Varför språkstörd? lite långt

Varför språkstörd? lite långt
Skrivet av	Vildas mamma
Min dotter är lite drygt 3 år och är klart språkförsenad. Hon talar i 2-3-ordsmeningar (fast för det mesta använder hon bara enstaka ord) och hennes uttal är mkt grötigt. Utomstående förstår bara några få ord. Hon har många ord men kan bara inte sätta ihop meningar. Tycker även att hennes röstläge är udda, kanske påminner det lite om hörselskadades. Hon betonar liksom fel och verkar ha svårt att uppfatta språkmelodier. Jag har bokat tid för hörselkontroll, även om jag inte uppfattar att hon har några problem med hörseln. Men det känns viktigt att kolla upp det. I våras träffade vi en logoped som tyckte att vi skulle återkomma efter 3-årsdagen. Logopeden sa varken bu eller bä. Kändes som att hon tyckte det var onödigt att vi var där. Ni andra med språkförsenade barn, vad har ni fått för förklaringar till varför just ditt barn har den här problematiken? Eller vad tror ni själva? Jag börjar bli så otålig. Vill kommunicera med mitt barn, höra hennes tankar. Är så nyfiken på vad som rör sig i hennes huvud. Känner också en allt större oro för hennes relationer utanför familjen. Märker att hon blir ignorerad av andra barn och vuxna för att hon inte kan svara på tilltal. Även fast jag vet att hon fortfarande är väldigt liten och att jag inte ska oroa mig i onödan börjar jag ändå fundera över vad som är fel med henne. Är hon utvecklingstörd? ADHD? Hörselskadad? Vad, vad, vad är felet? Eller är det som logopeden sa att barn är mysterium? Förstår ni hur jag tänker?
Svar på tråden: Varför språkstörd? lite långt

Hej!
Min son blir 4 i dec. han fick gå till logopeden strax efter 3 års kontrollen. Var där några gånger och nu blev vi erbjuden en dagisplats på en språkförskola, så han har precis börjat där. Vi tror att hans språkförsening beror på att han hörde dåligt fram tills han var 2½ år, då trodde vi att språket skulle komma igång ganska snabbt men det går inte så snabbt men visst gör han sina framsteg. Det är jättesvårt att veta orsaken till varför barn är sena, oftast så kommer det av sig själv ändå. Ska ni fortsätta gå regelbundet till logopeden?
Skrivet av monica
Det finns inte alltid svar
Vad är egentligen normalt? Hur många föräldar som har tvååringar som pratar felfritt undrar vad det är för fel på deras barn? Jag tycker du gör rätt som undersöker hörseln så att det inte finns något fysiologiskt bakom den sena språkutvecklingen, men sen tror jag man gör sitt barn en tjäns om man försöker vara lite cool. Jag har själv en dotter som är sen i språkutvecklingen och jag har gjort som du, kollat hörseln, vi besöker logoped som följer utvecklingen. Dessutom gör vi allt vi kan för att locka henne att prata. Det gick trögt mellan 3-4 år men sen hände något och nu går det inte att få tyst på henne. Ibland är det ärftligt, har någon av föräldrarna varit sena? Jag vet att det är svårt att vara cool, men jag försöker ändå som förälder inte att överdramatisera hennes språkutveckling för jag vill inte att hon ska tro att det är något fel på henne, för det är det ju inte, hon är ju hon.
Skrivet av FiaLisa

