Usch, jag mår så dåligt

Usch, jag mår så dåligt
Skrivet av	Marika
Jag har skrivit tidigare om Cordelias resurs som vi fått byta två gånger förra terminen. Hon började på dagis i januari och fick en resurs som inte alls var bra och nästan aldrig där. Efter ca 2 månader fick vi byta till "min Lotta" som Cordelia säger. Hon är bara så toppen och allt fungerar äntligen så bra. Hon tränar på och åker på sim och hab och ingenting är några problem. Nu har vi fått veta att p.g.a besparingar inom skolan så puttar den övertaliga personalen från skolan bort en del av personalen på dagis och vår Lotta får inte vara kvar. På måndag börjar Cordelia dagis igen efter 6 veckors semester och får då träffa Lotta i två veckor sedan kommer någon ny personal som är förflyttad mot sin vilja från skolan till en resurs tjänst. Förutom att Lotta försvinner så försvinner även två andra fröknar på hennes avdelning och hennes sjukgymnast går på grav.ledigt. Vem känner hon då och var har hon sin trygghet? Jag bara orkar inte börja om med en tredje resurs på ca ett halvår. Jag är ju den som måste lära upp resursen, visa träningprogrammet, följa med till alla ställen där Cordelia tränar och simmar för att "lämna över". Jag måste säker ta en ny men kortar inskolning på dagis igen. Jag hinner inte arbeta som det nu ser ut för förutom att det tog 2½ månad att inskola Cordelia så har hon så otroligt många läkarbesök mm. så jag skulle var mer borta än på jobbet. Enligt kommungubben vi träffade igår för att tigga och be så förstår han precis vår situation men kan inte göra något åt det. Så heller att han förstår vår och Cordelias situation. Han menar att det bara är att utbilda någon. Men person kemin då och att Lotta precis innan semestern gick klart teckenords utbildningen. Ingen annan på hennes dagis ville gå utbildningen, så försvinner Lotta så försvinner den enda som kan teckna med henne och förstå henne. Jag mår så otroligt dåligt över att vi inte bara kan få det att fungera. Är det verkligen rätt att byta resurs så här ofta? Det blev långt men jag mår så pyton och Cordelia som inte pratar så mycket säger hela tiden "bästa Lotta, dadis".
Svar på tråden: Usch, jag mår så dåligt

Hej Marika
Jag lider med er och Cordelia. Det är ju katastrof för våra barn att hela tiden byta människor i deras närhet - men det är pengar som styr hela tiden, hur barnet mår är inget viktigt... Sabina har haft precis samma otur under hela sin uppväxt. Jag vet inte hur många olika fröknar hon hade på dagis, och likadant har det varit i skolan. Jag har ju dessvärre inget råd att ge annat än att bita ihop och försök göra det bästa av situationen. Är Lotta fäst vid Cordelia också - kanske det går att träffa henne privat ibland, så hon inte helt och hållet försvinner ur hennes liv? Resursen Tösen hade i skolan är numera stödfamilj (alltså hela hennes familj) och hon är där en helg per månad - perfekt lösning när vi inte ville att hon skulle försvinna helt. Det är ju tyvärr inte mycket att göra när kommunen bestämt sig för att de ska fortsätta spara in på våra barn, men en stor kram kanske ger lite lite tröst åtminstone...
Skrivet av Safiren
Hej NettanN
Ja, Lotta tycker väldigt mycket om Cordelia. Hon längtar efter henne på helgerna, gråter av glädje när hon gör framsteg och kramar om oss föräldrar när det är jobbigt. När hon fick vet att hon troligtvis var tvungen att sluta så sa hon \" Marika, jag älskar ju den ungen\". Under sommare har hon skickat kort hem till oss och vi gav henne en liten guldängel som hon har runt halsen för att visa henne hur mycket vi uppskattar och älskar henne tillbaka. Hade vi pengar så skulle vi anställa henne själva. Varför kan inte våra barn ha några skyddande paragrafer runt sig som skyddar dem från dessa \"katastrofer\" när kommun bestämmer att det ska sparas. De är ju så veroende av sin resurs för att utvecklas och må bra. Tack för att skrev en liten rad. Ingen kan hjälpa mig men att få skriva av sig och dela det mer er hjälper en del.
Skrivet av Marika

