Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Om ni såhär i efterhand visste...

Skrivet av Majja
...exakt hur det är att ha två tätisar, skulle ni ändå ha valt (vi låtsas att man kan välja) att skaffa barn så tätt?

Jag skulle ha avvaktat. Tveklöst. Och ändå har jag inte särskilt tätt mellan mina två jämfört med många av er. 22 månader. Nu när minsta är drygt 1 år är det superfantastiskt men under bebistiden höll jag på att krevera!
Svar
Absolut! För oss...
har det funkat jättebra. Har en kille på drygt tre år och en på snart två. Väntar tredje tätisen vilken dag som helst. För oss känns det som det bästa vi kunde gjort. De småtjivas ibland men har också himla kul ihop och blir mer och mer tighta. Sen kan det vara jobbigt ibland men jag tror det beror på att man har två (eller fler) och att de är olika individer snarare än att det har med åldersskillnad att göra.
Skrivet av    Pepparkakan m 2 grabbar + nu i v41
Helt klart
Jag har 19 månader mellan två första och det hade inte gjort något om de kommit ännu ett par månader tätare. Till trean är det 23 månader och nu kommer fyran ytterligare 21 månader senare. Hur det blir med fyra stycken vet jag ju inte ännu men med tre tycker jag det gått fantastiskt bra
Skrivet av    Madde B bf 11/9 + en hög till
Är ju mitt i det ...
så jag säger; nej, vi hade nog väntat..men jag kommer säkerligen att ha en annan uppfattning när väl Filip börjar gå, prata och de kan roa varandra på ett helt annat sätt än idag. =)
Skrivet av    Liv m Wille o Filip
Väntat
Jag har 3 barn 4,5, och 10 år. Det är 1.5 år imellan dom minsta. Nu märker jag att min 5 åring känner \"Jag finns också\". För min 4 åring tar den mesta uppmärksamheten. Men jag blev också ensam med mina barn för 2 år sedan. Jag skulle ha väntat. För barnen behöver uppmärksamhet när dom är små. Man vet inte vad som händer i framtiden. Jag trodde vi skulle vara två föräldrar och ha barn.
Skrivet av    Anna_68
Det bästa som hänt!!!
Har 15 månader mellan 2 tjejer, och sedan de var små så har det varit otroligt underlättande i många situationer att ha tätt mellan dem. Jag hade båda samtidigt i knä jämt, och de hade alltid samma tider vid måltider och sovstunder. Ofta fick de också sova ihop på dagen, och då sov de ibland i flera timmar... ;) Lite som tvillingar faktiskt. Redan när de var små så har det alltid underlättat med 2 tätt. Jag var också hemma med tjejerna i nästan 3 år och skolade in dem tillsammans. Så de har alltid varit ihop sedan de var pyttesmå. (På dagis var de i en syskongrupp.) De har idag samma storlek i kläder och skor, så de delar på allt fortfarande. De har alltid kunna leka 3 tillsammans, så på det sättet har det varit otroligt lugnt. Så trots att de går i olika högstadieskolor så umgås de så ofta de bara kan. Just nu sitter de och sorterar smycken... Skulle jag skaffa barn igen, så skulle jag inte vilja ha ett barn, utan 2 tätt. Helst tvillingar förstås för då blir det ju bara 1 graviditet och 1 amningsperiod.
Skrivet av    Lena_O
Absolut det bästa vi gjort!!!!!
SUPER DUPER BRA att ha tättisar! Du kanske har för långt mellan dina? Mina är det knappt ett år emellan och det kan jag verkligen rekommendera! Har två tätt som är 8 och 9 år idag. Det var jättebra hela tiden - mycket lättare än en (har en stor också). Om jag inte blivit steril efter två utomkvedshavandeskap hade jag skaffat två till tättisar men 5-6 år efter de andra!!
Skrivet av    bettis
Hej Lena!
Din sista mening gäller mig också. Skulle aldrig försöka få ett barn - utan två - om det hade gått alltså! (Man kan ju inte beställa barn precis)
Skrivet av    bettis
Finns dagar...