För mig har det tagit lång tid att landa...
Det är bra att du står i kö för hörselkontroll. Kanske kan du skynda på er plats där? Ringa och fråga om de har återbudstid ett par gånger? Du kan ta kontakt med en barnpsykolog (ringa själv via BVC, eller be om remiss hos din BVCsköterska). En barnpsykolog kan göra en utvecklingsbedömning som visar vilka starka sidor din flicka har, och om hon ligger under åldern i något område. Kanske finns det en \"röst och talvårdsläkare\" (=foniater) i landstinget, som du kan få en remiss till ( i vårt landsting kan man själv söka på egenremiss), och som kan lyssna på flicka och göra sig en uppfattning om flickans ev svårigheter. Går flickan på förskola? Då behöver kanske förskolelärarna handledning för hur de skall underlätta för tösen. Hon har rätt att må bra, och få det stöd hon behöver för att kunna utvecklas. Visst är barn ett mysterium. Det finns inga facit. Men språkstörning är en hel vetenskap. Ett område där det forskas allt mer. Det finns hjälp att få, men det gäller bara att hitta den. Oron är nog det värsta. Ovissheten. Kanske har vi alla olika sätt att hantera den, och stilla den. Utreda är ett sätt. Få kontakt med andra föräldrar är ett annat. Hitta andra sätt att kommunisera på, som använda tecken till tal och bilder, är ett tredje. Jag har gått igenom tre småbarnsperioder med gravt språkstörda barn. Något av det jobbigaste tycker jag har varit obalansen med hur jag har upplevt barnens svårigheter, och omgivningens. Jag har kommit att tvivla på min egen magkänsla många, många gånger. När jag som bäst har behövt ett stöd, så har de tröstande orden \"jag tycker inte det låter så farligt\" eller kanske \"nu talar han/hon ju mkt bättre!\" bara fått min oro i gugning. En period hade jag kontakt med en kurator. Det var otroligt betydelsefullt för mig. Hon orkade lyssna på min oro, utan att behöva släta till den, förminska den, eller sudda ut den. Att skriva på denna sidan var under flera år väldigt viktigt. Här kan man skriva av sig allt det jobbiga och svåra. Dela glädje och sorg. En del har barn med språksvårigheter som växer bort efter något år, och andra har barn med svårigheter som kommer att finnas kvar länge. När jag har följt mina barn, så har jag samtidigt tittat på mig själv. Jag kan se att en del av deras svårigheter har även jag, men inte lika uttalade. Andra saker har jag svårare för än något av barnen. För oss är det tydligt att det är ärftligt. Välkommen hit till sidan!
Skrivet av Samiralva
Tack alla för era svar
Samiralva - du berör mig väldigt. Förmodligen för att jag är i just det läget att jag inte tycker någon tar min oro på allvar, knappt jag själv. Känner mig provocerad av att få respons (av vänner och familj) på min oro med svar som \"hon har ju ingen dödlig sjukdom\" eller \"njut av hennes positiva sidor\". Vilken någorlunda vettig förälder njuter inte av sitt barn eller är tacksam för det som fungerar? Jag är mäkta stolt över min flicka och ser att hon är pigg och glad och duktig på mycket. Men lik förbannat kvarstår det faktum att hon har kommunikationsproblem. Såvitt jag vet är språkförsening inget som ligger i våra respektive familjer. Däremot har jag och framförallt min pappa svårigheter med koncentrationen och impulsstyrning. För min del har det inneburit ett fasligt pusslande och duperande för att klara av att leva ett \"normalt\" liv. Jag har alltid använt min verbala förmåga som en kompensation för min oförmåga att sortera information och fokusera. Eftersom jag själv alltid litat till mitt talade språk blir min flickas svårigheter än svårare att ta in för mig. Monica och FiaLisa - det låter som att det lossnat för era barn först efter 4 års ålder. Det tycker jag känns lite lugnande eftersom jag uppfattat att det är vid 3 år som det bör lossna. Vi ska till logoped igen i höst. Jag tror att min tjej var för liten vid förra besöket (2,5). Då tyckte jag t.o.m det var onödigt att gå dit men det var dagispersonalen som tryckte på. Språkförskola, är det något som man remitteras till eller kan man anmäla sitt intresse själv?
Skrivet av Vildas mamma
Hej igen
Jag hoppas du inte uppfattade mitt inlägg som att jag ville förminska din oro, det var inte menat så. Jag tror att min dotter var ungefär som din när hon var 2,5 år (min son är snart 2,5 och har liknande språkutveckling). Jag har nog gått igenom alla faser som du det är ju en process även för föräldrarna, men jag har just nu landat i ett tillstånd av avvaktan, för båda barnen. Det jag märkte var att det lätt blev ett himla surr bland framför allt släkten om hennes språkutveckling och hon är ju varken dum eller döv så jag blev rädd att hon skulle börja uppfatta sig som konstig/korkad. Därför slutade jag diskutera saken och ska jag ventilera min oro gör jag det i sådana här forum samtidigt som jag nu våndas över beslutet jag skrivit om längre ner, om vi ska flytta henne till dagis eller inte. Vad jag menar med att försöka vara cool är att ta det lungt och avvakta lite med sådant som kanske inte är så bråttom. Om man drar igång en stor apparat för att utreda varför ditt barn är sen i språkutvecklingen kan det ju påverka hennes självbild. Skulle det finnas något bakom som går att diagnosticera så kan ni utreda det lite senare, nu tror jag det är för tidigt. Vad gäller språkförskola så är det iallafall i vår kommun väldigt ont om platser. Vad jag hört är det bara femåringar som får gå där detta läsår och de är mycket sena i språkutvecklingen, dvs de har svårt att göra sig förstådda som femåringar. Fast vi bor ju i en fattigkommun, det kanske är bättre på andra orter.
Skrivet av FiaLisa

