Nej till inställd hovrättsförhandling

Nej till inställd hovrättsförhandling
Skrivet av	Blue/Benji
Hej igen. Vill väl bara höra av mig till alla snälla här. Barnens pappa fick nekande till inställd hovrättsförhandling. Pappan försökte dra fördel (kasta skit på mig, som om anmälan skulle visa att jag är den dåliga mor som pappan försöker hävda) av att skolan anmält oss föräldrar till socialen gällande ett av våra skolbarn. Han fick alltså nej, hovrättens förhandling sker om en vecka. Socialen skall inom kort höra vårt barns lärare, och först då ska de ta ställning om en barnavårdsutredning blir av. Pappan är hörd, jag är hörd, bara läraren kvar. Satt och grät för en stund inför (pinsamt?)utredaren om den psykiska misshandeln av barnen. Utredaren bad mig berätta vad jag trodde vårt barns okoncentration i skolan berodde på, och vad jag skulle vilja ha ut av utredningen, om en sådan blev av. Vet inte om det var bra eller dåligt att gråta så, men det gick inte att stoppa. Det var jättehemskt att tappa gråten så, men skönt att han fick veta..... Tittar tillbaka på åren som gått sedan jag ville skilja mig. Nästan gråter när jag tänker på inlägget nedan som jag läste precis, från anonym p g a ämnet. Så sorgligt och hemskt. Det är så hemskt att någon kan hata så. Men jag vet ju så väl hur det är, för x hatar ju mig. Vi har ju en hel del bakom oss, men min sits har varit att ha barnen från början 50/50, men tingsrätten ändrar umgänget till mer hos mig, mindre hos uf, då uf saboterar som om det skulle vara en bf som umgängessaboterar. (som en del säger) Jag är en bf, pappan en uf, och uf är den som vägrar lämna ut barnen till bf, nyttjat lägen då han haft barnen hos sig, vardag som storhelg, för att få mig ur balans. Han vet ju så väl att det är det enda!!! som kan få mig ur balans, att använda barnen. Han har verkligen, denna uf, försökt att vända barnen mot mig, + uf:s släkt, genom att tala om mig inför barnen som om jag inte var värd namnet mamma. Alla i deras släkt uppför sig lika, så det är ingen merit att tillhöra den släkten längre. Glad är jag för det, men jag bär namnet som gift fortfarande, då barnen heter detsamma. UF har verkligen nyttjat lägena till vad uf anser vara "barnens bästa". Jag mår illa då jag tänker på hur han tänker. Styvmamman har sagt och gjort saker som jag undrar är riktigt friskt. Hon verkar frisk...men hon säger åxå saker i telefon, då hon anser det vara läge.... Pappan mes, eller? Någon bra pappa är det inte i vart fall, då han låter styvmor styra å ställa, och visar på så sätt att han har samma (konstiga?) värderingar....Detta elände började samma månad som de träffades. Det bästa hade varit om jag flyttat, tagit barnen med mig, men som alla vet, är det mkt som skall till, för att vi ska få lugn och ro, att en flytt ska gå igenom. Det är inte bara att flytta. Det är inte så självklart att "rätten" ser det på samma vis som vi själva vill. Skulle aldrig våga chansa att flytta, trots att alla (de flesta) vet hur uf har burit sig åt. Alla säger till mig. FLYTTA, ta barnen med dig. Men jag är livrädd att förlora barnen. Åt en person som INTE gynnar samarbete och barnens kärlek till mamman. Snacka om fälla. Jag hoppas att någon kan önska mig lycka till, trots att jag har ett nytt vittne denna gång som umgås med mig mycket, och som sett mig i vardagen med barnen, vid läxläsning, fredagkvällar, måndagkvällar, sett mig som person, båda arg och glad, hur jag är som människa. Denna vän har åxå sett hur uf uppför sig + hans släkt, då lämning och hämtning har skett av våra barn. Håll tummarna.....och tack för att ni läste hit ner....suck vad långt det blev. En styrketår till anonym p g a ämnet
Svar på tråden: Nej till inställd hovrättsförhandling

