Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Att ha adopterade barn och bio barn

Skrivet av mammamari6
Akta er för det. Jag har ingående erfarenhet av detta &har inte sett ngn som lyckats vidare väl. Adoptivbarn och egna biologiska barn är INTE samma sak, även om många säger annorlunda. Oftast hamnar den adopterade utanför familjen och tillslut upphör kontakten helt mellan den adopterade och adoptivfamiljen som mer och mer fokuserar sig på de biologiska. Det finns många exempel på detta.


Det är viktigt att känna sig själv väl innan man adopterar ö h taget. Det är en svår uppgift som tas lätt på. Adoptivbarnet kommer att ifrågasätta familjen hårt. Det lilla söta exotiska barnet blir stort och kommer inte att bete sig såsom man förväntat sig, det ställer till problem för många. Det kräver att man klarar av att bli ifrågasatt och kritiserad och samtidigt ändå älska barnet som ett biologiskt barn.

Jag blir rädd när jag ser media och hur man hanterar ämnet adoptivbarn, mer och mer som en vara. Ett snabbt och lätt sätt att få barn men alltid med önskan att få "riktiga" barn sen.

Svar på tråden: Att ha adopterade barn och bio barn

Barn

Vet inte vilken erfarenhet du har och vill absolut inte förringa den. Jag har tvärt emot dig sätt familjer där det gått väldigt bra med en blandning av adoptivbarn och biologiska barn. Jag har också sett familjer där det har varit ett problem med antingen det biologiska barnet eller adoptivbarnet. Om anledningen till problem är att det finns ett eller flera adoptivbarn i familjen vill jag ha osagt. Däremot håller jag inte med dig om att media (etc) hanterar adoptivbarn som en vara. Tvärtom. Nu finns det dessutom ett krav på att de blivande föräldrarna ska gå på en \"adoptionsutbildning\" innan de får starta en utredning. Är det något som behandlas under den utbildningen så är det problem och konflikter. Idag så tror jag att de flesta föräldrarn är fullt medvetna om vad en adoption innebär och vilka unika problem som kan uppstå i en adoptionsfamilj.
Skrivet av    Per

Hur vet du det?

Måste säga att jag tycker att hela ditt inlägg är ganska olustigt. Jag tror i och för sig också på att det är enklare att ha enbart adopetrade eller enbart biologiska barn, men det betyder inte att det måste gå åt skogen för att man har både och. Jag känner och känner till flera familjer där barnen kommit både från magen och genom adoption. De här \"barnen\" är vuxna idag och familjerna fungerar bra. Såväl barn och föräldrar som syskon har kontakt på samma sätt som i vilken familj som helst. Däremot tror jag att det är jätteviktigt att känna till att det kan bli problem och därmed kunna ligga steget före. Vi ser ut att bli just en sådan blandad familj som du skriver om. Vi har en adopterad dotter och väntar nu bio-barn. Inget vi önskat eller på något sätt försökt uppnå. Trodde helt enkelt inte att vi var tillräckligt fertila för att behöva använda preventivmedel. Förutom vanliga förberedelser, typ besök hos barnmorskan och lusläsning av gravidböcker försöker vi också ta reda på allt vi kan om blandade familjer och hur vi ska underlätta för våra barn som kommer att ha så olika bakgrund. Jag är övertygad om att vi kan älska båda lika mycket. Svårigheten ligger nog mera i att få barnen att fullt ut förstå det. Undrar för övrigt vilka \"media\" du hämtar din information från? Sensationslystna kvällstidningar? De kan ibland rapportera rätt underliga saker om adoptioner, även om det då vanligen handlar om USA , där varken utredningen eller utbildningen av blivande adoptivföräldrar är jämförbar med här i Sverige. Jag lovar dig, här i Sverige är adoption inte ett \"snabbt och lätt sätt att få barn\". Snarare är det så komplicerat, tar så lång tid och kostar så mycket pengar att bara den som verkligen tänkt igenom sitt beslut orkar gå hela vägen. Vad gäller \"riktiga egna barn\" så är det precis vad vi har. Vi har en egen dotter, ett riktigt barn, som kommit till oss genom adoption och det är vi oerhört lyckliga över. Om vi så skulle få ett dussin biologiska barn kan inget ändra på vår glädje över att få vara föräldrar till just den flickan som redan nu är vår dotter.
Skrivet av    Litenmy

tråkigt att behöva läsa ett inlägg som detta

för det är precis denna typ av vandringssägen som späder på en ganska osaklig debatt! Jag har också ingående erfarenhet av blandfamiljer - och enbart positiva sådana Sen vill jag bara säga för tydlighetens skull: Min dotter är inget annat än min egen och mer riktig kan man baske mig inte bli. Så snälla - sluta med skrämselpropagandan och läs den faktalitteratur som finns ordentligt!
Skrivet av    Kakan

