Sexårskrisen drabbar lillasyster

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Sexårskrisen drabbar lillasyster
Skrivet av	Pannica med tre flickor - 98,00,04
Hej! Jag har en dotter på 6,5 år som har hamnat i sexårskrisen med dunder och brak nu i sommar. Problemet är att det drabbar hennes lillasyster på 4,5 år. De har tidigare lekt väldigt bra ihop, nu går det plötsligt inte alls. Sexåringen är arg, arg och fräser ifrån med hat i blicken. Fyraåringen, som är inne i en mycket mer harmonisk period, blir besviken förstås men skakar av sig det mesta. Hon är som ett solsken, charmig och väldigt social. Vilket säkert inte är så kul för min truliga och arga sexårs-tjej. Kontrasten dem emellan är så stor och jag får kämpa för att inte bli för irriterad på sexåringen. Jag vill ju att hon ska känna sig älskad när det stormar så mycket inuti. Samtidigt vill jag säga ifrån när hon i mitt tycke går över gränsen gentemot sin syster. Det är en SVÅR balansgång. Fysiskt våld är inte ok, men hur är det med elaka ord? Dessutom finns ännu en lillasyster på nio månader, som än så länge står utanför syskonfajterna. Hon bidrar ju till att de får väl mycket tid med varandra och kanske för lite tid med oss föräldrar. Det känns så tråkigt att dagarna ska genomsyras av bråk, nu när vi blivit trebarnsfamilj. Det är ju inte bråk man ser framför sig när man skaffar flera barn.... Jag vill ju så gärna att de ska ha en bra relation genom livet och blir ibland rädd för att rivaliteten från barndomen ska hänga kvar upp i vuxen ålder. Är det nån som har tips eller liknande problem, så svara gärna!!!
Svar på tråden: Sexårskrisen drabbar lillasyster

Bra relationer
skapas av att man får stötas och blötas mot varandra under uppväxten. Så låt dem vara, så länge de inte skadar varandra så är de kapabla att lösa sina konflikter. Får de göra det i lugn och ro kommer det att göra att de får en bra relation som vuxna. Tror jag!
Skrivet av Sofia*
Hoppas det!
Det tror jag egentligen också, ska försöka ta det lugnt och inte lägga mig i när det inte behövs. Och istället fly undan själv när jag får skavsår i öronen....
Skrivet av Pannica

Precis lika här!! och tre barn i samma åldrar!
...och just i sommar så har det hänt något med sexåringen som att vända på en hand! Förr: en otroligt snäll,go,lugn o hjälpsam tjej och storasyster som alltid fnittrat och skrattat! Nu: tjurig,stampar i golvet,skall flytta här ifrån,dumma mamma! och vill vara ifred ifred ifred...vänder på klacken och gråter för minsta felsagda ord från mig,skärrad över saker hon aldrig varit,smäller igen dörrar och kastar dödliga blickar... Jag mår inte alls bra av det här,har liksom \"sorg\" över syskonens svunna tid... De har haft så helt underbara år tillsammans och haft kul jämt från morgon till kväll,delat allt,dagis,kompisar gillat samma lekar,böcker,filmer spel mm mm. Nu är inte en enda siffra rätt någonstans... Nu hörs bara: -GÅ IFRÅÅÅÅN! från henne och lillebror på 4 1/2 år gråter förtvivlat...och svarar: -Men du vill ju aldrig leka längre!!! Sedan sitter han utanför hennes dörr eller en bit ifrån där hon är och väntar....när du lekt klart,skall vi leka då? Knackar...väntar.... Han är hopplös hos oss nu för han har ju också en \"sorg\"! Då skall vi leka dagarna i ända med honom istället.... Det är så påtagligt.Så sorgligt. Hon har blivit så stor! Vill inte leka som honom längre,inte se samma filmer osv. Allt krockar hela dagarna. Hon är arg,han är ledsen och....lillebror på 10 mån. kräver underhållning och pass hela tiden. Men,jag har pratat med dem båda två enskilt,bekräftat henne att man får vara ifred om man vill,att hon får säga ifrån MEN aldrig svara spydigt och fult då lillebror kommer och pratar o vill vara med för han är ledsen för de inte leker längre som förr,kan hon förstå det? Jo, det kan hon. Sedan förklara för fyraåringen att det\" händer nåt\" med 6åringar...de vill vara ifred mer,leka annat och att han också kommer att vilja det när han är 6. Jo, han lugnar sig då. Men det är tufft! Mitt råd och forsatta mål är att ha vissa dagar till \"familjedagar\" dvs då leks inte med kompisar utan då skall familjen umgås,annars inbillar jag mig att de i större utsträckning \"tappar bort\" varandra i takt med skilda utvecklingar med dagis,skola o kompisar som fyller dagarna utan att knappt umgås med syskon. I två dagar nu så tog jag barnen med mig själv till sommarstugan och gjorde inte en släng mer än att bara vara med barnen. Vi badade,jag gjorde skattjakt till godis båda kvällarna,var till bondgården i byn,letade och samlade grodor i balja,gungade i hängmattan och läste sagor mm Helt underbart!! Första dagen var 6 åringen sur ofta och 4aåringen grät men andra dagen var nästan som förr och även idag men då vi kom hem gick 6åringen direkt in på rummet o stängde dörren o deklarerade högt och irriterat till efterföljande fyraåring att han skulle GÅ IFRÅN! Tårar och jämmerdal igen....suck. Jaja,thats life! Men som sagt jag tror på att som förälder hålla på att se till att umgås o ha mysstunder tillsammans då o då. Sedan pratar jag om respekt,det här att skrika och slå men det är svårt...det är mkt känslor i omlopp nu. Det går väl över....\' Kul att läsa om en i exakt samma sits!! Nja kul o kul för dig...men du förstår nog vad jag menar...
Skrivet av Mia m. Linneá-99,Tobias-01 & Pontus-04

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv