Saknad.... jobbigt

Saknad.... jobbigt

  1. kungen
    kungen
    Hej.

    Ny kille/man här på forumet och mitt liv just nu är som gruppens namn, tyvärr.

    Ensam och har ingen att dela livet med. Börjar närma mig 40 och har absolut ingenting! Det jag saknar mest är egna barn men för det behöver man ju ha ett förhållande med det motsatta könet.

    Hur gör man när man är i min ålder och alla förväntar sig att man redan är stadgad och har allt ordnat!? Jag har inte lyckats med det som själva hela min/våran existensen här på jorden går ut på, att fortplanta sig! Föra livet vidare till nästa generation. Klarar man inte det vad är då meningen??

    Är absolut inte den typen som går ut på krogen eller ens vågar stöta på kvinnor/tjejjer.. joo, jag är blyg och har inte haft något riktigt långvarigt förhållande och kan ärligt inte förklara varför det blivit så... det är ju inget fel på mig!?

    Det korta förhållande jag hade varade lite över ett år och inkluderade ALLT man strävar efter i livet och jag fick det på köpet eftersom min tjejj redan hade två barn! Jag fick alltså "prova på" att leva ett RIKTIGT liv med ansvar och skyldigheter. Det var min bästa tid i livet!!!!

    Detta kanske är fel ställe att ta upp en sådan här sak, kanske bättre med ett kontaktforum/facebook osv. men det är inte mig! Det skulle inte visa mitt rätta jag.

    Så vad ska man göra? Känner mig desperat och varje gång jag ser familjer med barn och speciellt barnvagnar/småbarn tänker jag på hur lyckliga dom måste vara. Deras liv har precis startat! Jag blir bara lesdsen inombords men såklart håller man skenet uppe.

    Min största längtan är att få egna barn och kanske finns det kvinnor/tjejjer som har samma tankar och/eller samma "problem" men för er (inget illa menat!) finns det ju i alla fall hjälp att ta till genom tex. insemination men så enkelt är det ju inte för om man är kille/man.

    Det är inget som helst fel på mig på något sätt! Fullt frisk, ser bra ut och är lång, blåa ögon, inga sjukdomar, allergier. Jag är ju "perfekt" och jag vet att mina barn skulle bli så fantastiskt vackra och perfekta men kanske är det just det som är problemet?! Alla tror och förväntar sig att jag redan har allt ordnat!! Så känns det i alla fall...

    Dessa ord får räcka... kanske har jag fått någon läsare och det räcker för jag behöver få ur mig detta! Är ensam och har ingen att prata med om sådana här djupa saker... det är ju bara flummsnack och allt ordnar sig förr eller senare... ? NEJ

    Det är så fruktansvärt frustrarande så allt skiter sig då blir ju pressen ÄNNU högre... tja, suck... livet skall inte vara lätt att leva. En utmaning? Tja, det kan man väl säga.... utmaningen just nu bestod i att få detta nedskrivet i ord och det gick ju hyfsat, kanske finns det hopp ändå? Nej, sådana klyschor vill jag inte höra tack.

    Tack för att du orkade läsa!
    Må väl

    Marcus
Visar resultat 1 till 1 av 1
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar