Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Varför?

Skrivet av Undrar
Utan att lägga någon värdering i det, undrar jag; Varför väljer man att skaffa ETT barn? Nu är det när man VALT jag syftar på alltså.
Svar på tråden: Varför?

Ja du,

svaren är nog olika från person till person. Vem frågar du? Den som inte KAN få fler barn eller den som inte VILL ha fler barn? Eller den som har en partner som inte VILL ha fler barn? Eller den som FÖRSÖKER få fler barn????
Skrivet av    hej hej

Som jag sa

Den som valt.
Skrivet av    Undrar

Valet kan komma av olika anledningar (långt)

Jag och min man kan enbart få barn genom avancerad provrörsbefruktning, sk. ICSI. Vi har en son som kom till på detta sätt. Vi skulle kunna göra fler behandlingar och de kanske skulle lyckas, men det skulle kosta oss dels en massa pengar och ännu mer psykisk påfrestning i den känslomässiga berg- och dalbana som man ständigt befinner sig i när man genomgår en sådan behandling. Därför har vi valt att glädja oss åt det vi har och inte gräma oss över det vi inte har. För oss passar det dessutom bra. Vi bor mitt inne i Stockholm, har jobb som vi tycker om att gå till, vi tycker om att resa och det livet går lättare ihop med att vara ettbarnsföräldrar. Hade situationen varit annorlunda kanske vi hade fått göra andra val och varit nöjda med det oxå.
Skrivet av    sogr

För att...

man kanske tycker att det är skitjobbigt med ett. Och då vill man defenitivt inte skaffa fler. Jag hatade att vara gravid, förlossningen var vidrig - skulle aldrig göra om det. Tiden efter förlossninge var bedrövlig (hade en man som inte orkade, så jag fick göra allt själv), till slut fick jag gå till en psykolog för att inte bryta ihop totalt, så nej tack det gör jag inte om. Nu är min son 2,5 år och det börjar bli riktigt roligt, men det kan vara skitjobbigt fortfarande.
Skrivet av    Skalbaggen

Hur många barn..

.. har du eller vill du ha? VARFÖR då??
Skrivet av    jenpet

Okej, då frågar du inte...

...mej som är ettbarnsförälder och INTE har valt att få ett.
Skrivet av    hej hej

Har visserligen bonusbarn

Men mer och mer sällan numera, några dagar i månaden. De är ganska stora 11-16. Men även om inte de fanns skulle jag aldrig vilja ha fler än ett barn. Hon är en alldeles erpfekt liten människa och jag har inga behov av att vara en prydlig kärnfamilj. Ett barn är lätthanterligt. Usch för att börja med blöjor och amning igen tex! (Vår dotter är snart 4år) Syskonbråk, kläder överallt, natta två stycken eller fler..nä jag är nog för bekväm =) Är själv ensambarn och har aldrig saknat syskon utan skött mig själv och trivts utmärkt. Kompisar som jag valt själv kompenserade mer än väl en \"påtvingad\" syster/bror.
Skrivet av    Ensam är stark ;)

För att det är bra såhär.

Hade det varit plättlätt att få barn hade vi nog försökt få fler. För fler barn kan jag tänka mig. Däremot kan jag inte tänka mig att ge mig in i processen att FÅ dem igen, jag är mätt på att försöka få barn sängkammarvägen, mätt på oron för missfall, mätt på frustrationen av att inte bli gravid när jag vill det, mätt på att vara igång med en adoptionsprocess (vår tog väldigt lång tid). Det finns inget som säger att vi inte skulle kunna få fler barn på egen hand men vi har inget intresse av att försöka. Vår son uppfyller våra liv så mycket att vi inte känner den saknaden efter fler barn att vi vill ge oss in i det igen.
Skrivet av    jenpet

Varför inte?

Det finns ju många frågor: - Varför har ni VALT att INTE skaffa barn alls? - Varför har ni VALT att skaffa barn öht? - Varför har ni VALT att skaffa just två barn, ville ni följa normen? - Varför har ni valt att skaffa just tre barn, räckte det inte med två? - Varför har ni valt att skaffa FYRA barn, tänker ni inte på överbefolkningen? Man kanske känner att man inte orkar med fler barn. Så fort man avviker från normen blir man ifrågasatt.
Skrivet av    Kajan

Därför att...