...då jag verkligen känner att min ork och tålamod inte räcker till, då jag för ett par minuter får dåligt samvete för att jag fått barn tätt och nu väntar mitt tredje tätt... MEN de stunderna är få jämfört med de dagar då allt bara flyter på i ett härligt tempo. Jag har drygt 2 år mellan barnen (känns tätt för mig!) och väntar nu tredje barnet lika tätt. Runt 1års åldern tycker jag det har varit jobbigast med båda barnen, men nu med lite erfarenhet vet jag att det går över.
Skrivet av    Malin
Nej, jag skulle nog ha tätare..
Om jag ångrat det vet jag inte. *S* Vi får se när femman kommer. Nu har jag 23 månader samt 21 månader mellan mina tre yngsta. 16 månader till minstingen blir det om jag går den planerade tiden ut.
Skrivet av    Pilla med brorsorna och lilla femman v 33
Absolut!!!
Jag skulle absolut gjort om det, även om det har varit tufft ibland så överväger helt klart det possetiva! En åldersskillnad på 12-15 månader är optimal enligt mig;)
Skrivet av    mammsen
Utan tvekan tättisar!! (imt)
*
Skrivet av    AM
Ja precis!
Det går ju bara att önska sig... Men ett singelbarn tror jag inte är något som passar mig alls, och jag tror inte att ensambarn har så jätteroligt alltid, även om de inte vet vad de missar heller. Mina barns pappa är ensambarn, och jag märker ju stor skillnad på oss hur han klarar av vissa situationer eller inte. Själv hade jag en syster att kriga med vid maten t ex, så jag bara duckar om det flyger köttbullar... vilket det gör ibland. ;)
Skrivet av    Lena_O
Hade väntat
Har inte heller supertätt, men det var stressigt ändå. Mellan 2 och 3 har jag 4½ år och det är perfekt =)
Skrivet av    Mica
Vet inte riktigt faktiskt!
Jag njuter av att ha barn tätt och tycker att det är såå härligt att se vilken glädje dom redan har av varandra. Men samtidigt så funderar jag mkt på om Neo hade fått mer tid av mig, hur vårat liv skulle sett ut då? Om det bara hade vart vi tre (fyra med bonusen då). Jag har ju vart gravid större delen av hans liv. Och gravid för mig har ju inneburit rätt stora förändringar från mitt vanliga jag. Först illamående och dödstrött. Sen så lagom tills illamåendet har försvunnit så har ju foglossningen satt in. Och för att inte tala om första halvåret med en bebis, när man sitter å ammar rätt mkt och inte heller har värlsdbäst med tid över till de stora. Så det har blivit mkt mer film och stillasittande tid för honom än vad jag hade önskat. Jag har pusslat, pysslat, målat, läst och så med honom. Men en 1-3åring (som han ju varit när jag var gravid) behöver ju mer än så. Han hade behövt komma ut å busa, fara runt å bli jagad, sparka boll, åka pulka osv. Visst har pappa sett till att sånt blivit av ändå... men jag har jag ju inte kunnat göra allt det. Det kan jag känna lite sorg över ilbland. Men men... han (och jag förstås) älskar sina systrar och även om det kivas mkt ibland så känner jag nog trots allt att det var rätt gjort! Förhoppningsvis så kommer dom att ha stor nytta av varandra hela livet!
Skrivet av    Linn m. N-0110, R-0304 & J-0501
Rekomenderar det inte!
Kroppen tog stryk, psyket tog stryk. Det var två tunga år! Nu är det fantastiskt, men jag skulle inte vilja gå igenom det en gång till... 16 månader är det mellan mina.
Skrivet av    Mia med Emma & Theo
Skulle aldrig i livet...
ha ändrat något eller jo jag hade nog velat ha dem ännu tättare. Ville ha bara 12-14 månader mellan de äldsta men det ville sig inte. Jag har tre tätt och jag ångrar inte en sekund även om det är jobbigt ibland.
