Fy vad jobbigt - arbete kontra dagis

Fy vad jobbigt - arbete kontra dagis
Skrivet av	frastaan
Nu har min guldklimp börjat inskolas på dagis.... å jag tycker att det är så vansinnigt jobbigt. Det är så att jag fått jobb som socialsekreterare - ett jobb jag verkligen vill ha och som är svårt att få här i Umeå. Albin är 1 år fyllda.... å ska redan börja på dagis. Han är yngst där, kan inte gå....ja.... jag tycker att det är så jobbigt helt enkelt. Känner mig så egoistisk när jag tar detta jobb samtidigt som jag verkligen vill ha jobbet om ni förstår vad jag menar.... Albin pappa då?? Jo, han studerar och vare sig jag eller han tycker att studieuppehåll är ett bra alternativ. Det är Albins pappa som är mest på inskolningen eftersom att jag arbetar. Kanske är det därför jag tycker det är jobbigt... att jag inte är deltaktig... att jag inte "tar mitt ansvar" .... ja, jag vet inte... just nu känns det hemskt att han ska vara på dagis... är det ngn fler som kännt så här?? Någon som har barn som börjat på dagis redan vid ett år (han fyllde 31/7) och har en solskenshistoria som kan pigga upp.... :-(
Svar på tråden: Fy vad jobbigt - arbete kontra dagis

känner igen
Jag känner igen mig i att inte känna mig delaktig. Viggo var visserligen 1,5 när han började, men då var jag gravid med lillasyster och var ordinerad vila vila och åter vila av tant doktorn, så jag fick inte vara med på inskolningen. Förstår om du tycker att det känns som att man är \"utanför\", men det kommer säkert att gå jättebra med dagiset! Tack vare att hans pappa pluggar kanske han heller inte behöver gå så långa dagar? Och jobbet för dig är ju en stor chans på längre sikt, om jag förtått saken rätt. Det kommer säkert att gå jättebra. Lycka till!
Skrivet av LottaH
Har passerat det
Känslan av att prioritera sig själv före sitt barn är egentligen konstig. Jag förstår den, har själv haft den men nu med lite år i backspegeln så inser jag att ungarna har det förbaskat bra på dagis. Nuförtiden hoppar de av glädje och vill inte därifrån trots at tminstingen inte gått merän 1 månad. Så skuldbelägg inte dig själv, du är en bra förälder som ser till att satsa på dig själv också.
Skrivet av G

1 år
Min kille var 1 år och 3 dagar när vi började inskolningen i oktober förra året. Vi fick helt oväntat plats på det dagiset vi ville och vågade inte tacka nej. Min sambo skötte inskolningen eftersom han planerat att vara pappaledig. Det har fungerat jättebra på dagis. Ex. Innan han började på dagis åt han väldigt lite, nu äter han betydligt bättre. Det var också roligt för honom att träffa andra barn.
Skrivet av ummierik
Min yngsta dotter
var femton månader när hon började dagis, och det var kanon från första dagen. Med min stora tjej försökte jag dra ut på dagisstarten som länge som möjligt, eftersom jag var hjärntvättad till att tro att det var det bästa för henne. Men jag har BARA goda erfarenheter av tidig dagisstart. Och jag minns hur förundrade vi alla var när personalen visade en videoinspelning av våra barn. Sexton ettåringar satt lugnt och tyst och åt vid ett bord, lekte glad i lekhallen och gick villigt och lade sig och somnade inom tio minuter. Du är inte ett dugg oansvarig. Tvärtom! Att se till att du kan försörja ditt barn är väl ansvarsfullt? Och att låta honom få en nära kontakt med pappa? Och att se till att du själv har en tilvlaro du trivs med (ett roligt jobb) så att du orkar?
Skrivet av Kristina S
jo, utanförskapet
... är verkligt jobbigt... men som du säger... jobbet är ju en investering på längre sikt om man säger så. Sen så kommer det säkert gå bra... men jag känner att det är för tidigt å det är jobbigt att känna att man både vill ha jobbet å vara hemma med klimpen :-)
Skrivet av frastaan

tack:-)
behöver höra solskenshistorier om att dagis är bra... å förhoppningsvis blir det inte jättelånga dagar heller.... i oktober går jag ner till 75% så man får hoppas att det blir bra.... ja, man måste ju få satsa på sig själv... hoppas att jag får samma känsla när jag tittar i backspegeln - att detta är rätt.
Skrivet av frastaan
jag hoppas
att det blir så med Albin oxå... att han kommer trivas och det tror jag att kan kommer.... det är bara att jag tycker det är jobbigt... men men... det blir säkert bättre när jag ser att han trivs å jag lär känna personelen mer.
Skrivet av frastaan
jo...
så kan man ju oxå se det... ska jag vara ärlig så hade jag gärna varit med på dagis men samtidigt är det bra att Albin får en riktigt bra kontakt med sin pappa oxå. Sen så gillar jag verkligen detta jobbet. Arbetar med barnutredningar på soc. tack för ditt svar
Skrivet av frastaan