...jag var 33 när jag fick mitt första och enda barn, därför att jag är nöjd och lycklig över att vara enbarnsmamma, därför att jag njuter av att jobba igen efter att ha varit hemma, därför att vi vill ha det så i min familj. Därför att första året med dottern var tungt. Därför att det känns toppen så här! Jag undrar (inte med någon ilska mot undrar) varför så många ställer frågan \"varför ett barn?\", men sällan \"varför två barn?\" eller \"varför tre barn?\". Varför? Vad är det som är så speciellt och som gör att frågan måste ställas?
Skrivet av    Loppis

och

varför provocerar frågan just er så väldans, ni som har bara ett barn?
Skrivet av    undrar också

Därför att

man ALDRIG ställer frågan till de med 2 barn tex!
Skrivet av    Cajsa

Därför att

jag är en mycket ansvarskännande människa som i mitt fall innebär att jag och min man tar hänsyn till vår arbetssituation(vi är försäljningschefer med många resor) och livssituation i övrigt såsom ingen släkt(ingen avlastning). Ytterligare 1 barn skulle innebära en stor ansträngning för våra liv och framför allt de första 3 levnadsåren för barnet (många vabdagar). Min man t o m slutade sitt chefsjobb SJÄLVMANT för att börja jobba på ICA medan vår dotter var 1-3 år för att det skulle fungera öht.Han höll på att inte komma tillaka till sitt förra arbete när det p ga av dotters ålder(6 år) var möjligt attt återgå till chefsjobbet. Detta vågar varken han eller jag göra fler gånger när arbetsmarknaden är svår för akademiker. Vi har ett liv och vi prioriterar så olika. Det som du mår bra av kanske inte passar mig och vice versa. Så man kan inte jämföra och ifrågasätta andras val. Jag gör mina val utifrån vad som är bäst för mig, min man och vårt barn Ytterligare 1 barn vore en ansträngning för alla parter därför är vi nöjda med 1 barn och det funkar så bra. Om vår livssituaton såg anorlunda ut så skulle jag visst kunna tänka mig fler barn men jag måste ta hänsyn till nämnda faktorer. Vi måste försörja oss och kan inte göra avkall på våra arbeten som vi både älskar och pluggat 4.5 år på universitet för. Vi är fullt nöjda med vårt nuvarande barn och har en stor frihet som vi uppskattar och där 1 barn är helt suveränt. Vi har råd med utlandssemestrar, kan bo i lägenhet och slipper därmed ta lån och har pengar till upplevelser i stort och smått. Vi kan ge vårt barn mycket uppmärksamhet och mental näring som vi inte skulle hinna med om vi skaffade fler barn då vi har ett tight livsschema och ingen släkt inom räckhåll. Dessutom har jag två syskon som jag har regelbunden kontakt med men jag har mycket mera känslomässig kontakt med vänner och med mina föräldrar. Mina syskon är jätte mysiga men jag har i vuxen ålder inget gemensamt med dem. Relationen n är tämligen neutral såsom med en granne ungefär.Så prat om syskonens betydelse är inget som jag har upplevt. Inget val man gör är bättre eller sämre bara man gör det som är och känns bäst för sig själv och som fungerar både ekonomiskt och det som ger livskvalitet. För vissa är 2 barn det bästa för andra är 1 barn 4 eller 10 det som känns bäst. Vi är så olika och förutsättningarna ser olika ut för varje individ.
Skrivet av    Cajsa

Vilket bra

och genomtänkt svar! Håller fullständigt med dig och känner igen mig och min familj i mycket av det du skriver.
Skrivet av    Marlene

Om du visste...

...hur många gånger jag har fått höra hur viktigt det är med syskon och varför vi inte skaffar en till. (Har ett barn). Av anledning som INGEN har med att göra har vi än så länge bara ett barn men jag hoppas på fler. Förstår du hur provocerad och LEDSEN man blir när man får höra andras åsikter hela tiden?
Skrivet av    ettbarnsförälder

Varför är...

...många flerbarnsföräldrar så gnälliga. De har det såå jobbigt och och tycker att vi har det så bra som bara har ett. Som sagt valet är ju deras att skaffa fler barn, så det där gnället är det värsta som finns. Och jag har svårt att tycka synd om dom...
Skrivet av    ettbarnsförälder

Mina föräldrar

valde så för att de ville det. För att de skulle ha tid och råd med mig och för att de tyckte att det räckte med ett barn. Jag tyckte att det var okej som barn även om jag helst hade haft ett syskon. Nu som vuxen saknar jag syskon något helt otroligt... Maken struntade i att gå på en av våra bästa kompisars bröllop för att hans bror som vi aldrig träffar gifte sig samtidigt och i ett annat land. Syskon är tydligen alltid viktigare än vänner. Gissa om man känner sig ensam (i det sammanhanget)? Jag vill inte att mina barn ska uppleva samma sak så syskon är en självklarhet!
Skrivet av    bettis

Nope.