Skrivet av    Mysaan med boysen
Skulle tveklöst göra om det.
Ingen som helst tvekan. Nu är ju lilla tjejen bara 7 månader och lugn som en filbunke. Den större är 22 månader. Det skiljer 16 månader mellan dom. Det är det bästa jag gjort.
Skrivet av    Jessica m. Sanna och Sofie
Har
ju 25 månader mellan mina. Men vi skulle ha haft 14-15 månader mellan om vi inte fått vårt 3:e missfall då. Men såhär i efterhand kan det kännas lite skönt att int4e ha så tätt mellan barnen. Det är ganska tätt att ha 25 månader mellan också, med 2 blöjbarn. Vi vill ju gärna ha en till, men det får nog vänta några år iallal det blir aktuellt. Men eftersom vi haft 2 missfall innan vi fick William och ett mellan William och Rasmus så har det aldrig varit någon självklarhet att överhuvudtaget få några barn. Jag tror att småbarnsåren kommer vara jobbiga oavsett om man väljer att ha tätt eller längre mellan barnen, och alla barn är ju olika också. Man vet ju aldrig om man får \"snälla\" eller \"trotsiga\" barn.
Skrivet av    Annisan2oktoberboys
Defenitivt.
Jag tycker fakstikst det går ganska lätt att ha två barn tätt och då är det ändå bara 14 månader mellan dem. Visst var de tufft de första månaderna, men så fort torkel slutade med maratonmaningar så blev allt mycket lättare. Tycker att det ibland till och med är lättare med två barn än med ett. nu när de är två och tätt i ålde rså kande leka med varandra ett tag och jag hinner fixa med hushållet.
Skrivet av    Susanna med Toav & Torkel
Göra om det!
Jag skulle absolut ha gjort om det igen, har 14 1/2 månad mellan barnen. Tycker att det har gått över förväntan, trodde att det skulle vara jobbigare. Nu kommer 3:an när 2:an är 25 månader, vi valde att ha längre mellan dom för 3 barn tätt kändes lite mastigt. Ville ha en sommar när jag inte var gravid eller ammade och det fick jag :)
Skrivet av    Sandra med tre
Hade haft en till :-)
Jag är egentligen sugen på en till tätis nu, skulle försöka imorgon om hjärtat fick bestämma. Maken är väl lite mer fundersam men skulle nog inte vara svårövertalad...Han vill ha minst en till men kanske inte riktigt än. Fast jag har bestämt mig för att stå ut, vill att vi båda ska ha jobb och dessutom ett större hus innan vi försöker oss på en trea.
Skrivet av    Gerbera
Skulle gjort precis samma sak igen!!:)
Trots att det var slitigt vissa gånger så tror jag inte att det blir särskilt mycket lättare för att man väntar ett år till med syskon. Man har igen allting nu när de är lite större (3,5 & 2) . Vi har 18 månader mellan tjejerna och de är det bästa vi gjort. :)
Skrivet av    Åsa m Agnes o Edith
Förstår att du höll på att krevera
Jag tror det är andra faktorer än åldersskillnaderna mellan barnen som gör om det är jobbigt eller inte. Att ha mina första två tätt var rena leken, precis som en annan med \"nästan tvillingar\" beskrev här ovanför (15 månaders skillnad). De leker med varandra hela dagarna och är precis som tvillingsjälar. Pojken kom 2 år efter yngsta flickan och det första året var ett helvete. Han grät och skrek och krävde 100% kroppskontakt. Jag bar honom all min vakna tid de första sex månaderna och med en 3- och lite drygt 4-åring i tillägg så var jag nära att krevera jag också. Visst var (och är!) det jobbigt att alla barnen är så små när den ena kräver så mycket, men grabben hade krävt lika mycket oavsett hur gamla syskonen var. Fördelen med att alla är så små är att jag fortfarande kan styra väldigt mycket över de dagliga aktiviteterna och inte ha flera olika kompisar, utflykter och fritidsaktiviteter att ta hänsyn till utöver att i överhuvudtaget överleva. Dessutom spelar familjedynamiken roll. Man blir inte kompis bara för att man är syskon och sannerligen inte bara för att man är tätt i åldrarna. Hade systrarna kommit från två olika planeter och inte talat samma språk så hade det varit helt annorlunda. Hade det funnits gnissel mellan min och min man likaså. Hade vi haft problem med ekonomin, jobben, konflikter i övrigt eller hälsokrångel hade livet med småbarn också varit för jävligt. Nu löper allt sånt på väldigt fint hos oss, så vi klarar de prövningar och läxor vår son har gett oss. Faktiskt så pass att vi skall ha barn igen i december. Då har vi fyra barn på fem år, så vi får väl se hur det går. Det kan gå toppen, men om det blir som med sonen så kanske det grusar totalt. Vi får se, helt enkelt.
