Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

vad myssigt att läsa era inlägg

Skrivet av Annas och Emmmas mamma
är själv sugen på en trea (har 2 tjejer 0303 och 0409), vår lilla tjej har hunnit bli så stor,var 11 kilo för 2 mpnader sedan, längtar efter en lite bebis som somnar i min famn. Men ibland tänker jag på att något snett kan hända under graviditeten eller forlossnigen, vår efterlängtade trea kan vara handikappad eller dö i magen, eller så kanske blir det missfall (har klarat mig hittils utan). Har någon annan tänkt dessa tråkiga tankar?
Svar
Ja jag...
hade ofta de tankarna när jag väntade både tvåan och trean, tiden fram till ul. är en ren pina. Ner man sedan får höra där att allt är bra släpper en del av oron men vissa tankar stannar ju kvar tills man så ligger där med det lilla kletiga knytet på magen i förlossningssalen. Jag och min sambo har pratat en del om att skaffa en fjärde(inte just nu men om ett eller ett par år) eftersom alla våra barn är av samma kön och det skulle vara kul om man fick en av det andra könet också, men jag tänker nu att vi har tre fullt friska barn, räcker inte det tänk om man skulle få ett barn med jätte svåra skador som eventuellt inte skulle leva så länge. Jag försöker få bort dessa tankar, vill vi ha en till så vill vi och skulle det då vara något fel på det barnet så får man ta det då, älska det lika mycket skulle jag göra för det(så klart). Jag säger bara det att vill ni ha en till så skaffa en, de flesta bar föds trotts allt fullt friska. Mina barn är födda 0109, 0302 & 0411
Skrivet av    Jenny m. tre tätisar
Jag har varit rätt..
lugn under mina graviditeter. Men visst oroar man sig lite ibland. Och jag kan tänka att för varje friskt barn så ökar ju risken för att jag ska få ett som det är något fel på. Men det är inte det som oroar mig mest faktiskt. Det värsta som skulle kunna hända tror jag är att barnet bara dör i magen när man är relativt långt gången! När man liksom känner att man är hemma.Eller kanske ännu värre... när det är fött (eller ja vad är egentligen värst??? Att aldrig få se sitt barn andas eller att se det för att sen se det glida ifrån... Näe usch, lika hemskt båda två tror jag!) Oroade mig lite med trean eftersom att jag gick över 17 dagar med henne. Har ju hört en del barn vars hjärta bara slutat slå på övertid. Och hört om lossnande moderkakor osv. Då var det lite läskigt. Men det gick ju bra det med faktiskt! :0) Bättre att fokusera på att de allra flesta gravidieter (iaf efter v12) faktiskt slutar med att det föds en frisk och kry liten krabat! Och visst kan man oroa sig lite på vägen... bara det inte tar för stor plats!!! Ärligt talat så tror jag att det är större risk att det händer saker om man är allt för orolig. Då mår man ju inte bra och därmed kanske det påverkar att saker går snett. Mår man bra, så avspeglar ju det sig i hela kroppen, till bebisen och överallt och därmed så ökar nog chanserna att allt ska gå finfint! Själv så ser jag oxå skillnad på ett tidigt missfall och ett sent. Ett tidigt missfall är ju oftast kroppens egna sätt att rensa bort de barn som det faktiskt är något fel på och som troligtvis itne skulle klarat sig ändå. Ett missfall är ju aldrig kul... men de tidiga skulle nog jag kunna tänka att det nog var för det bästa iaf. Värre är det såklart när det händer efter typ halva graviditeten eller så och man inte hittar några fel på barnet. Men det händer ju som sagt inte så ofta! Näe usch vad mkt hemskheter! Tycker att man ska försöka låta bli att tänka på att saker och ting faktisk kan gå snett! Man får leva för var dag och vara glad så länge allt går bra istället! Så är ni sugna på en till... så kör på tycker jag! Enligt statistiken så kommer det gå finfint! :O) Lycka till!
Skrivet av    Linn m. N-0110, R-0304 & J-0501
Har 3 barn
men vill ha fler, men det känns som att man kanske har haft \"tur\" de första gångerna och därför kan det lätt hända om man ska fortsätta skaffa barn, att det inte blir riktigt rätt i fortsättningen..Men jag tror en mamma som bär sitt barn alltid kommer ha en viss oro. Det är nog sunt, då man ju faktiskt redan innan födseln har massa känslor för sitt barn..
Skrivet av    josjen76