Personlig assistent
Hej! Jag förstår att det känns jättejobbigt. Har själv fasat för hur det skulle kunna bli ifall Sols resurs av någon anledning inte skulle bli kvar (hon är oxå guld värd). Jag vet att det finns barn som fått beviljat personlig assistent på dagis eftersom det inte funkat så bra med barnomsorgens egen resurspersonal. Tyvärr tar en sådan utredning tid, men man kan begära en handläggning med förtur så går det lite fortare. Kanske det vore något att fundera på för Cordelias skull?
Skrivet av Elenor med Sol
Hej
Gud va jobbgit ni har det. Personlig assistent då? Kan inte kommunen fixa en sådan. Min dotter Tyra på snart 20 mån skall skolas in med början på måndag. Hon har fått en personlig assistent, då inte klarar sig i en barngrupp själv. Hon går inte än och nästan inte sitter ens själv. Jag är säker på att i socialtjänslagen är det ett rättighet att få ha en personlig assistent som förljer med barnet. Är barnet extra armar och ben. I varje fall har jag fått uppfattningen att det är så att varje barns rättighet att tryggt kunna få fungera i en barngrupp.
Skrivet av Fia m 4 barn
Fy så jobbigt!!
Jag har inte råd eller tips att komma med, bara sympati. Vi ska skiljas från Calles älskade Karin, som följt honom i 5 år. Han ska börja skolan nu. Om hon hade blivit bortplockad ur hans vardag hade jag varit lika förtvivlad som du.
Skrivet av Maria L

Till er alla!
Ett stort tack för att ni tänker på oss nu när det blivit så här. Jag tror inte att Cordelia har rätt till personlig assistent. Hon har nog för lindrig cp-skada men tyvärr har hon haft problem med så mycket annat som gör att vi föräldrar får fara fram och tillbaka till läkare. Hon har shunt som det har varit svårigheter att ställa in på rätt tryck, hon äter nästan ingenting och kan inte bajsa själv. Hon är sen i talet och vi använder tecken och hon skelar. Allt detta plus alla vid habiliteringen, ortoped, handkirurg, botox, Move & Walk, ja ni vet ju själva. Allt det gör att det blir flera möten inom vården varje vecka trots att hennes cp-skada betäcknas som lindrig. Alltså har hon inte rätt till personlig assisten men behöver ändå en person vid sin sida hela tiden. Och den personen vill vi ska vara Lotta och ingen annan! Igår ringde \"kommun gubben\" som vi talade med i tisdags. Han hade lovat att höra av sig även om han inte visste så mycket mer. Inget var klart men han hade varit i kontakt med flera personer som jobbade på det hela så han har i alla fall gjort något. Kanske får vi veta mer under veckan men på måndag måste jag berätta för Lotta att hon troligtvis måste sluta om 2 veckor. Ingen rolig måndag. Tack en gång och jag kommer säker skriva igen när jag vet mer.
Skrivet av Marika
Hej Marika!
Läste just här inne, Håret står rakt ut, så förbannad blir jag. Jag vet ju lite hur ditt liv ser ut. Jag tycker att du ska försöka gå vidare med personlig assistans, och ta reda på om det verkligen inte går att få assistans för allt det andra som Cordelia har problem med. Alltihop sammantaget är bara för mycket. Och jag tycker inte att du ska erbjuda dig att skola in den nya resursen, det ska ju Lotta göra! Även om hon måste jobba några veckor till. Den kostnaden får de allt ta, inte du. Att du sedan i alla fall för göra det... det behöver ju inte dom veta i förväg. Kräv att den nya resursen ska kunna kommunicera med henne, alltså gå kursen. Nä, vad förbannad jag blir. Och jag förstår Lotta, Cordelia är helt fantastisk liten bestämd dam, som är mycket lätt att tycka om. Lycka till! PS. än har jag inte fått ihop en spänn till träningen i höst, men vi kommer. (Vi bor på fel ställe)
Skrivet av njila
Vad glad jag blev att
få höra från dig och tack för allt gullig du säger om Cordelia, det värmer mycket! Pratade idag med enhetschefen om vårt möte med \"kommungubben\" och hon är minst lika arg hon. Hon ska ringa och jaga honom idag så får vi se om hon kan påverka lite till. Jag har nu fått ihop alla pengar till M&W och tycker det ska bli riktigt spännande att åka iväg i höst. Får se om Cordelia tycker att det är mer givande och kan hänga med lite bättre i allt roligt. Du skriver längre upp att Noa är träningsovillig. Han som alltid tränat och kämpat på, märker du skillnad där? Har du märkt att han börjar bli mer medveten om sitt röreslehinder? Funderar lite på framtiden och funderingar och ilska som säkert kommer att komma hos Cordelia. En kram från Marika.
Skrivet av Marika