Mycket lycka till!
Och skönt att förhandlingen blir av! Kanske det känns som att välja mellan pest och kolera, men jag hade nog hellre gått igenom förhandlingen och fått det avklarat än att leva i limbo som du gör. Människor som blockeras av sin egen ilska/bitterhet/whatever är riktigt ruskiga att ha att göra med tycker jag - och som du säger är det ju barnen som drabbas. Det är dej en stor heder att du trots allt ser till barnen - att de har rätt till två föräldrar, även om en bär sej åt som en idiot... Lycka till, igen.
Skrivet av Mia2+1
Mycket tack!
Hej Mia, ja, man kan inte alltid välja, så det får bli det mest goda, att ta förhandlingen nu. För allas skull, men x försöker nog jaga ihjäl mig via barnen tills de är så stora att de kan förstå vad detta handlar om. Ja, usch, han är hemskt.....Vart slutar detta, barnens väl och ve..hur mkt skada kommer de att ta innan de blir \"stora nog att förstå\"? .....Det är ju redan skada på ena barnets koncentration och skolgång. Blir vårt andra barn lika illa tilltygat?....jag kämpar klart för barn nr 2 åxå, trots att hon är mer koncentrerad, och att skolans press funkar bättre för hennes psyke o s v. Hon har åxå blivit utsatt för det psykiska, men mest påtagligt i dramatik och personligt angrepp på det första barnet, det är ju äldst, och har greppat och fått utstå mer under åren som gått, tack vare åldern. Hade jag vetat det jag vet idag, rättigheter och skyldigheter när jag skilde mig för så många år sedan, hade jag dragit bort från vårt samhälle. MED barnen. Jättetack igen för din omtanke. Det värmde så gott :)
Skrivet av Blue/Benji

hejsan
usch vad det är jobbigt när det blir såhär, jag har inte lika tufft som dig( tror jag) men vill ge dig lite uppmuntran. så här ser jag det hela att vilken UNDERBAR mamma du är. stå på dig så jättemycke å försök att hålla masken till dom, vet det är skitsvårt men man vinner lite, lite för varje gång. tror inte alls att det var fel av dig att börja gråta du e faktiskt inte mer än människa du med som har en gräns. era barn kommer en vacker dag se vilken förälder som var ärlig å vem som var falsk. skickar en massa styrkekramar till dig å hoppas att allt går bra för er. massor med kramisar
Skrivet av niknik
Givet!
Det är självklart att jag håller tummarna för bästa möjliga lösning och lugn och ro i evighet! Att gråta innebär inte något negativt. Gråter gör människor med känslor och det är positivt! Lycka till!
Skrivet av Malinau
Än en gång lycka till!
Och jag hoppas att du \"använder\" den resurs som socialens familjeenhet kan vara: de kan vara ett enormt stöd för dej, faktiskt. I min nuvarande situation har jag _bara_ fått positiv respons och en väldig massa hjälp då jag kontaktat dom - och det _är_ bra att veta exakt hur de resonerar och vad man förväntas göra som part...
Skrivet av Mia2+1

Tack för smicker :)
tack för din peppning och stöttning! Känner väl som du säger, att när jag tappade gråten, så var det för att gränsen var nådd, när man sitter på socialen och skall \"visa upp sig\" som ett sto på premiering. En bedömning och värdering kan man säga. Var rädd att det jag sa, vad som hänt, skulle tolkas som \"skitsnack\", men det var ju utdrag från vår vardag, inget annat. Tack för dina ord och kramar, dom värmde oerhört, och jag ska ge allt jag kan på förhandlingarna. Hör av mig när jag varit på förhandling, eller när dom har kommit. Det är ju egentligen inte nu den stora nervositeten är, utan i väntan på domen som nerverna spelar kaos. Får jag fråga, på vilket sätt har du det med barnen, ditt x, o s v niknik? Hej så länge :)
Skrivet av Blue/Benji
Tack igen!
På vilket sätt har du fått positiv respons och mkt hjälp från socialen? Menar du i samband med en barnavårdsutredning, som ev är i vårt fall gällande barnen? Eller gäller det \"vanliga samarbetssamtal\"? De samarbetssamtal som vi varit på, även barnen varit där 2 gånger, har bara varit till ondo. Konflikten består, förvärras, och barnen kom i kläm, än mer. Berätta gärna, men bara om du vill. Tack igen och igen :)
Skrivet av Blue/Benji
Malinau, kära du
hur orkar du med allt? Familjen, dig själv, och aff, vi alla som behöver hjälp och råd, ja, absolut inkluderat mig. Jag är så glad att du svarat på mina inlägg med frågor efter hjälp. Så tacksam för det, och även för alla andra som svarat och kommit med input både pos och neg. Såg för någon sida sedan att du tänkte dansa en dans för mig som hjälp. Hi! Vilken syn, va? Jag dansar gladeligen med, och hoppas på högsta vinsten på förhandlingen. Att den dom som är, består. Tycker ju att vh är för lite för x och barnen tillsammans, men samtidigt behöver barnen en fast punkt, och det är det inte på samma vis, när de bor från ons-sön. + att x har fler dagar på sig att dynga ner mig inför barnen. Som jag sa för en tid sedan, att jag ångrar att jag gick med på utökat umgänge mellan x och barnen, men i slutändan tror jag nog ändå att ons-sön blir bäst för barnen, trots skitsnacket om mig till barnen. Förhandlingen kommer att ta ungefär 1,5 dag är jag förvarnad om. Ja, lugn och ro, det hade varit skönt. Dock har det varit stilla från x under en tid. Sedan i midsomras. X har inte haft barnen på 3,5 vecka, allt enligt hovrättens dom ang semesterumgänget. Tror du han hört av sig till barnen under 3,5 vecka? Nä. Barnen har ringt honom, men inte så mkt som jag tycker de borde. Jag har påmint dem, men de \"glömmer bort\". Tror att vårt stora barn som fått agera budbärare för x så intensivt, och börjar inse att det är lugnast för honom själv, att inte ringa, för det kan lätt bli att pappa blandar in honom i vuxenfrågor när som om han ringer. Ja, det får x ta. Som han bäddar får han ligga..det gäller ju allt här i livet. Svårt att veta hur att göra, så jag har sagt mig att jag kan inte mer än påminna lite då och då om att ringa. Är uppåt och ser med glädje fram emot att sätta mig i skön fåtölj i hovrätten. Så ska jag berätta ett och annat. Kram och tack! Hör av mig när jag vet mer.
Skrivet av Blue/Benji