Syskon är INTE alltid viktigare än vänner. Hur trött blir man av att med förtäckta ordalag gång på gång få läsa hur egoistisk och hemsk man är mot sitt barn som inte ger det syskon? Mycket.
Skrivet av    jenpet

Tja!

Mina föräldrar ifrågasätter ständigt varför jag har sååå många barn. Ändå har jag bara 3 (önskade 5 men kan inte få fler). Det är otroligt provocerande då jag var ensambarn. Jag kan tyvärr inte unna någon det - okej som barn men inte kul som vuxen...
Skrivet av    bettis

Se det inte så

Dina sista meningar gjorde mig mycket ledsen. Jag försökte förklara hur jag upplevt det som ensambarn. Jag har inget facit - det är säkert olika för olika människor och jag utgör mig inte för att vara någon bra människa för att jag har valt som jag valt. Har bara beskrivit hur det var och är för mig utan att dömma någon annan. Du har säkert saker som gör ont som inte du vill att dina barn ska uppleva eller? ( Mitt första barn blev till genom våldtäkt - jag älskar grabben lika mycket ändå. Förövaren var en av mina f.d. bästa vänners bror och hon var vittne. Nu bor förövaren hos systern och jag är spolad som vän...) Sådana starka band kommer jag aldrig att uppleva - saknar det!
Skrivet av    bettis

Finns nog många anledningar

till att man kan välja att bara skaffa ett barn, precis som andra väljer att ha två eller sex barn. Många tycker nog att det räcker alldeles bra med det underbara barn de har fått, andra liksom jag, lever med en partner som redan har barn sedan tidigare, han/hon kanske inte villha fler. Så var det för mig, vi har då hans två barn ibland plus vårat gemensamma. Han var trebarns förälder, men jag mamma till endast ETT barn I början var han inte alls sugen på ett till barn, att jag valde att stanna hos honom innebar ju att jag valde att vara nöjd med ett barn. Sen blev det till slut ett syskon iaf, ( om allt går vägen kommer bebisen i mars) men det var inte alls självklart. Jag har varit mycket nöjd med att \"bara\" ha ett barn, och hoppas att jag kommer att bli lika nöjd med att vara två barnsmamma. Sedan finns det alltid dom som ska ha åsikter om hur många barn man skaffar, kan inte räkna antalet gånger som folk, kända som relativt okända frågat; Jaha när är det dags för nästa då? Nu finns det också de som tycker att vi väntat för länge med syskon, vår son hinner precis fylla sex innan han blir storebror och denna stora ålderskillnad faller inte alla i smaken.....
Skrivet av    Linda

Jag blir inte...

...\"så väldans provocerad\", däremot trött. Och det blir jag därför att frågan ALLTID ställs till oss med ett barn, men väldigt sällan till dem som har fler. Det blir tröttsamt i längden, tro mig. Dessutom tydliggör frågan något jag tycker är väldigt tråkigt, nämligen att normen för hur en \"normal\" familj ska se ut är väldigt, väldigt snäv i vår kultur.
Skrivet av    Loppis

Min sambo och hans...

...bror skiljer det 10 år på och som vuxna är de de allra bästa vänner. Lycka till med lillbebisen. :)
Skrivet av    ettbarnsförälder

därför att

vi kan inte \"toppa\" det vi redan har gjort: hon är perfekt!
Skrivet av    znigel m. Linnea

Jag har flera gånger blivit ifrågasatt av OKÄNDA

på stan.... som kommit att prata med Oliver o så har de frågat mig om han är mitt yngsta barn el liknande fråga. Jag svarar typ \"Ja coh nej.... jag har ett barn och det är Oliver.\" Första gången jag blev ifrågasatt om varför inte syskon var på G. var Oliver 6-7 månader. Det gjorde fruktansvärt ont i mig... min man visste jag ju att han itne ville ha fler o att min rygg inte skulel palla en graviditet till hade börjat gå upp för mig men färdig bearbetad med den biten , tja det vet jag faktiskt itne helt ärligt om jag är än. Men just det här att ta sig RÄTTEN att ifrågasätta mitt/vårt \"val\" av antal barn elelr folksval av antal barn oavsweett om de har 1 eller 5 tycker jag är brist på respekt. Därför är det en \"känslig\" fråga för mig...
Skrivet av    Zirie

