Besviken på barnets kön – så bearbetar du sorgen

Drömma om en specifik framtid med familj och barn redan från ung ålder är inget ovanligt. Det är säkert många som känner igen sig i att man redan i förväg, har bestämt sig för vad man vill ha för kön.

Att få ''fel'' kön kanske inte är avgörande, men kan kännas tuff. Faktum är att det är vanligare än vad man tror. 

LÄS MER: Matramsa – nostalgiska ramsor att sjunga innan maten

Ville ha ett annat kön – vad gör jag nu?

Maria Liljare, ultraljudsbarnmorska, menar att det varierar från person till person. I flesta fall blir man glad oavsett vilket kön man får och skulle det vara så att man inte är nöjd finns det hjälp att få, säger hon till Aftonbladet.

Låt säga att man har föreställt sig ett liv med antingen en dotter eller en son – och inte får det.

Vad ska man göra och vad är egentligen okej att känna?

Det är ett känsligt ämne förstås. Men viktigt att komma ihåg att det tyvärr är något vi människor inte kan påverka, helt bortom vår kontroll. 

Oavsett vilket kön det blir, även om man känner att framtidsplanerna går i krasch, ändras eller ännu värre, känns ''förstörda'' – så brukar det lösa sig ändå.

''När barnet väl är här så knyter man an oavsett, även om det blir ‘fel' kön, det ligger i vår natur'' menar Maria Liljare. 

LÄS MER: Ångrar namn på bebis – mammor i forumet tycker till

Sorgen efter att få fel kön 

Det kan upplevas som en sorg för många och är något som har tagits upp i Allt för föräldrars forum, där en person skriver:

''Hej alla! Här verkar alla stötta varandra så fint utan att döma så jag tänkte att jag kanske kunde få några goda råd och lite stöd då jag känner en enorm rädsla för att bli besviken. Vi väntar vårt 2:a barn och vi har sedan tidigare en jättefin kille. Efter förra förlossningen fick jag en mild förlossningsdepression och det tog ett bra tag innan jag knöt an till min lilla kille. Idag skulle jag inte kunna leva utan honom naturligtvis, han är vårt allt''. 

Och fortsätter:

''Jag önskar så gärna att jag kunde få en tjej den här gången. Det är här problemet ligger. Tänk om jag önskar mig en tjej så mycket att jag blir jättebesviken om det blir en kille?! Och tänk om det på samma gång blir som förra gången, då jag ändå hade svårt att knyta an till bäbisen...? Är så rädd att det ska bli så, vill ju naturligtvis bara ha ett friskt barn, försöker att föreställa mig att det är en kille och den glädje jag skulle känna när han kommit till oss. Usch, jag låter som världens hemskaste människa. Önskar att jag inte kände allt det här''.

Det förstår vi också, verkligen. Föräldrar svarade personen:

''Du låter ju i allra högsta grad mänsklig. Jag tror att det är mycket som får oss att känna det vi känner. Och att vi känner som vi gör, det kan vi ju inte hjälpa. Att önska sig ett speciellt kön tycker inte jag är varken konstigt eller fel - jag tror de allra flesta har någon form av önskan långt inne. Fast de flesta önskar kanske inte riktigt så hett som du gör just nu. Och att du önskar just en flicka så hett beror väl, tänker jag på: du har ju en fin gosse. 

Och dessutom fick du en depression när du fick en pojke, och du vill klart att allt ska vara annorlunda den här gången. När jag fick min första flicka fick jag en depression, och flera år senare kunde jag komma på mig själv med att tänka att: "Nästa gång jag föder June, så.." för att jag ville ha fler barn litegrann för att jag önskade så oerhört hett att jag hade kunnat göra om Junes första tid, jag önskade så vansinnigt mycket att få föda om. Göra om, göra rätt. 

Såklart kommer du älska ditt barn när det föds, om det så föds med två olika kön och ett ben i pannan, det är ju så vi mänskor är. Vi älskar våra ungar med eller utan skavanker, och det kommer du också göra. Och vet du. Det är inget fel eller farligt i att bli besviken om det blir en pojke. Faktiskt, det tar inte bebisen skada av, för du berättar ju inte det. Du kommer berätta för honom hur mycket du älskar just honom och hur glad det är att det blev han''.

En annan påminner om att det är ett barn och INTE ett kön man får. 

''Du är absolut inte ensam om att känna så. Vad är skillnaden mellan en pojke och en flicka? Det är ju faktiskt ett barn du får, en alldeles egen personlighet och vad som sitter mellan benen är ju inte det viktiga. DU ska få ett BARN, ett unikt barn. Inte en flicka eller en pojke  För mig fungerar det att tänka så'', skriver personen.

Det är en sorg, som kan sitta kvar. En mamma ger rådet att kolla upp vilket kön det blir i förväg.

''Jag har alltid önskat mig en dotter och jag har ju tre söner. Älskar dem över allt annat men jag har jobbat HÅRT med sorgen över dottern som jag inte fick. Det råd jag kan ge dig är att kolla könet i förväg. Jag gjorde ett extra köns-UL med nummer två. Med trean gjorde jag fostervattensprov (av andra orsaker) och fick då veta, så inget extra könsUL behövdes. 

Jag kunde på detta sätt bearbeta sorgen (för det är en sorg, om någon provoceras av det så får det vara så) innan förlossningen och hade inga bekymmer med att knyta an till mina söner. Älskar dem alla tre över allt annat och jag är oerhört glad över var och en av dem. Men jag längtar fortfarande efter en dotter, så är det bara'', skriver en annan.

LÄS MER: Gender reveal presenter – 20 förslag för pojkar och flickor