullen precis när jag satt mig för att få i lillan mat. Lillan märker min frustration och min trötthet och hon drar undan munnen och gallskriker och vill inte ha mer mat. Sonen kör hela tiden en stol in till diskbänken, han brukar få diska ibland för att han tycker det är så roligt. Men ibland vill han stå där jämt, han häller vatten på golvet av misstag, jag torkar upp det. Han tar kaffekannan av glas som jag är så rädd om, jag tar bort den. Han får tag i diskmedlet och börjar bita i korken eller så häller han ut alltihopa på diskbänken och golvet. Allt sånt brukar jag ta bort då jag liksom planerat att han ska få diska men det är ju inte alltid som jag har tid med det. Vissa dagar flyter allt på jättebra andra dagar känner jag HJÄLP!!
Svar på tråden: Snälla, ge mig råd och stöd!

känner igen...
känner igen mycket av det du beskriver, först och främst att dom är överallt och pillar när man inte kan ta bort dom (när man ammar, byter blöja etc.) eftersom dessa sysslor inte är något man kan lägga av med så resonerade vi som så att då får vi helt enkelt anpassa hemmet så det fungerar, vi \"barnsäkrade\" ALLT!!! köpte spärrar vände på handtag, köpte skåp så vi kunde stänga in alla viktiga grejor... även om man inte kan få det 100% säkert så blev det lite lättare. Om man har pilliga barn med täta syskon så tror jag att det är bättre att barnsäkra än att vara tvungen att tjata hela tiden, då det bara stressar alla ... Det där med att involvera stora barnen i den lillas skötsel fungerade inte alls hon oss, hon var helt enkelt för liten! Däremot så fungerade det att när lillan fick ligga i babysitter och äta flaska så fick syrran göra det med, fast ha vanlig mjölk i flaskan istället för ersättning. Det där med diskadet känns igen, vårat golv har tom. fått skador av allt uthällt vatten:( tillslut så la jag ner stolarna under bordet, funkar tom. att dom kan resa dom igen. För övrigt så tror jag att det kan underlätta att vara ute mycket, så din stora får springa, kättra och leva om utan att störa syrran. Kanske har ni någon öppen förskola? Det har varit väldigt bra för oss iallafall.
Skrivet av mammsen
oj, din stackare...
...vad jag känner igen mig. Fast det känns ändå som att det blivit mycket bättre. Malte har hunnit fylla 2 år (och lite till) och precis det beteende som du beskriver upplever jag att vi hade här hemma också. Ilskan, klåfingrigheten etc etc. Visst är det fortfarande så i viss mån - men det har blivit mycket bättre. Vet inte om det var åldern, eller i samband med att han blev storebror, troligtvis en kombination. Även här började det strula med att somna för natten, det pågick under en period i vintras, men nu har det blivit mycket bättre. Vet inte hur ni gör men nattning, vi satt inne i Maltes rum medans han somnade, vi bestämde oss för att sluta med det och satte oss i stället utanför rummet. Då blev det med ens mycket bättre. Det här med att plocka och plocka. Malte får dra runt sina leksaker som han vill. Sedan plockar vi undan en omgång när han sover middag och en omgång när han gått och lagt sig (plus att vi försöker städa lite tillsammans med honom då och då för att han ska lära sig det). Försök att sänka kraven på dig själ och plocka inte undan hela tiden, då blir i alla fall jag arg och less när allt kommer fram igen. Tycker storebror om att titta på film? Själv tycker jag inte om att använda tv som barnvakt MEN - en period när Tore var lite mindre så var det ändå en räddning. Då kunde Malte titta på ett avsnitt av byggare bob medans jag fick Tore att somna. Tore sover ALLTID på övervåningen för att storebror inte ska komma åt honom. Vet inte om det är till någon hjälp. styrkekramar
Skrivet av Maja med Malte 0303020 och Tore 041113

Hmmm...
Oj, vad jag känner igen mycket i det du skriver. Jag har en vild 2-åring som också är på ALLT och kräver otroligt mycket tid och uppmärksamhet. Tack o lov så har jag en snäll 6-månaders tjej som låter storasyster få den tid som hon behöver. Jag har också kännt många gånger att jag försummar lillan, och hittills så \"förstår\" ju inte hon att jag försummar henne. Men snart så kommer ju hon att kräva det hon vill ha... Jag hoppas att 2-åringen kommer att lugna ner sig lite, men det har jag hoppats på i 1½ år nu, skratt. Det låter ju verkligen som om du gör ALLT rätt. Låter honom vara med, vara delaktig, du sätter tydliga gränser etc så det är ju inte lätt att ge något råd, snarare en tanke och stöd och säga att du inte är ensam.... Allt är ju övergående brukar jag tänka när det är som tuffast. ALLA som jag vet som har tätt mellan barnen är ju jätteglada för det och jag har då aldrig hört någon som ångrar sig. Vår tid kommer. Kram till dig.
Skrivet av Ella m Elina 0306 & Emilia 0411
Tack
för alla era kloka råd och stöd, känns skönt att veta att jag inte är ensam.
Skrivet av Murran
Pröva att låta honom...
vara med och \"arbeta\", dvs hjälpa till med allt möjligt där hemma! Jag tror att han måste få känna att han behövs. Han vill få känna sig viktig för er. Låt honom vara med och \"sköta\" lillan - även om det inte är nåt speciellt eller inte blir så värst bra resultat så är det just det att han får vara med och hjälpa till som är poängen! Be honom om saker och visa att du uppskattar det han gör och tacka så myxket för det han gör. När han \"jobbat\" lite så kanske han får lite ro och kan leka en stund för sig själv...? Han visar ju redan att han tycker om att diska, dvs att göra sånt som ni vuxna gör, sånt som är viktigt. Det är jättebra att han får diska. Kanske kan han \"städa\" också? Men han måste vilja det själv. Barn vill också behövas ... Tips: Läs Anna Wahlgrens \"Barnaboken\"!! Lycka till.
Skrivet av Miss A

Snälla, ge mig råd och stöd!

känner igen...

oj, din stackare...

Hmmm...

Tack

Pröva att låta honom...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information