När mamma och pappa träffas

När mamma och pappa träffas
Skrivet av	Ledsen
Har en son som är varannan helg hos pappan och hans nya. Har funkat sådär, sonen har varit mkt orolig i perioder, men nu har det funkat bättre ett tag. I helgen var det pappans helg och för första gången råkade vi stöta på varandra när vi var ute och åt. Sonen ville sitta hos mig och fick inte för pappan och hans nya. Blev MKT ledsen över detta! Han fick heller inte komma när han ville eller säga hejdå. Han satt och grät högt med tårarna rinnande och stirrade rakt framför sig från pappans bord. Ska det vara så här?
Svar på tråden: När mamma och pappa träffas

NEJ!
Herregud Du måste känna dig hemsk! (Fast det är du förstås inte!) Stackars barn. Prata med pappan. Hitta något som styrker dina synpunkter. Fåp honom att fatta. Men varför? Jag fattar inte! Varför gör man så mot ett barn? Jag kan förstå att det inte blir så bra att \"umgås\" med den andra förälderna på sina varannan-helger, men det handlade ju knappast detta om. Ert barn kan ju för sjutton inte behöva bestraffas för sina känslor elelr för er separation!
Skrivet av Miss Lyckad
Ska det absolut inte alls vara
tycker jag!! Men lika ofta som man hör det här inne som man hör andra säga det: när den ena har sin helg har man inte rätt att lägga sig i, man ska helst inte ringa, helst inte finnas alls i sina barns liv. O detta lever många strängt efter och lidandes blir barnen!! O man får räkna med att det är turbulent i början det barnet och man kan inte följa strikt på regleverken. För oss tog det lång tid innan sonen helt kunde vara en hel helg hos sin pappa, det blev många turer fram och tillbaka innan han kunde stanna där en hel helg. Har också varit med om att råka hamna på samma ställe och barnet blev ledsen och ville byta föräldrar. Då var han ett tag vid vårat bord och vi pratade lugnt om att nu var det hans pappa som var med honom och det skulle äta ihop och gå vidare för att göra det som pappan hade bestämt. Det godtogs av barnet, men har man bara en positivtanda så brukar det går bra. Det är ju självklart att barnet vill träffa sin mamma och prata, säga hejdå så jag fattar inte riktigt vad ditt ex menar med det hela. Hade jag varit dig så hade jag ringt upp och helt enkelt frågat om varför han gjorde som han gjorde och vilket som var hans syfte?
Skrivet av mia

Osmidigt löst av fader och partner
Det minsta man ska göra är att låta barnet gå och säga hej till sin andra förälder, tycker jag. Sitta däremot tycker jag väl att de gjorde rätt med, är barnet med dem ska de väl sitta ihop, annars faller ju idén med att gå ut som familj.
Skrivet av Eva
Prata bums!
Jag och barnens far avskyr varandra men gud nåde om vi skulle visa det inför barnen! Barn mår uselt och kan få enorma problem om de måste ta ställning och känna dåligt samvete för att de inte \"får\" tycka om den andre föräldern kravlöst. Det måste få ett stopp NU! Ring bums och tala med dem. För beter de sig så när ni träffas, hur är det då inte när du inte är med? Nej huvva! Gör klart för dem att de får tycka och känna vad de vill, men inför barnet måste man bita ihop. Jag lovordar barnens pappa högt inför barnen, inte så jag ljuger, men det de tycker om med honom och det han är bra på måste fram. Så de känner att de får älska honom och vara trygg när de är där. Att jag sedan svär i mitt stilla sinne när barnen inte är med, är en annan sak.
Skrivet av Knyttets
Det måste vara
pappas \"nya kvinna\" som har övertalat pappan att inte tillåta pappans son ha kontakt med sin mamma, verkar det som... Den \"nya\" brukar ha makt över mannen till en början... Barn ska ju kunna få ha en liten pratstund med sin förälder som de råkat träffa. Barnens föräldrar får inte betraktas som främlingar. Din före detta man borde ha respekt för dig, p g a att det är ju trots allt du som har fött barnet.
Skrivet av Var inte ledsen