Min dotter...
började när hon var 1 år och givetvis förfasade sig omgivningen, men det gick jättebra och hon stormtrivdes. Nu jobbade jag visserligen bara 60 % så hon var där knappt 20 h/veckan. Jag började jobba för att jag helt enkelt inte stod ut att vara hemma och hennes pappa hade precis fått ett jobb efter 4 års studier. Livet är inte svart eller vitt och vi mammor är experter på att ge varandra dåligt samvete. Hur mår din son? Verkar han trivas?? Njut du av jobbet och se hur det går. Fungerar det inte för dig, din man eller son så gör en utvärdering om en tid. Ha INTE dåligt samvete, många 1-åringar tycker det är superkul att vara på dagis.
Skrivet av Cia
Vår tjej
startade dagis precis vid ett år och hon stormtrivs. Hon har utvecklats mycket och lär sig en del som är svårt för oss att lära första barnet, som att funka i grupp. Jag kände som du, hade dåligt samvete men tyckte samtidigt det var jättekul att börja jobba. Lite läskigt att hon plötsligt började ha ett \'eget\' liv som jag inte riktigt kände till, men nu är hon en pigg, social 1,5-åring som den här veckan hjälper en liten tjej som ska skolas in att komma tillrätta på dagis :-). Hon är jättestolt över att vara \'stor\' och jag kan säkert säga att dagis har varit väldigt positivt för henne. Bara för att man är mamma slutar man ju inte vara en människa med intellektuella behov, och det _är_ tillåtet att tom tycka att jobbet ger en något positivt, även om man är mamma ;-). Och du kan ju se det som att nu får Albins pappa en chans till en annan sorts relation med sin son, det är väl jättebra att du ger dem den chansen! Sen har jag fria arbetstider o min sambo jobbar oregelbundet, så vi har alltid lyckats pussla så hon inte behöver gå så långa dagar och vi kan alltid ha henne hemma om hon är trött eller hängig. Det kanske kan funka för er också?
Skrivet av Ele
det går rätt bra
... vad jag har hört... har varit där en stund på morgonen nu innan arbetet... flexat för att vara där och se hur det funkar. Han har då inte blivit hysterisk eller så... sover å äter bra... leker ... så det kommer säkert att funka. önskar bara att det vore mindre tid han ska vara där... men men... jag kommer arbeta 75% från oktober å R sttuderar å har ju inte heldagar alltid så det ska väl gå å pussla ihop :-)
Skrivet av frastaan

jo...
jag älskar verkligen detta jobb... har aldrig trivts så bra! Vem trodde att man skulle bli en sockärring i slutändan :-) Jag har flex 06-22 så om det blir för jobbigt för Albin så kan jag alltid flexa å arbeta kvällar ngn dag i veckan eller så :-) Men jag hoppas att det komemr gå bra å att vi kan pussla så att det inte blir heltid. Sen så går det ju bort tid när han sover 1,5 timme per dag... :-)
Skrivet av frastaan
Min yngsta...
.. började ungefär vid samma ålder. Det funkade utmärkt. Hon trivdes fint och är en mopsig och trygg skolflicka nu. Om din man pluggar förmodar jag att han har möjlighet att kanske hämta tidigt ellerlämna sent? (Beror förstås på vad han läser och hur långt han har till skolan). Och tänk inte på att din man sköter inskolningen. Min man har gjort alla våra inskolningar, helt enkelt eftersom han var pappaledig sista tiden och lade sin ledighet så den täckte inskolningen också. Se det såhär: Tusentals kvinnor har skött inskolningar utan att en käft har tyckt att barnens fäder \"inte tagit sitt ansvar\". Man är en utmärkt morsa utan att vara med på en inskolning!
Skrivet av annika60
Nu blir jag rädd
Du arbetar med att utreda barn på det sociala - och ni delar inte på föräldraledigheten? Jag är ledsen, men jag kan inte köpa argumentet om att han inte ska bryta sina studier, hade det varit tvärtom hade det hetat att han har ett så viktigt jobb och eftersom jag studerar så passar det ju bra att kombinera... Hur ska du kunna utreda barn på ett professionellt sätt om du inte har en grundvärdering som bygger på att alla föräldrar ska vara delaktiga i sitt barn bla genom delad föräldraledighet? Det är inte bara bra att han får kontakt med sin pappa, det är en nödvändighet. Barnets rättighet. Åtminstone vill inte jag ha personer som ska utreda så viktiga saker som barn (gäller även familj, vårdnad och annat) som inte har en grundsyn som bygger på ett tvådelat ansvar för barnen. Hårda ord jag vet, men just ditt yrke gjorde mig mer förfärad än för andra som gör samma (i mina ögon) konstiga val att inte dela.
Skrivet av helalena

Min dotter var 1 år
och en dryg månad när hon började på dagis i februari- och hon älskade det då och gör det fortfarande. Nova var oxå yngst på sin avdelning och jag tror att det enbart var positivt för henne, hon fick alla större barnens uppmärksamhet, de höll henne i handen eftersom hon inte kunde gå och gullade med henne hela tiden, hon har trivts som fisken i vattnet redan från dag 1. Tror att allt kommer att gå jättebra för er och grattis till det nya jobbet.
Skrivet av Jen_med_Nova_och_Nea
Jag tror
Att alla mer eller mindre går igenom vad jag kallar \"dagisångest\". Min son var nyss fyllda 1 när han började, och alla tankar bara virvlade i huvudet....Ska någon annan spendera mer tid med min son än jag?? Jag känner mig som en usel mor... Men jag intalade mig att det är bara att vänja sig, det ska ju börja någon gång! Dessutom så visade det sig att sonen stortrivs på sitt dagis. Ett tips är att boka in en dag då du är med hela dagen och ser hur det går till. Men vänta tills han är ordentligt inskolad. Caroline
Skrivet av Caroline m A-03+bf21/4

Fy vad jobbigt - arbete kontra dagis

känner igen

Har passerat det

1 år

Min yngsta dotter

jo, utanförskapet

tack:-)

jag hoppas

jo...

Min dotter...

Vår tjej

det går rätt bra

jo...

Min yngsta...

Nu blir jag rädd

Min dotter var 1 år

Jag tror

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information