Jag är själv adopterad med biosyskon

Jag tycker att det låter tråkigt att du har trista erfarenheter från mixfamiljer. Själv är jag adopterad av min mamma som adopterade mig vid 4 v ålder när hon var ensamstående.Efter 2 år träffade hon min pappa som då hade en 15 årig son från ett tidigare förhållande. Efter ett år fick mamma och pappa en biologisk son,min lillebror. Vi är som vilka syskon som helst.Är det någon som är utanför är det storebrorsan som är så mycket äldre. Jag har ALDRIG känt mig utanför.Funderat på mitt ursprung, ja. Men inte varit utanför familjen på något vis.Mamma och pappa har behandlat oss väldigt lika precis som i en vanlig biologisk familj. Har du själv upplevt detta negativa? Någon har lyckats bra.VI! Jag kan bara tala av egna erfarenheter. Jag vet flera som kan få egna barn men som adopterar för att de själva är adopterade.
Skrivet av    Eva 28 år

mina erfarenheter

Har tre vuxna barn först ett bio, sen en adopterad och därefter en bio, som alla har ett bra liv och umgås och hjälper varandra mycket. Tänker sällan på att ett är adopterat, alla har olika personligheter och intressen, men fungerar bra ihop, hjälper och stöttar varandra när så behövs.
Skrivet av    tittar in ibland

vad klokt sagt..

Hej , var bara tvungen att säga vad klokt skrivet av dig! Precis så skulle jag också resonera. Det stora problemet är som sagt att få barnen att förstå att man älskar dem lika mycket fast de är olika.. Själv är jag adopterad och har egen bio. barn men om jag hamnade i det läget att inte kunna få fler barn och vill gärna ha fler, skulle jag inte tveka en sekund att adoptera. Aldrig att jag tog provrörsbefruktning... Faktum är att jag har haft sugen att adoptera ändå.. men för tillfälligt absolut inte läge för det.
Skrivet av    viol04

Men hallå! Lätt och snabbt???

Du måste ju skämta, harva igenom utredningar, betala 50 000-100 000, vänta i månader eller rent av år. Berätta för mig på vilket sätt det är \"lätt och snabbt\"?
Skrivet av    Mickan29

verklighet

Det som är skrämselpropaganda för dig kanske verklighet för en annan. Det är tillräckligt jobbigt som det är och blir inte lättare av att andra vill inte höra att problem finns.
Skrivet av    larchik

nej men självklart

är alla upplevelser verklighet. Varje individ och varje upplevelse är unik och sann även om olika personer skulle uppleva samma situation olika. Jag har inga ambitioner att ha patent på sanningen utan är medveten om att det finns lika många sanningar som individer. Det som störde mig med detta inlägget var dock att jag upplevde att det just bara presenterade en sanning (och då blir det ju faktiskt alltid propaganda...)som jag dessutom visste inte var en sanning för många andra och ju därför inte bör presenteras som något allmängiltigt att dra slutsatser från. Sen kanske mitt svar inte var det mest nyanserade i universum det heller, men det har ju lätt att bli så när det man vill bemöta inte heller verkar vara det.
Skrivet av    Kakan

det sant

jag hade lite rosa glasögon när jag adopterade. Sen möttes jag av en tuffare verklighet. Det har ordnat sig för min del men jag förstod att det kan bli problematisk för vissa. Därför tycker jag det är bra att såna frågor tas upp (fast inlägget var lite agressiv). Oftast hör man bara positiva erfarenheter. Då mår man dubbelt så dåligt om man får problem och känner sig udda.
Skrivet av    larchik

JAG HÅLLER HELT MED DIG!!!!

JAg är själv adopterad och har den erfarenheten att man ska vara försiktig när man adopterar om man har bio barn eller senare får egna barn. Det är lätt att barnet känner sig utanför i den \"hela\" familjen och precis som mammamari6 säger så växer även det mörka lilla barnet upp och därmed kanske får det ganska jobbigt.
Skrivet av    E

Artiklar från Familjeliv