Hur många barn har du,

och om du motiverar varför, ska jag tala om för dig varför jag har valt ett. Nej, det behöver du inte, för jag vet själv hur jobbigt det är när andra kräver att jag ska motivera mitt val som ettbarnsförälder och jag skulle aldrig få för mig att ifrågasätta en annan människas val. Som svar på din fråga: vi har det bra som vi har det nu. Jag bor i ett land där f/ledigheten inte är så förmånlig som den är i sverige, och varken jag eller min man vill ha fler barn om det innebär att jag bär tunga lasset hemma och maken får arbeta hårt och aldrig ser sin familj. Det är bara ett av tusen andra anledningar till att vi inte vill ha fler barn, men jag tänkte att jag ger dig en riktigt praktisk anledning för det kan vara svårt för andra att förstå de mer känslomässiga argumenten.
Skrivet av    daisy

Tack! *imt*

Tack....
Skrivet av    Linda

skulle du vilja svara på en sak:

jag är orolig för att min son kommer antagligen att bli ensambarn, pga fysiska hinder hos mig. Hade det gjort någon skillnad för dig om du hade varit ensambarn pga fysiska orsaker. Hade du haft lättare att \"ta det\" och inte anklaga dina föräldrar då, tror du?
Skrivet av    Maa

Att fråga varför

är väl inte detsamma som att ifrågasätta någons val om ett barn? Personen som ställde frågan såg kanske inga självklara anledningar till varför bara ett barn och ville faktiskt veta. Det är ju ett snack bla om för och nackdelar som ettbarnsförälder! Nu har några av er berikat han/hon med några fördelar även om de flesta mest blivit sura. Var det verkligen en så korkad fråga att ställa. Det är inte jag som är Undrar men jag måste nog sympatisera lite med denna just nu.
Skrivet av    Lotta

Håller med!

Undrar mycket varför det är så?
Skrivet av    bettis

Jag tror...

Jag har varit här på denna sidan sedan starten (tyvärr ganska frånvarande just nu) och ni anar inte hur mycket påhopp och riktigt hemska inlägg vi fått. Jag tror att det är mycket därför många är på sin vakt tyvärr. Ett tag var det precis som om det var en och samma människa som gick in under olika nick och skrev en massa elakheter.
Skrivet av    Myran

Då är vi kvitt då.

För inlägg och kommentarer som dina gör mig ledsen.... men nej det ger mig inga skuldkänslor.
Skrivet av    jenpet

Det får du stå för

Att anklaga någon \"att använda förtäckta ordalag\" är väldigt elakt. I min värld är det inte okej att vara elak - jag hoppas att det inte är det i din heller. Hur kan vi vara kvitt när jag aldrig sagt en enda elak sak om Dig (någonsin)? - det tänker jag inte göra nu heller. För att mina föräldrar endast ville ha ett barn? Det har inte ens med dig att göra. Du kan inte ta ifrån mig mina upplevelser hur mycket du än vill... Jag kommer alltid vara ensambarn!
Skrivet av    bettis

Jag älskar mina

föräldrar och respekterar deras val! Som jag skrev tidigare saknar jag syskon nu som vuxen. Jag har verkligen aldrig anklagat mina föräldrar - de gjorde sitt val och kanske hade de inte klarat av fler barn. Det vet jag inte. Förmodligen har jag skrivit klantigt men jag menar som sagt inte att anklaga någon. Mina föräldrar ville inte ha fler barn. Jag tror att din grabb kommer att ha en bra uppväxt men kanske kommer han att sakna syskon när han blir vuxen. Kanske är det så att det man inte kan få trånar man efter - vad tror du! Ta hand om sonen! kram
Skrivet av    bettis

En sak till

Jag såg att jag skrev konstigt ovan i Tja! inlägget. Jag vill inte att någon ska behöva känna att man måste skaffa si eller så många barn. Mina föräldrar känner sig alltså provocerade av att jag inte bara vill ha ett. De förstår inte att jag är nöjd med min uppväxt - även om jag saknar syskon nu som vuxen. Det var det jag menade var riktig jobbigt och så ska inte mina barn behöva ha det oavsett deras val.
Skrivet av    bettis

