Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Kan man få fysiska men...långt...

Skrivet av Jätteledsen idag
av sorg? Min mamma dog för 3 år sedan. Jag hade ett barn på ett år och var gravid. Allt gick så fort, min mamma ville inget hellre än att se nya bebisen...
Sedan gick allt i ett, jag började jobba igen efter mammaledigheten men så blev vårt barn jättesjukt efter bara ett par veckor. Allt var jättejobbigt, vi orkade inte med vår hund längre. Jag brydde mig inte ens när vi tog bort honom...det kändes bara skönt. Låter jättehemskt men det är först nu som jag är ledsen för honom...
Sen föddes vårt andra barn och fick kolik, sen har jag inte sovit bra för efter koliken fortsatte vår lille mys-bebis vakna 8-10 ggr/natt. Nu har jag dock börjat få tillbaka sömnen ganska bra, oftast vaknar jag bara 2ggr av barnen.
Min man är världens bästa och vi hjälps åt. Men jag har haft ont i magen i två år. Läkarna hittar inga fel. Nu börjar jag fundera på om jag inte hunnit sörja min mamma?! Jag har aldrig varit ensam/utan barn och hinner nästan aldrig tänka egna tankar sedan hon dog. Jag saknar henne så hemskt mycket. Min mamma var helt underbar. Men så fort någon pratar eller frågar nått om henne känner jag att jag börjar gråta och börjar prata om annat. Kan jag ha ont i magen av att jag fortfarande är ledsen över att mamma inte finns? Men det kommer jag ju alltid att vara!!! Och hur sjutton ska jag "komma ikapp" med min sorg om det nu är så??? Usch, nu gråter jag så jag inte kan skriva mera...
Svar på tråden: Kan man få fysiska men...långt...

Absolut.

Jag tror absolut att man kan få fysiska men av sorg, ingen tvekan om den saken. Min mamma dog hastigt för tre månader sedan och jag vet att jag är bara i startfasen av sorgearbetet. Om man inte får tiden att sörja utan stänger in allt inom sej så tar det sej till slut uttryck i fysiska besvär. Efter det du beskriver som du upplevt så tycker jag inte att det är ett dugg konstigt att du mår fruktansvärt dåligt psykiskt såväl som fysiskt. En läkare sa en tänkvärd sak till mej en gång, hon sa \"Många pratar om själen som vi människor har men ingen kan egentligen beskriva exakt vart själen sitter. Efter alla mina år som läkare så skulle jag nog vilja säga att själen sitter i magen. När man är glad bubblar det härligt i magen, när man är orolig så har man fjärilar i den och är man ledsen så har man ont i magen\" Jag vet själv hur det är. På kvällarna när tankarna flyger fritt och jag börjar tänka på mamma och saknaden efter henne då börjar oftast magen värka och jag blir även illamående. Jag mår helt enkelt så dåligt psykiskt så det påverkar fysiskt. Råd till dej då. Prata, prata, prata, gråt, gråt, gråt. Du måste få detta ur dej innan det äter upp dej innifrån. Jag förstår att det inte är lätt att hitta tiden till detta men du måste ändå försöka. Massor av kramar
Skrivet av    Gitzie

Självklart!

Jag miste min älskade far genom en olycka för ett år sedan. Det första halvåret gick all min tid åt till att oroa mig för min mamma, mina syskon och barnbarnen. Jag hann aldrig sörja, hann inte bottna i att jag blivit föräldralös. När min tandläkare sa åt mig att jag borde skaffa en bettskena för att inte bita sönder mina tänder i sömnen ramlade polletten ner... Så jag skaffade mig en samtalsterapeut som jag fortfarande går hos. Hon har hjälpt mig att hitta min egen sorg, min egen gråt. Jag sörjer fortfarande min pappa varje dag - och det vill jag göra. Men någon bettskena behöver jag inte längre. Skaffa tid för dig själv, om så bara tio minuter om dagen, och lev ut din sorg. Tvinga dig att tänka på din mamma och gråt, gråt, gråt. Barnen blir inte rädda för att man gråter eller är rödgråten bara man inte stöter bort dem. Krama om dem och viska kärleksord i örat på dem även om du gråter. Ur sorgen kommer det så sakta att växa någonting som är vackert och starkt: den gåva som din älskade mamma gav dig! Många, många tröstekramar till dig.
Skrivet av    Sula

Ja, tack

vad tråkigt med din mamma också. Det är så hemskt när det sker fort, man hinner inte med alls. Jag ska försöka ta tag i det här nu då allt annat lugnat ner sig lite. Känns som jag kommer orka det nu i höst. Massor av kramar till dig också!!!
Skrivet av    Jätteledsen idag

Tack för dina tröstande ord

jag SKA verkligen försöka ta mig lite egen tid att få vara ledsen. Känner att jag behöver få vara det ifred, utan man och barn. Om det inte fungerar får väl jag också hitta nån att prata med. Fast jag har gått hos en kurator, i början, och hon sa att ingen psykolog kunde hjälpa mig, för sorg kunde man inte bota, utan man fick lära sig leva med det. Och det är väl sant såklart, men nånstans kan det ju låsa sig. Massor av kramar till dig också!!!
Skrivet av    Jätteledsen idag

Artiklar från Familjeliv