Skrivet av    Lina
Skulle aldrig gjort om det!
Har 19 månader mellan. Känner som du att nu när den yngsta är runt ett börjar det ju fixa till sig. Blir det en nummer tre måste den yngsta vara i alla fall tre år!
Skrivet av    Ika m Samuel o Tilda
jag skulle det...
mwen nu ska jag se hur det är med tre tättisar.. den kulan har jag precis börjat på
Skrivet av    Moniquex med emma och nathan och bebisen
Ja!
Jag har 19 månader mellan första och andra, vi planerade det så och jag tycker det blev jättebra. Intensivt och jobbigt ibland med fördelarna överväger. Ett tag när första var omkring 2 år var det extremt jobbigt eftersom hon var i sin värsta trots då samtidigt som andra (son var en riktig filbunke första halvåret, det var vi ofta tacksamma för eftersom första var totala mosatsen, och så har det fortsatt, de är varandras motsatser på de flesta sätt vilket är både positivt och negativt) började få humör. Men jag hade alltså absolut gjort om det, och jag ångrar inte vår tredje tätis (eller snarare halvtätis- 27 månader mellan) heller =) Skulle gärna få en fyra tätt också men där säger maken tvärstopp. Jag är lustigt nog piggare och orkar mer nu med tre under 5 år än jag var med en ettåring.
Skrivet av    Sara med flicktriss
Ja det skulle jag!
Det är stundom tungt och kämpigt, men jag får igen det gånger tusen :)
Skrivet av    Annika m R, L & N
Visst...
är det jobbigt men det tror jag mest beror på att jag har en MYCKET aktiv liten kille (alltså min \"stora\") och att lillen vill äta OFTA... det beror nog som sagt mer på barnen men jag hade inställt mig på att det skulle bli jobbigt.. det är ju detta jag ville så de \"har varandra\".. jag skulle gjort lika igen..
Skrivet av    Annica m Jesper dec-03 o Ludvig maj-05
Nej...