Håller med dig
om att det finns en fara att stigmatisera och \"fördumma\". Har fram tills terminsstarten på dagis nu inte heller velat ta i det på allvar riktigt. Dels för att hon ju faktiskt bara är 3 år men också för att jag ser att hon kommunicerar och tänker aktivt. Hennes enorma nyfikenhet är ju om något ett tecken på att det inte är något fel med hennes intellekt. Men nu har hon flyttat upp till en ny avdelning på dagis med nya fröknar och nya idéer om hennes språkutveckling. Ja, du vet ju säkert hur det är. Tänkte på det här med din dagisfråga. Min erfarenhet är att min flicka pratar mer och mer förståeligt när hon är i mindre grupp. På dagis tystnar hon för där har man inte tid att lyssna på henne på samma sätt. Är det inte också lite av en myt att språket främjas av dagis kontra dagmamma. Inte är väl barn som är hemma med sina föräldrar senare i språkutvecklingen? Om du är nöjd med dagmamman och om framförallt din flicka trivs där tycker jag att du borde låta henne vara kvar där. Har hon utöver språkutv. några fokuseringsproblem? Min flicka har det och det blir INTE lättare för henne att vara bland 15 barn i stället för kanske 3-4. Hoppas du/ni kommer fram till en lösning som alla mår bra av.
Skrivet av Vildas mamma
Utreda, åtgärda OCH bygga god självbild.
Det tror jag är väldigt viktigt. Eftersom utredningar har visat att en del barn har bestående svårigheter vill jag inte chansa med mina barn. Och många logopeder och barnläkare menar att ju tidigare barnet får hjälp, desto bättre. Sedan ser ju träningen och stödet olika ut för olika barn. Jag håller helt med dig om att skona barnet från surr från släkten. Själv har jag fått skälla ut min egen far flera gånger. Sätta ner foten och säga att \"jag accepterar inte att du pratar så om mina barn/ till mina barn\". Svärmor har jag fått stoppa när hon försökt få barnen att säga sina egna namn om och om igen, som om intensiv träning var det enda som behövdes. Vi måste som föräldrar skydda barnen från oförstående omgivning. Helt riktigt. Det finns en del böcker, häften och faktabroschyrer om barn med språkstörning. \"Leva med språkstörning\" av Inger Blom och Malena Sjöberg är en gripande bok, där man får läsa om flera olika familjer. \"Barn utvecklar sitt språk\" är en bok som går lite djupare i förklaringarna. Här finns många forskningsstudier nämnda. Specialister inom olika områden skriver var sitt kapitel. Häften med info kan man få genom att gå med i DHB och/eller Afasi/talknuten. De har tom en folder som vänder sig till släkt och vänner. Föreningen Attention har tagit fram ett eget faktablad just kring språkstörning. Det låter som om det går framåt för din flicka, och det är ju skönt. Bra att det finns en språkavdelning i kommunen. Men om flickan har en bra dagmamma, som bemöter henne rätt, och får lite tips på hur hon kan träna språket i leken, så låter det väl som goda förutsättningar för ett år till hos dagmamman. Lika väl som att gå på en avdelning bredvid språkavdelningen. Den avdelningens resurser hade kanske inte ni kunnat få ta del av ändå.
Skrivet av Samiralva
ang. språkförskola
så verkar det vara väldigt olika från komun till komun. Jag bor i Västerås och vi blev erbjuden plats av logopeden. Antar att vi hade tur, jag visste inte ens om det fanns speciella språkförskolor.
Skrivet av monica