Karlar är mesar utan fri vilja
Återigen... suck
Skrivet av styv biomorsa
Men NEJ!
Det var nog det värsta jag hört på länge. Så oerhört elakt mot barnet! Pappan måste lära sig att skilja på sig och barnet. Det är ni vuxna som separerat, inte barnet! Ni föräldrar är barnets trygghet. Han har rätt att älska er båda och rätt att bli älskad av båda. Det pappan gjorde var att kränka barnets grundläggande känslor, hans grundläggande trygghet. Hur i hel..te på ren svenska ska ett litet barn förstå och hantera att ena veckan är det bara mamma som är min trygghet och mitt allt och nästa bara pappa? De omvända veckorna existerar de inte. Det är så absurt att jag knappt finner ord. Kan inte påminna mig något inlägg som gjort mig så rasande faktiskt. Den pappan verkar ha fått kortslutning. Ta genast tag i detta . Kan du inte tala honom tillrätta, skulle jag rekommendera att du tar kontakt med en barnpsykolog i kommunen och ber honom/henne att kontakta barnets far. Det kan de göra. Jag vet tillfällen när de har gjort det.
Skrivet av Malinau
Menar du verkligen det?
Hade du nekat ditt lilla gråtande barn att få sitta hos sin pappa en stund? Vad exakt hade det förstört? Din idyll av en ny och lyckligare familj eller? I så fall måste den vara väldans bräcklig om den inte tål att låta ett barn visa sina grundläggande känslor för den andre föräldern en liten stund. Och vadå \"familj\"? För barnet är MAMMA och PAPPA familj i första hand. Ett litet barn ska inte behöva välja på det sättet och hamna i kläm mellan nya familjepåhitt. Den som är generös blir generöst belönad, den som är ogin blir ogint belönad...
Skrivet av Malinau (arg)

Fy tusan så lågt gjort!
Det är så man baxnar. Kan inte begripa varför man vill skapa ett trauma hos barnet på grund av en enkel vardagshändelse. Ni lär ju stöta ihop fler gånger och det kommer ju att bli jättejobbigt för er lilla kille om det ska vara på det där sättet. Stackaren! Det brukar ju vara frustrerande nog för barnen, när man stöter ihop, utan att man för den skull förstorar upp det (som pappan gjorde). Jag tycker verkligen att du ska prata med pappan (om det går). Lycka till och hoppas att det slipper hända igen när ni råkas!
Skrivet av Inki
Amen! imt

Skrivet av Miss Lyckad
Skriver inget jag inte menar...
... alltså menar jag varenda ord i mitt inlägg. Brukar inte sitta och dikta upp saker, direkt... Sitter vi och äter så gör vi, punkt. Ränna får man göra vid lämpligt tillfälle, och det brukar inte vara mitt i maten. Sådana är mina regler. Ska man prompt hålla den gamla familjen vid liv hos barnet skulle man lika gärna kunna skita helt i att separera. Min åsikt. Står för densamma.
Skrivet av Eva