Ingen utredning, direkt...
Men min dotter och jag har fått hjälp med dels \"samtalstanter\", för min del som stöd i mitt föräldraskap, för hennes en utomstående vuxen att prata med. Jag har också de gånger dotterns pappa flippat lite extra (se t ex nedan...) fått jättebra råd och stöd från familjeenheten. Det finns ju förstås olika typer där också, men har du funderat på att be om hjälp för egen del? Alltså inte samarbetssamtal tillsammans med pappan, utan bara du, eller barnen. Det är ju uppenbarligen så att barnen mår dåligt, och på många socialkontor finns inte bara socialassistenter, utan även samtalsterapeuter, eller andra terapeuter som kan finnas som utomstående stöd för dina barn. Det blir ju jättehemskt för barnen när de känner att de slits mellan föräldrar, för hur illa en förälder än bär sej åt är de ju fortfarande mamma/pappa, och barnen vill ha och behöver sina föräldrar... Att då ha en vuxen man kan prata med, en som inte är inblandad, vara jättebra.
Skrivet av Mia2+1
Ser fram emot rapport!
Tack för de snälla orden. De värmer! Jag hinner för att jag inte tittar på TV, är mitt standardsvar. :-D Riktiga människor är mer intressanta och framförallt mer viktiga! 1,5 dag är en lång förhandling. Oj. Tur att du har den där inställningen! Jag är övertygad om att den förälder som smutskastar förlorar förr eller senare. Barnen tappar respekten för en sådan person och jag har sett ett och annat fall där barnen inte längre vill ha med denna förälder att göra. Ofta har ju en sådan förälder diverse andra brister som går ut över barnen också. Men även om de löser det genom avstånd förr eller senare så är det självklart sår de bär med sig hela livet. Jag tror på tesen att om föräldrar hamnar i en svår konflikt och i en rättssal, så är det åtminstone en av dem som behöver professionell hjälp på något sätt. Tyvärr kan man inte dömas till det och som du vet erbjuder inte utredande instanser det i någon större omfattning. Nej, du kan inte göra med än att påminna, men du gör rätt förstås som gör det. Du kan inte tvinga dem. Hoppas att du får en trevlig stund i Hovrätten, om man nu kan formulera sig så. Hade jag haft lite mer tid hade jag kikat förbi och tagit med mig popcorn. ;-)
Skrivet av Malinau
Fniss! å jätte hi!
Tog jag i eller när det gäller att vara modig? Ja, jag ser fram emot förhandlingen, för att återigen få säga hur det gått till, och går till. Sen, att SITTA där, det är väl en annan femma, så jag tog i lite grann, när jag skrev att jag skulle sätta ändan i sköna fåtöljen. Modig kan jag vara ofta, men det är inte så lätt inför främmande bedömande människor. Jag säger det som ska fram. Tack för lycka till, och jättefniss över synen att du skulle sitta å äta popcorn med benen slappt slängda på ett bord. Förhandlingen \"kan\" ta 1,5 dag, mest en hint från HR om att jag ska vara beredd att vara ledig även nästa dag, då hovrätten inte vill hålla på till kl 19 första dagen. De räknar visst med att det tar tid, då vi ska höra bandupptagningarna från tingsrätten av soctanterna, f d pojkvännen min + vi ska ha vanlig förhandling + att jag kallat in ett av barnens lärare som vittne, + min väninna skall höras som sett hämtning och lämnings uppföranden av x. Så slipper min f d pojkvän utsättas för mer. (F d styvpappan träffar barnen fortfarande) Rapport kommer.
Skrivet av Blue/Benji

Nej till inställd hovrättsförhandling

Mycket lycka till!

Mycket tack!

hejsan

Givet!

Än en gång lycka till!

Tack för smicker :)

Tack igen!

Malinau, kära du

Ingen utredning, direkt...

Ser fram emot rapport!

Fniss! å jätte hi!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information