Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Mina barn

Skrivet av Embla
är utav samma kön. Men ändå så otroligt olika. Varje gång jag påminns om deras olikheter så blir min uppfattning om individers egenskaper bekräftad. Känner mig så förvirrad dock över att vissa personer ändå inte ser olikheter inom könen utan bara mellan könen. Försöker förstå hur dessa tänker. Men det går inte. Fler som har svårt att förstå hur man kan resonera som så att flickor är på ett sätt och pojkar på ett anna`t?
Svar på tråden: Mina barn

Ja

Jag har också svårt att förstå de som inte ser stora individuella skillnader. Det är möjligt att det finns små statistiskt påvisbara skillnader i läggning mellan könen, men de individuella skillnaderna är ju så mycket större! Jag var själv en tjej som lekte med killarna, medans min son är en rätt mjuk kille, verbal och leker gärna med dockor. Men det är som om andra vuxna öht inte ser honom när han gör det! Om han däremot kommer med en bil eller en traktor så får han gehör! Sjukt! Låt alla individer utvecklas till sin egen fulla potential!
Skrivet av    Ylva m F, + bf 25/10

Jag tror såhär...

Man ser vad man vill se, och barn påverkas att bli som de förväntas bli. Om man tycker att pojkar är livligare och flickor är lugnare, så blir de det, eftersom man då låter pojkar ta mer plats men försöker hyssja och lugna flickan som beter sig på samma sätt. Det behöver inte alltid vara medvetet heller, en del tror ju att deras egna barn är bevis på att egenskaperna fördelas efter kön, och att de har uppfostrats lika, men egentligen har barnen bara blivit som man/samhället har förväntat sig. Sedan vet jag ju absolut att olika barn (inte fördelat på kön) föds med olika egenskaper. Men de uppmuntras olika mycket beroende på vilket kön man råkar födas med, och utvecklas därför olika.
Skrivet av    Emma - mer glitter!

Jag kan förstå hur man tänker

Det finns en mall fö rhur män är och hur kvinnor är. Generellt sett är den kanske sann dvs i genomsnitt kanske det är vanligare att män är på ett sätt och kvinnor på ett annat (om det beror på biologi eller samhäller sparar vi till en annan gång). Sedan får man barn som passar i denna mall och då tror man att den är sann för alla. Alternativt man får barn som inte alltför kraftigt avviker från denna mall och så ser man det man vill se och tror att den är sann. Dessutom så tänker man inte speciellt mkt på de här frågorna och är inte särskilt uppmärksam. Att människan generellt sett (oavsett kön;-)) är rätt bra på att se det man vill se har ju visat sig flera gånger genom historien.
Skrivet av    seven

Visst är det så

vår son klädde sig i kjol och klänning och glitter en hel sommar. Han ville vara fin och få lika mkt beröm som storasyrran. INGEN sa att han var fin (mer än vi) däremot var det många som kom med ironiska vuxenskämt (till oss ,men så att han hörde) som snarast gjorde honom förvirrad. Heder åt min make som varje dag sa att han var jättefin och beundrade honom när han svängde runt med kjolen!
Skrivet av    seven

Toppen seven!

Heder åt er båda! Konstig värld vi lever i där det ska vara så jävla könsindelat.
Skrivet av    "grabben"

Artiklar från Familjeliv