Nja

läs inlägget igen. Även om det är svårt att hära tonläge i ett skrivet inlägg så tycker jag nog att frågan kan uppfattas som mer ifrågasättande än oskylig nyfikenhet. Varför väljer man att ha ETT barn? Som om ETT barn är konstigt. Och som Myran skriver...det är ju inte första ggn det kommer in folk ch frågar av ren provokation. Klart att man har ett standardsvar som man bara skickar iväg eftersom an börjar bli rätt trött på att få frågan ... igen... med tanke på att jag _aldrig_ har frågat någon: VArför har du TVÅ/TRE/FYRA barn?
Skrivet av    daisy

Vi är kvitt..

.. vad gäller att bli sårad av vad den andre skriver. Jag har inte sagt någon elak sak om dig heller, däremot sagt vad jag tycker om det du skriver.
Skrivet av    jenpet

Vi har inte samma

uppfattning då: Att skriva meningen som du skrev \"att använda förtäckta ordalag...\" (dina ord) är elakt!
Skrivet av    bettis

Tar du..

.. åt dig så kanske det finns en anledning... tack för mig.
Skrivet av    jenpet

Å, ja du vet inte...

...om dina barn kommer bli dödsfiender när de blir vuxna. Tycker alla dina inlägg här är tråkiga att läsa. Provocerad hit och provocerad dit. Förresten skriver du att tre är många barn. Vi är tre syskon och det är INTE många!
Skrivet av    ettbarnsförälder

Jag förstår inte...

...varför du propagerar för fler barn hela tiden? Här skriver föräldrar som har ETT barn och skulle vi kunna få ha det utan att få en jävla massa skuldkänslor. ( Har jag iof redan)
Skrivet av    ettbarnsförälder

Nej inte alls

Jag skrev inte att jag tycker att tre är många - det är mina föräldrar som tycker. Jag skullehelst vilja ha fem men jag kan inte få fler barn. Du får gärna tycka att alla mina inlägg är tråkiga att läsa! Ha en trevlig dag!
Skrivet av    bettis

Propagerar absolut inte

jag beskriver hur JAG känner. Ber så mycket om ursäkt om det kan missuppfattas! Förlåt!
Skrivet av    bettis

Alla väljer väll efter sin personliga erfarenheter

Alltså då när det är ett val. Min mamma som är äldst av åtta barn, hon kände att hennes mamma inte orkade med så många barn. Hon var mycket kritisk mot sin mamma för att hon skaffat fler barn än hon klarade av. Samtidigt älskade min mamma sina syskon och upplevde det speciella som det innebär att få ha syskon. Hon ville därför ha mer än ett barn. Hon födde senare fyra barn. En nära vän till mej ville ha bara ett barn, för hon uppleve under sin uppväxttid att hennes föräldrar inte hade tid med henne. Att syskon inte betydde så mycket och så vidare. Sen fick de två barn i alla fall, men det var inte planerat. Och nu är de ju glada för att det blev som det blev ändå. Själv är jag i dag ofrivilligt enbarnsförälder. Men eftersom just min erfarenhet är att det är bättre med syskon så kommer jag nog försöka få det att det blir så med tiden också. Sen tror jag att många som fråga gör det utan att tänka vidare på det. Det gör det flästa någon gång. Det vill säga ställer en fråga som kankse borde egetligen varit osagd, eftersom det känns jobbigt för den som får den. Men det är svårt att undvika, eftersom det inte alltid är lätt att veta vad som är känsligt för någon annan.
Skrivet av    Mamma

Känner ingen längtan.

Har valt att ha ett barn eftersom jag inte känner någon längtan efter fler. Ska jag ha ett barn till ska det vara för att jag VILL ha ett barn till, för att jag längtar efter ett BARN... inte för att skaffa ett SYSKON. Fick av en kvinna höra att det var synd om min son som inte hade något syskon och jag svarade då: \"Tror du inte att det hade varit mer synd om honom om vi skaffade ett barn till som vi egentligen inte längtar efter och försatt oss i en familjesituation som vi inte tyckte kändes bra?\" Till saken hör att den första tiden med vår son inte alls var rosenskimrande och vi har fått kämpa ganska rejält.
Skrivet av    Jenny