om jag hade vetat hur det skulle bli hade jag väntat i.a.f ett år till. Har exakt 2 år mellan barnen, kanske inte så tätt men ändå... Nu beror det kanske inte på åldersskillnaden, att jag upplevde det som väldigt jobbigt, utan istället på att lillasyster var väldigt krävande (och naturligtvis helt underbar också!) under första året. Framför allt med sömnen... Hon sov bara ca 3 timmar/dygn under de första 10-11 månader och aldrig mer än 15 min i sträck på natten (inte nån gång på dygnet), hon ville äta/snutta hela tiden och kunde inte koppla av. Så jag sov väl i snitt 1,5-2 timmar/dygn (ej sammanhängande) de första 10 mån. Vi turades ju om på nätterna men eftersom vi bodde ganska trångt så var det omöjligt att försöka sova när lillan gallskrek så fort pappa (hennes alltså) tog henne. Hon var supermammig! Och storasyster hade vi hemma så hon krävde sitt på dagarna. Jag mådde riktigt urdåligt (fast jag erkände inte då HUR dåligt jag eg. mådde). Jag var totlalt slutkörd och grät av utmattning varje dag, fast jag visade det aldrig utåt (är tyvärr sån \"Det är så bra så, lite trött bara!\"). Lillan fick medicin för att kunna sova men det hjälpte ej. Sen bodde vi (och gör fortfarande men nu är det mkt lättare!) på 3:e vån utan hiss och bara det var ett företag när man inte hade någon ork. Kånka en bebis i liggdelen till vagnen, en 2-åring som måste hållas i hand, en tung skötväska och ofta någon kasse med, upp och ner varenda dag (vi var ute väldigt mycket) Jag var ingen rolig mamma alls då...tror jag inte. Jag försökte verkligen att kämpa på men jag mådde så illa konstant av trötthet så allt var urjobbigt. Jag tvingade mig själv att gå ut med barnen varje dag (ofta både fm och em) när sambon jobbade för annars hände det att jag somnade ifrån barnen inne. Det hände flera gånger och jag blev alltid lika rädd, satt bl.a på golvet i lekrummet och lekte med barnen när jag plötsligt vaknade av att lillan skrek, jag hade somnat sittandes... Så jag vågade till slut inte vara själv med dem hemma.... Nä, hade jag vetat hur det skulle bli hade jag väntat ett eller ett par år och absolut låtit storasyster gått kvar på dagis 15 tim/v och jag hade krävt mycket mer avlastning för att få sova. Nu hade jag ju chansen att sova när min sambo var hemma (och han var ändå hemma väldigt mycket då). Han tog ofta barnen och gick ut för att jag skulle få sova men jag var så avtrubbad så jag kunde inte somna när jag väl fick chansen, det blir tydl ofta så när man lider av extrem sömnbrist sa en läkare... Men nu, när barnen snart är 2 och 4 år (i höst) är det superroligt!! Jag är jätteglad över att det \"bara\" är 2 år emellan och de har jättekul med varandra. Men, som sagt, det första året var tufft! Skulle aldrig orka göra om det! Om jag ska ha fler barn så vill jag vänta tills tjejerna är 4 och 6 år, minst... Usch, vad jag har beklagat mig nu...skäms! Naturligtvis hade livet sina ljusa stunder också under det första året, barnen har ju alltid varit helt underbara. Hade jag bara fått lite sömn så hade allt förmodligen varit jättebra men tänk vad lite (?) sömnbrist kan påverka... Nu när jag mår sååå bra och sover nästan hela nätter så kan jag tänka tillbaka på hur det var och jag ryser när jag tänker på det. Dessa nätter som jag satt i sängen med tårarna rinnandes, oftast mellan kl 22 och 07 utan att få en blund i ögonen, vareviga natt, det var inte roligt...Och vid 06.30-tiden kom storasyster uppskuttandes och ville leka (sambon börjar kl 06.00) och då hade jag ofta varit vaken över ett dygn. Ville bara dra täcket över huvudet och storgråta men det funkade ju liksom inte... Min sambo (pappan) har nu i efterhand berättat att även han mådde fruktansvärt dåligt under den här tiden. Han sov inte mycket mer än vad jag gjorde och han spydde tom av trötthet flera gånger... Känns skönt att få skriva av sig lite även om man nu har lämnat den jobbiga tiden bakom sig! Hoppas ingen tar illa vid sig för att jag beklagar mig så... Kram!
Skrivet av    Jessica m. 2
Japp!
Det har varit helt underbart. Och jag tycker att bebistiden var den lätta. Det var när nummer två blev 16 månader och nummer ett hade treårstrots samtidigt som det var jobbigast. Nu är nummer ett fyra (fyller idag), nummer två fyllde två i april och i december kommer nästa (och den sista) bebben. Jag ångrar inte en sekund!
Skrivet av    Anna i Seattle, bf 4/12
Mina 2 första
är det 22 månader, jag tyckte det var tätt nog...Även att de är 5 och 7 år nu så hade jag ibland önskat jag dragit ut skillnaden lite. De bråkar om samma grejer hela tiden..Hade det var längre \"hopp\" får jag för mig att de inte viljat leka med samma saker samtidigt, och därmed inte bråkat lika mycket...
