adopterad först, bio sedan?

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

adopterad först, bio sedan?
Skrivet av	Litenmy
Vi har mycket överraskande hamnat i den situationen att vi väntar biobarn just som vi började fundera på att adoptera ett syskon till vår dotter. Finns det andra som adopterat först och fått bio sedan? Hur har det gått? Har ni några tips på hur man hanterar det? Det här var verkligen inte meningen, vi trodde inte ens att det var möjligt. Är lite oroliga för hur det kommer att bli för vår dotter. Vi kommer inte att kunna älska ett biologiskt barn mer, men kan vi förklara det för en treåring? Känns också så orättvist att syskonet kommer att ha uppgifter om allt som händer under babytiden och mängder av babyfoton från ultraljudet och framåt. Vår adopterade dotter känner till några få saker som hände på barnhemmet, på första fotot vi har är hon drygt ett. I och för sig kan ju två adopterade syskon komma vid olika ålder. Den ena kan ha en livsbok med allt från första leende till uppgifter om bioföräldrar, medan den andra inte har något, men det här känns ändå mer orättvist. Dessutom känns det fel att ha ett band mer, det biologiska, till ett barn. Vi ville ju att barnen skulle känna att vi alla är familj på samma sätt. Lita flummigt kanske, är fortfarande så förvirrad, men hoppas på råd från någon här (har aldrig skrivit förr).
Svar på tråden: adopterad först, bio sedan?

Inte rätt person att svara, men
eftersom alla andra verkar vara ute och sola så vill jag bara säga att ni säkert landar som en enhetlig familj, oavsett härkomst, så småningom (äsch, kan inte formulera mig som jag vill, men förhoppningsvis fattar du ändå!). Fast jag förstår dina tankar, har själv gjort det motsatta; börjat med biobarn och sen adopterat. Det är nog inte nu när storasyster är 3 år som hon kommer att grubbla över detta, utan senare och då gäller det väl att ni kan ge bra stöd åt bägge barnen. Det skiljer 5 år mellan våra och det är lite länge, man kan ju inte behandla dem lika precis:-) Tja, det blev visst bara lite surr men som du själv skriver så klarnar det säkert för er så småningom och du; tryggheten sitter inte i ett fotoalbum med ultraljudsbilder... Hoppas att någon med mera erfarenhet svarar dig och att det går bra med graviditeten!
Skrivet av Eva-K m J&A&M
tack för uppmuntran
Jag förstår i och för sig att antalet bebisfoton inte avgör familjesammanhållningen, men det är så mycket som blir olika och det var väl det som slog mig just då. Jag tror inte att vare sig vi föräldrar eller övrig släkt och vänner kommer att behandla barnen olika, men är ändå rädd att vår dotter kommer att ha funderingar kring det. Jag kan inte tänka mig något värre än om hon tror att hon bara var \"i stället för\" tills vi vi fick ett \"eget\" barn. Är också livrädd för dumma kommentarer, typ just \"eget\" barn så fort magen börjar synas. Vill inte att min dotter ska behöva höra något sådant. Inget barn kan bli mer vårt eget än hon, men återigen, hur bevisar man det?
Skrivet av Litenmy

Har kommit på mig själv med
att tänka att jag kanske skulle kunna säga såna saker till någon annan av bara farten, men ALDRIG om mina egna barn... logiskt:-) Folk är tanklösa och menar oftast inget illa, men i fel situation kan det sätta sina spår, det tror jag med. Det är nog klokt om du tar tag i hennes funderingar så snart du märker dem, utan att för den skull \"överreagera\". Kanske det räcker i början med att förklara att egen (i detta fall) betyder biologisk och inte någon rangordning (hur man nu förklarar det för en 3-åring...?) Ja, du, jag grunnar också på saken och hoppas fortfarande att någon ska komma in här och ge oss lite goda råd!
Skrivet av Eva-K surrar igen
På besök bara...
... men när det gäller bakgrund, bilder, foton, första leendet etc etc - så är det rätt vanligt i en biofamilj att första barnet upptar halva bokhyllan och de andra, ja, de andra... hm, när gick han egentligen? Och så vidare. Säger inte att du ska nonchalera det du känner och funderar men tänk en så fantastisk yttre och inre resa ni gjorde för att få er älskade förstling! Att vara så utvald, att komma så efterlängtad - det måste smälla ganska högt:-) Lycka till, jag vet många familjer med bio- och adopterade barn i olika konstellationer och ingenstans har jag hört om några sådana problem.
Skrivet av Helena

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv