Hejsan!(långt)

Hejsan!(långt)
Skrivet av	Orolig!!
Har en undran. Det är så att jag har en lillasyster som är 16år och sedan hon började 7:an har hon blivit som bebytt. Hon har börjat röka, är med underliga kompisar som mina föräldrar inte vet vilka de är, hon stjäl pengar mm från hemmet, hon skolkar, listan kan göras lååång. Hon har dock klarat av att få godkänt i grundämnena och kommit in på Samhällsprogrammet på gymnasiet. Men hon lever sitt eget liv och bryr sig inte om vad föräldrarna säger, sover borta flera nätter utan att de vet var hon är. Jag som storasyster känner en sådan hjälplöshet och vill så gärna att det ska lösa sig, men det verkar inte som det gör det, utan det har blivit som en ond cirkel som de inte kommer ur. Min lillasyster går på BUP men de verkar så mjäkiga där och hon verkar inte ändra sin självuppfattning eller attityd. Nu till min fråga: Finns det någon hjälp som tex fosterfamilj som min lillasyster skulle kunna få??? Jag tror att hon skulle behöva komma bort, helst långt bort från sina kompisar och livet här och börja om, jag tror att det är min lillasysters och mina föräldrars räddning. Hoppas att ni förstår min fråga!! Kramar från en orolig storasyster.
Svar på tråden: Hejsan!(långt)

Ring soc!!!!
Ring soc och be om hjälp!!!Det är sånt här dom är till för....men du får bereda dig på att kämpa!!!! Har inte era föräldrar sökt hjälp där när allt verkar så kärvt? Lycka till!!!!
Skrivet av EJE
De har tänkt det..
men tycker att det känns jobbigt, har hoppats på att det ska bli bra utan dem. Men nu börjar de inse att det inte går. De har en tid till BUP på fre. och då ska de ta upp detta då alla tre är samlade och även höra med min lillasyster vad hon tycker om den saken. Jag känner att jag måste stödja min familj så att den inte blir fullständigt kraschad. Det är väldigt jobbigt att vara åskådare till sådant här...man kan inte göra så mycket känns det som förutom att finnas..
Skrivet av Orolig!!

Ingen lätt situation....
Håller tummarna för att allt löser sig! För hur det än är så blir ju din syrra sur på dig om du gör nåt.... Men man kan ju heller inte bara stå och se på hur ens familj kämpar utan att visa att man finns där som stöd!
Skrivet av EJE
Tack!
behövde skriva av mig lite...känns så tungt just nu. Är så rädd att det ska hända min lillasyster något hon är ju trots allt fortfarande ett barn. Hoppas så att allt löser sig....men hoppas det inte får för stora konsekvenser först bara.
Skrivet av Orolig storasyster!!
Hej!
Du har redan fått fin respons men jag bollar gärna med dig lite jag också. Jag tänker att även om din lillasyster skulle bli sur på dig om du tar ett allvarligt snack med henne, så kommer hon antagligen att vara dig evigt tacksam också. Det kan vara skönt för henne att veta att någon annan vet och som storasyster kanske du kan göra mycket som föräldrar inte kan. Vet hon att du vet att hon stjäl hemma tex? och allt det där andra? Jag håller alla tummar för er! Vet att det där kan vara jobbigt...
Skrivet av Fru_O

Hejsan!(långt)

Ring soc!!!!

De har tänkt det..

Ingen lätt situation....

Tack!

Hej!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information