Remiss från logoped hos oss.
I vår kommun behövs det en remiss från logoped, tillsammans med en ansökan som vi föräldrar skriver tillsammans med logopeden. Innan man får en plats vill de att man gör en utvecklingsbedömning hos en barnpsykolog, för att se så att det är språkstörningen som är det främsta problemet. I vår kommun finns det bara en integrerad språkförskola, alltså att de har några \"språkbarn\", och resten \"vanliga\" barn. Totalt max 14 barn. Det funkade bra med minsta barnet, och hyfsat för mellantösen som nu fått diagnos autism. Storebror med problem med språkförståelse fick åka till en liten språkgrupp i landstingets regi. Det var perfekt för honom. Han hade nog haft det väldigt jobbigt i en stor grupp. Sexårsverksamheten och skolan har han sedan fått i integrerad form. Ärftlighet igen... varken min man eller jag har haft hörbara svårigheter. Om jag hade svårt med språkförståelsen, så märktes det inte. Vad jag däremot har svårt med, det är att komma igång, fokusera, och avsluta. Jag får som vuxen och förälder lägga ner väldigt mycket energi på att hålla ihop vår vardag. Det fungerar inte att vara uppe mellan 22 och 02 och göra allt jag inte fått gjort under dagen. Men det är som det är. Jag får lära mig att leva med det, och använda mig av lämpliga strategier. En sak som har drivit mig framåt, när jag försökt få rätt resurser och utredningar till barnen, det är att de inte skall behöva växa upp och tro att det är något fel på dem. Att de är annorlunda på vissa områden får de nog reda på, men annorlunda kan vara väldigt bra! Själv har jag trott att jag var dum, trög och lat, eftersom jag förstod så dåligt, och aldrig kunde komma igång med saker. Det är inte min bild av mig själv längre, även om jag kan tillåta mig att vara lat ibland.
Skrivet av Samiralva
Jag förstår dig
Våran son blir 5 i Januari och har svårt med språket. Han har få meningar istort sett bara enstaka ord och sätter ihop 2-3 ord. Han har en annan språkmelodi än vad \"normala\" har, men vi har gjort den ena undersöknignen efter den andra och det är inget fel. Vad vi tror allt detta beror på är en medicin som han fick pga kramper. En biverkning var talsvårigheter. Detta låter löjligt men jag var på en seans här i veckan och då fick jag i stort sett svar på det jag länge funderat på, om det kunde vara så att de ljud som går in i hans öron inte reflekteras som de skall i hjärnan på honom. I vilket fall så har han kommit in på ett dagis som är specialiserat på barn med talsvårigheter (färre barn och fler personal) men vi kämpar vidare och det skall du också göra, se det posetivt njut av ditt barn till fullo för det kommer att ordna sig tids nog hur jobbigt det än är idag. Låt det bara inte påverka dig för mycket. Det är väldigt viktigt att du tar det lugnt så att ditt barn känner lugn och trygghet. Men jag tycker att du skall pressa dagiset (om din dotter går där) att de får in extra resurser till henne för det har hon rätt till. Bli inte rädd för att ta för dig det du har rätt till, hjälp för ditt barn. Hoppas att allt kommer att ordna sig till slut kram sara
Skrivet av sara med 4:e på väg

Varför språkstörd? lite långt

Hej!

Det finns inte alltid svar

För mig har det tagit lång tid att landa...

Tack alla för era svar

Hej igen

Håller med dig

Utreda, åtgärda OCH bygga god självbild.

ang. språkförskola

Remiss från logoped hos oss.

Jag förstår dig

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information