Hej Marika
Jag skulle gärna vilja komma i kontakt med dig, eftersom vi verkar befinna oss i väldigt lika situation. Annie är snart tre år, har shunt, ep och vänstersidig hemiplegi ev. diplegi. Vi har haft väldigt mycket strul med shunten, sex operationer på mindre än ett år. Annie har även problem med maten och magen. Trots allt detta utvecklas hon \"bra\" och har tagit ett par egna steg !!! Det vore kul om du ville maila mig [email protected]
Skrivet av Malin
Träningssituationen är inte kul
Det är mest det jag märker på honom. Han vill ha omväxling, vill helst inte gör det som är svårt. Tex kasta med vänster hand. Han säger att den handen är dålig, när jag säger att han inte tränat den handen lika mycket, och om han skulle träna mer med den så skulle den inte vara lika dålig, då struntar han helt i mig, och kastar med höger. Han har helt på eget bevåg lärt sig gå både upp och ner i trappor och bara hålla en hand, han är mycket stolt. Så det har vi inte \"tränat\", han gör det för att Simon började gå så. Nu ser han att Simon går utan att hålla alls, och han har börjat lite försiktig, på de sista trappstegen att träna på det. Han är mycket intresserad av friidrott och har i sommar hoppat längd, som han säger, han springer och hoppar jämfota. I början ingick det att ramla efter hoppet, men jag fick honom att börja träna på att inte ramla. Så nu hoppar han jättefint, och det senaste är att hoppa ner från vårt vardagsrumsbord, men än så länge klarar han inte det utan att ramla. Simon har börjat att inte ramla, så snart kommer han nog att försöka. Så visst tränar han, av sig själv, men inte exakt som jag skulle vilja att han tränar. Det går inte att skapa en träningssituation, men fotkontrollen kan han träna genom att kliva på kullerstenar, gå på trottoarkanter, osv. Och nej, han är inte medveten om sitt handikapp. Han går helt enkelt långsammare än andra, det är bara så, han har egen utrustning till toaletten, han funderar inte över det. Än så länge är han helt övertygad om att han vunnit sprinttävlingen för han fick också medalj på dagis, att han bara vann över resursen, det tänker han inte på. Det är ungefär som att andra är bättre på att spela piano än jag, det är bara så. Jag kan berätta att en kompis och jag gjorde något alldeles fantastiskt. Vi tog två fyraåringar och två tvååringar och åkte i en bil till Gotland och tältade tre nätter och gjorde utflykter på dagarna, och vi hade ingen vagn med oss. Vilken känsla det var, vi som köpt, förkastat och anpassat vagnar och föreställt oss att Noah kommer att behöva vagn upp i skolåldern. Det var frihet. Noah reflekterade inte ens över att han fick sitta i bakersta baksätet med kompisen, och då måste klättra, balansera och kliva på packningen på vägen. Det var bara kul. Och han fick sätta sig i stolen helt själv för vi kunde inte hjälpa honom där bak. Jag är så stolt över att vi gjorde det, åkte utan vagn, utan allt möjligt, och det gick strålande! kram
Skrivet av njila
Hej Malin!
Jag ska skriva till dig men just nu är livet super, super struligt så när det lugnat ner sig så hör jag av mig på din mailadress. Hälsningar Marika!
Skrivet av Marika

Usch, jag mår så dåligt

Hej Marika

Hej NettanN

Personlig assistent

Hej

Fy så jobbigt!!

Till er alla!

Hej Marika!

Vad glad jag blev att

Hej Marika

Träningssituationen är inte kul

Hej Malin!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information