Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Är det här livet???

Skrivet av Anonym
Är det så här livet ska vara? Bara se fram emot fika, lunch, fika få gå hem och framför allt fredag och helg som hägrar därnäst??? Eller lider jag av postsemestral depression? Började jobba i maj efter 7 mån arbetslöshet och sjukskrivning och jag tycker det här är pest. Jag vill vara hemma istället!!! Jobbar dessutom heltid så det är totalt mörker. Jag är borta från 7 – 16.30 nu under sommaren, fr o m augusti kommer jag hem 17.30-17.45. Så tragiskt!! Jag vill ju hinna träffa mina 3 barn utan stress.
Dessutom – vilket inte förbättrar saken – trivs jag inte på jobbet, har lite att göra och det är konstig organisation. Tänker begära att få gå ner i tid när jag jobbat 6 mån och skulle inte det funka (vet att de inte kan vägra men… jag är provanställd och tänker vara schysst och varna innan) så är jag hellre arbetslös. Känns verkligen som om jag fastnat i klistret i och med att jag är så pass nyanställd men känner att jobbet och företaget inte passar mej.

När blir man så gammal att man vet vad man vill bli när man blir stor? Jag är snart 38 år och har en akademisk examen och ändå känns det så hopplöst!!!
Svar på tråden: Är det här livet???

Hej du!

Förstår att du tycker det är tråkigt att lämna dina barn för att gå till ett jobb som du inte trivs med. Det måste vara jättejobbigt! Men som svar på din fråga om det är livet måste jag nog säga nej. Jag skulle inte vilja ha ett jobb där jag kände att varje dag var en pest och att jag bara längtade tills nästa rast/helg/ledighet etc. Då skulle jag inte trivas med mitt liv öht. Nu har jag ett jobb jag trivs med och en arbetsplats som är dunder (jag är lärare) och jag tycker om att gå till jobbet och det underlättar massor. Jag hoppas att du snart hittar \"din väg\" så du kan få ett jobb som du trivs med som inte bara känns som ett \"onödigt måste\". Försök tänka i nya banor, kanske behöver du byta yrkesbana helt? Lycka till med allt och hoppas du mår bättre snart! Kraaaaam
Skrivet av    Anna m Elias & Selma

Känner likadant,

och jag är 39 år med akademisk examen! Jag vill också vara hemma mer med mina barn, kanske rentav på heltid. Ska börja jobba igen efter semestern nu på måndag och det känns bara BLÄ! Har väl inte heller hamnat på världens bästa arbetsplats men det är inte bara det utan hela grejen. Att åka iväg på morgonen och sen komma hem trött och tankspridd på eftermiddag/kväll och inte kunna fokusera vare sig på jobb eller familj. Har faktiskt allvarliga funderingar på att säga upp mig men man vill ju bidra till familjens försörjning också och vi klarar oss inte alltför länge på en lön. Nej, det är ett dilemma.
Skrivet av    4+en ängel

Nej

Det låter hemskt. Fast om du kan jobba där o samtidigt söka andra jobb, kan det vara ok? Jag tror det är lättare att söka andra jobb när man redan har ett jobb. Ofta blir det ju bättre när man har mer erfarenhet också. Jag vet inte om det är länge sen du pluggade, men om du är nyutexamnierad tror jag att det där kan vara en ganska vanlig situation. Man får fortsätta leta och fundera på vad man vill, och ofta är det ju inte (bara) jobbet i sig som avgör om man trivs eller inte utan det handlar ju mycket om arbetskompisar, organisation m.m. Det här är mitt fjärde jobb (eller nåt sånt) efter jag utexaminerades och det är första jobbet som känns riktigt bra.
Skrivet av    Hummus

Känner igen mig !

Skrev ett inlägg igår på \'Jobb-snack\', med sign \'Mentalt trött\'. Jag är ju 39 år och känner detsamma, man ser fram emot raster, fredag och semester eftersom jag inte trivs. Bara ibland, vissa perioder går det bra. I våras och fram till semestern var jag sjukskriven för ischias, men det gjorde liksom inget ! Jag har tyvärr ingen högskoleexamen, och då tror jag man blir bortsorterad tidigt i ansökningshögarna. Jag jobbar iofs \'bara\' 90%, med tidiga morgnar och hemgång ca 15 och en dag 16,30 och fredag 14. Utan fredagarna skulle jag inte känna att jag lever....! Just det att vilja finnas för barnen och inte känna att man bara stressar runt i vardagen, känns viktigt. Om nytt jobb, jag skrev vad jag skulle vilja arbeta som och det är ju inget som för mig kräver annan utbildning eller så. Jag skulle verkligen vilja veta vad jag vill bli när jag blir stor, så jag skulle kunna läsa till det nu, fast egentligen är jag inte plugg-sugen. Ja du, vi får hoppas på bättre tider, nu ska jag gå och fika !
Skrivet av    Mentalt trött

Tack,

skönt att höra att det inte är helt normalt. Just nu känns det lite bättre i o m att jag har mer att göra på jobbet. Men det känns som en tröst att det finns folk som trivs med sina jobb, då kanske jag kan hitta min rätta väg så småningom...
Skrivet av    Anonym

Ja, det är samma här.

Det är ju hela saken som du beskriver det, jag bara inbillar mej att det skulle kännas bättre om man åtminstone trivdes på arbetsplatsen och tyckte att jobbet var kul.... Hoppas vi kan komma på någon lösning. Kram!!
Skrivet av    Anonym

11 år sedan

jag tog examen. Och det är väl mycket det att jag har haft andra jobb som kändes bättre. I alla fall just nu i jämförelse med det här. Det kan ju hända att de jobben kändes lika jobbiga i början, men att jag förträngt det..... Nu försöker jag att stå ut, lite bättre har det blivit (just idag är jag hemma med sjukt barn, det känns superbra!!) men jag håller ögonen öppna efter något annat. Precis som du skriver är det lättare att söka nytt jobb när man redan har ett.
Skrivet av    Anonym

Förstår

att de lever för fredagarna... Jag hoppas på att kunna gå ner till 75% i november, då ska jag sluta 12 på fredagar, det känns som om det skulle bli underbart!!! Det är så hemskt, jag tror att det är fler som känner som oss, men med den arbetsmarknad som är idag har man inte så mycket att välja på. Och att vara hemma på heltid är inte att tänka på för mej i alla fall med tanke på ekonomin.... Jag är hemma med sjukt barn idag, känns himla bra i synnerhet som stumpan inte är så jättesjuk, lite krupphosta bara!!!
Skrivet av    Anonym

Artiklar från Familjeliv