DINA regler?
och var är biopappan i det hela? har han _inget_ att säga till om. Som någon skrev tidigare, risken är nog att styvmammorna försöker \"ta över\" pappans roll. Och separationen har väl (så vitt JAG vet) inte valts av barnet. JAG skulle skämmas över mig själv om JAg hindrat nån av mina bonusar att gå över till sin mamma om vi träffades ute (även om det var mitt i maten) JAG vill gärna att mina bonusar frivillig kommer och hälsar på när de kan välja själva också (även OM jag skulle separera från deras pappa), och kör man över deras känslor så fullständigt så tror _jag_ inte att de kommer att göra det.
Skrivet av marib
Jag tror dig
Det är stora krav du ställer på ett litet barn att ta hänsyn till dig, men små eller inga krav på dig själv att ta hänsyn till ett litet barn. Du respekterar inte ett litet barn, men kräver enorm respekt tillbaka. Du har svårt att se att det är skillnad på dina känslor för biopappan och barnets känslor. Det är inte ovanligt att föräldrar har den svårigheten, men tro mig, det är alltid barnet som får lida. De har rätt att få vara egna individer och inte bli en del av föräldrarnas mellanhavanden. Tycker seriöst att du ska ta dig en rejäl funderare över om det finns andra känslor och behov än bara dina egna, vad du vill att ditt barn ska uppleva, lära sig och vad han ska ha för känsloutrymme. För honom är ni två lika viktiga och faktum är att du väl en gång glatt rumlat runt och tillverkat barnet? Nu straffar du barnet istället för dig själv om nu någon ens ska straffas. Saker blir inte alltid som man tänkt sig. Acceptera det och gå vidare i livet. Det är lättare att andas, leva och finna ny glädje i tillvaron om man kan lägga otrevligheterna bakom sig istället för att fortsätta ge dem näring. Du verkar hänga kvar i negativa känslor inför biopappan och tvingar ditt lilla barn att vara en del av det. Det du talar om är inte en regel. Ränna tycker jag låter som ett mycket frånvänt och respektlöst sätt att se detta på. Det är en grov kränkning av ett barns självklara rättigheter till känslor och ett osunt maktutövande över ett försvarslöst barn i syfte att rättfärdiga sina egna känslor, göranden och havanden. Och jag vidhåller min allra sista mening i mitt förra inlägg. Kanske kan du fundera över hur du skulle vilja bli behandlad om du varit ett litet barn... Och kanske kan du konsultera dina känslor för hur du hade upplevt det om det varit omvända förhållandet, alltså ett gråtande litet barn som bara vill komma till dig en stund, men hindras av ditt ex.
Skrivet av Malinau (trött på elakheter)
I min familj...
... har inget ex yttranderätt, nej. Jag råkar nämligen vara bio också...
Skrivet av Eva

Här visas hänsyn till familjen
Är man fler i familjen ska alla visas hänsyn till. Börjar man låta en få egna regler så ska snart alla ha detta och anarki är inte ett sätt att styra en pyttipannafamilj på.
Skrivet av Eva
Förstår jag dig rätt?
Barnet ska visa hänsyn till dig för att du är separerad från pappan och inte vill ha med honom att göra? Är det så du menar?
Skrivet av Malinau
Min familj är mer än en person
M.a.o. ska alla respektera att familjen gör saker och då är det så det är. Lika lite som jag tillåter att någon sticker iväg för att sitta med kompisar etc när _vi_ är ute på aktiviteter, lika lite ska det rännas till andra. Jag har inget mot mitt ex, annat än att han för mig är en omöjlighet att leva med.
Skrivet av Eva

Och för MIG
är inte bonusbarnens andra bio förälder \"andra\" utan en _förälder_ till vilken _mina_ bonusar ska ha full tillgång. Kan bara skaka på huvudet och tycka synd om din bonus.
Skrivet av marib
Alla gör vi våra val
I vår familj anser vi inte att exen ingår i familjen utan de är utomstående, precis som mor- och farföräldrar och andra släktingar. Tycker mer synd om den som inte kan inse att man inte längre är en familj med sitt ex...
Skrivet av Eva

När mamma och pappa träffas

NEJ!

Ska det absolut inte alls vara

Osmidigt löst av fader och partner

Prata bums!

Det måste vara

Karlar är mesar utan fri vilja

Men NEJ!

Menar du verkligen det?

Fy tusan så lågt gjort!

Amen! imt

Skriver inget jag inte menar...

DINA regler?

Jag tror dig

I min familj...

Här visas hänsyn till familjen

Förstår jag dig rätt?

Min familj är mer än en person

Och för MIG

Alla gör vi våra val

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information