Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ny här

Skrivet av Junia
Har 4 umgängesbarn.
Dennis 13 år, Pontus 12 år, Jimmy 11 år, Jennifer 9 år. Alla bor hos sin far (samma far för alla).

Att inte ha barnen boende hos sig, känns många gånger jobbigt... och det är på gränsen att man blir handlingsförlamad när det kommer till telefonkontakten mellan barnen och mig. Jag vill ju prata med dem, men det blir så konstlat. Det här hade antagligen varit lättare om jag hade valt att stanna kvar på stället där de bor... i samma stad... men nu gjorde jag inte det för att jag mötte den man jag nu är gift med (och har två andra barn gemensamt med).

Känner mig usel som mamma åt dem många gånger, men vad hjälper det? Inte ett dugg, blir ju bara värre av det.. skuldkänslor brukar inte precis göra att jag rycker upp mig, utan tvärsom.....

Vi har systemet att dessa 4 barn är hos mig så fort de kan, dvs. alla lov.. ca 1 månad under sommaren och vinterlovet mellan 1 och 2 veckor. Alla enveckorslov har jag dem också.... så umgänget fungerar bra i övrigt förrutom med det äldsta barnet (Dennis) som har autism och är gravt utvecklingshämmad, då han har problem med resandet och strukturförändringen.

Honom får jag försöka "klämma in" umgänget med på nåt annat sätt, men tiden blir alldeles för knapp för att hinna och orka med när man då inte är riktigt frisk.. heller...
Svar på tråden: Ny här

Välkommen in :)

Här har du en mor med f.n. 2 umgängesbarn (var tre innan sommaren), två töser på 14 och 7 år, bosatta 33 mil härifrån hos sin far och på sin uppväxtort. Känner så väl igen allt du skriver, och inte blir känslorna bättre av en omgivning som anser att en mor som är uf är en mor som måste vara något fel på... hmm... Men här hittar man stöd i alla fall!
Skrivet av    Eva-Ley

Hej!

Hoppas du ska trivas här. Tuff situation. Hur långt har du till dina barn? Visst är det så att man om uf känner sig otillräcklig. Fast jag inbillar mig (ibland) att bara den insikten gör en, i vart fall mer, tillräcklig...
Skrivet av    mergnu

25

mil har jag till barnen... inget körkort utan beroende av barnens far, min man, eller tåg/busskommunikation.
Skrivet av    Junia

Artiklar från Familjeliv