Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Fråga från Sömnlös:

Skrivet av Sömnlös- tycker allt är sjukt & Orättvist
Vad skulle ni gjort om ni var i min sits????
Svar på tråden: Fråga från Sömnlös:

Har redan gjort det

Flyttade och lämnade barnen hos fadern, eftersom jag inte ville utsätta dem för utredningar och slitningar i onödan. Hårt, jobbigt, men i förlängningen värt det.
Skrivet av    Eva

Hur klarar du det?

Har du fler barn? Ålder? Hur mår du? Hur ofta träffas ni? Har ni båda \"nya\" familjer och \"nya\" barn?!?! Ibland känns det som enda alternativet men i slutändan kan jag inte tänka mej en vardag utan mitt \"lilla liv\" som jag fött, levt med och bara älskar över allt. Kanske just därför jag ska stanna kvar, skita i allt och försöka gå vidare trots att jag nu är väldigt olycklig. Det är såå svåååååårrrtttt!!!! En dröm vore ju om pappan går med på det. Låter mej bevisa att de kommer ses mycket iallfall nu under dagisperioden..........Suckar tungt
Skrivet av    Sömnlös- tycker allt är sjukt & Orättvist

Man överlever...

Har tre som jag har i tidigare förhållande och som bor med fadern, flyttade när de var 4, 11 och 13. De två yngsta kommer till mig en helg i månaden spikat och ströhelger då och då samt alla lov. Den äldsta har valt att bara komma på loven. Bara jag har ny familj, fadern har bara haft ett sporadiskt förhållande. Det är j****t svårt att välja, jag vet! Man måste väga både sig själv och sitt barns väl i varsin skål och hoppas att vågen visar vilken väg som är den rätta... Fadern här hade också barnen bara vh, kontaktade dem aldrig mellan helgerna trots att vi alla bodde i samma byhåla, skyllde på än det ena än det andra om jag bad om avlastning någon gång (mest jobbet)... Men samtidigt visste jag att han skulle ta sitt ansvar om hårt sattes mot hårt, och när då de äldsta uttryckligen ville förbli där kontaktnätet fanns så fanns inget val för honom. Vad kan man säga för att lindra tankarna som surrar i din skalle? Inte mycket, är jag rädd. För hur det än kan se ut, så kan det ju vara så att även fadern känner som du, ställd inför faktum att hans barn ska flyttas 60 mil från honom. Känslan är ju som du vet inte skön. Så var det för mitt ex, jag sa att jag skulle flytta till min nya och ett nytt jobb och han fick frispel och trodde jag skulle dra och han skulle förlora barnen. Nu hade jag aldrig ens lekt med tanken att bara dra, snarare sökte jag tid för att diskutera framtiden för dem (som löste sig för allas bästa). Att dra (som en del rekommenderar) kan leda till att boendet interrimistiskt flyttas till den som bor kvar, och då är man ju lika fullt kvar på ruta ett, fast med en fläck i protokollet... (PS: Tror faktiskt att du vet vem jag är, vi hänger nog i samma ankomstgrupp eller årstidsgrupp...)
Skrivet av    Eva

jassåminsann...

\"känner vi varann\"........ ;-)) Vet inte någon som har tre barn...men med lite efterforskning kanske...hahhaaaa!! Kanske skrev jag fel, det är 20 mil dit jag vill flytta och jag hoppades pappan skulle gå med på det istället för att bli ghotfull otrevlig och hotade med rätt och domstol. Förstår honom oxå, det är därför jag grunnar. Du har tre barn som har varann, jag har ett som är så litet. Om hon ändå får byta dagis så är hans \"starkaste\" argument spolat........ Det är sjukt att man kan få så fel trots att man tagit sitt ansvar. Jag tycker det iallafall. Okej om mamman inte har nån plan, inte verkar sammarbeta eller ha respekt för pappan men jag försöker och har hela tiden och det känns ju bara som man får motarbete. Fundera på hårt mot hårt som du säger och då antingen Ge upp eller kontra med att Bra då går vi till rätten......fast ändå vill jag inte. Det är svårt att ge råd, förstår det. Kanske kan jag intala mej till att stanna och bo och va i vardan som jag gör nu. Kanske hittar jag en ny kille, kanske mår jag bättre om några år, kanske var det värt det.... Skiiitsvårt!!! Mår dåligt hela tiden, tänker och grunnar. Gråter och gråter och gråter, blir arg och förbannad. Får styrka att kämpa för att sen lägga mej ner och ångra beslutet i att få barn...för att sen må dåligt för att jag över huvud taget vågade få den tanken i huvvet. Varför kan inte någon bara säga att de aldrig skulle ta lilla dottern från sin mamma....... Tecken har visat att flytt kanske var \"meningen\". Jobb, dagisplats, och bostad.....ändå tvekar jag. Vad betyder det?!?! Går hem för dagen från jobbet nu. Hämtar min dotter och njuter av några timmar med henne innan somdags. Tack för svar Eva....!!!
Skrivet av    Sömnlös- tycker allt är sjukt & Orättvist

Stannat

jag har ett barn som bor hos sin pappa och jag tycker att jag missat _massor_ av hans uppväxt. Hade jag setat i din sits och riskerat förlora... nej då hade jag försökt göra det bästa av situationen på platsen där jag var. När barnet blivit runt 12 lyssnar man även på dem. Ev tidigare om barnet själv säger till pappan att det _vill_ följa med dig (eller tvärtom) Du sitter inte i någon lätt sits och jag avundas dig inte men jag önskar dig lycka till.
Skrivet av    marib