Skrivet av    josjen76
Nej skulle ha väntat...
..och jag har inte sååå tätt, har som du 22 månader. På tok för jobbigt för min smak ;)
Skrivet av    Gabbsan
Skulle ha väntat...
Jag har 17 månader mellan mina tjejer och känner ofta att det är lite för tätt. Min etta är väldigt krävande och behöver mycket tid och närhet. Jag tror som många andra att just antalet månader inte är det viktiga, utan hur barnen är som personer. 2 krävande barn med 24 månader mellan kan vara 10 gånger så jobbigt som 2 lugna barn med 12 månader mellan.
Skrivet av    Ella m Elina & Emilia
Nej jag skulle inte
skaffat barn så här tätt... Även om dom har glädje av varandra kan jag inte direkt påstå att två barn tätt (17 mån) har varit varesig enkelt eller speciellt roligt måånga gånger... Alla sa att första året är värst med tätisar...jag tycker första året var lätt för då var lillen just bebis...sen skulle han upp och röra på sig och allt vad det innebär... det är först nu vi pustar ut lite grann...nu är dom 5 och 4 år....innan har trotsperioder avlöst varandra etc...ingen vila ingen ro...
Skrivet av    LindaS
tveeeksamt
för bebistiden var mycket jobbigare än jag kunnat föreställa mig. NU är jag jättelycklig, och har dessutom en 3:a på väg ...
Skrivet av    Basilica
Tja...
jag gör det ju igen. ;-) Fast jag tycker det är mer rörigt nu när jag har en 3 åring och en 16 månaders. Bebis var så mycket mer lätthanterlig och låg ju kvar där man lade honom nu far båda omkring som galningar. Men kul har dom för det mesta även om det går åt en hel del tålamod för oss vuxna.
Skrivet av    Asereht
Absolut
skulle jag ha haft 2 tätisar, och hade jag fått välja så hade vi haft 3 tätisar, men vi är ju två, ochmaken vill vänta med en trea tills nästa år, alltså sätta igång nästa år...
Skrivet av    -Selma-
Gjort om det
den första tiden var jobbig för att Wilma inte sov så regelbundet och inte ville ligga in sin spjälsäng. Det funkade bra mellan kevin o wilma hon båda var relativt nöjda med tillvaron men nu är det andra bud.Med en tjurig och envis4½ åring samt en lika tjurig och envis snart 3 åring som bråkar lika ofta som de skrattar och gör mig tokig allt som oftast. Fast så har ju de flesta med syskon, det är ju det som är jobbigt.
Skrivet av    m-dmed2
skulle gjort det igen
Har 15 månader mellan och det har gått jättebra. Tyckte första året gick över förväntan lätt trots att vi var mitt i en husrenovering. Dottern har alltid tagit plats varit viljestark men lillen var så lugn första året. De sov middag samtidigt ec. så jag fick en stunds ro.Tycker att det är jobbigare nu när Natte också fått en järnvilja och de dessutom hela tiden springer åt olika håll.
Skrivet av    Bi-Em02&Na04
absolut!
Jag är så glad och lycklig över min \"tätistjejer\"! Allt har hittills gått mycket bra med två små... Jag ångrar absolut ingenting med att ha fått två barn tätt! = ) Kramis
Skrivet av    cerlise *nyss hemkommen från Västkusten*
Ja vi gjorde ju en repris *S*
Har 2 + 2 i tätisar och tycker det fungerar utmärkt :-) Fast det är klart från 2 till 4 barn på 17 månader är en stor omställning och kräver mycket av oss vuxna. Men jag ångrar inte att vi började om :-)
Skrivet av    Madicken-m4
Jag skulle valt tätare!
Vi har tre år mellan de äldsta och hade man kunnat välja hade vi önskat oss tätisar hela vägen.
Skrivet av    Viktoria m3pojkar+1