För att försöka göra en oändligt lång st

För att försöka göra en oändligt lång st

  1. Bombina
    Bombina
    Hej hej! Jag måste snart fixa käk till Alma men jag vill också svara lite kort. Jag har ju haft liknande tankar som du, känner igen funderingarna väldigt väl. Jag tycker också jag lämnat ut lite för mycket, jag gillar egentligen inte att jag nämner Alma vid hennes riktiga namn osv, men så varje gång jag gör det tänker jag "äsch vad jag nojjar, måste jag vara sån här, ingen annan tvekar ju, larva dig inte nu" osv. Men jag är väl en sån där integritetsperson, det är nåt obestämbart som jag inte gillar med det. Den slutna FB-gruppen är jätteskön tycker jag, det skrivs inte särskilt mycket där men när det behövs kan man använda den och det är toppen. Likaså detta hörn är ju befriande slutet.
    Jag känner också mycket väl igen tankarna om att man borde testa att inte vara inloggad öht, och ha datorfri period. För min del för att få fri hjärnan till annat och kan lägga energi på "real life" lite mer. Men men, jag är ju ensam här hemma, jag måste ju få snacka med några vuxna människor, jag vill unna mig det, så än så länge har det inte blivit av. Det har faktiskt positiva effekter det här cyberumgänget också, och ger energi, inte bara tar. Så jag fortsätter. Men tänkt tanken har jag gjort.
    Och som du skriver, detta är det kompisumgänget du har nu i dessa småbarnsår så det är klart att det kan fylla en viktig funktion för dig också även om du känner att du är "datorberoende".
    När jag blev stalkad så kände jag också som du, hopplöshet, matthet, att jag hade gjort bort mig, kände mig tillplattad dum och förödmjukad. Och funderade ju på att byta nick och konto. Men det gick över, jag försökte lägga det bakom mig och hålla huvudet högt och det funkade där och då fast jag absolut inte trodde det. Men jag känner igen mig exakt i det du skriver där också.
    Men du, inte får du sluta skriva här, skriv när du känner för och så mycket eller lite som DU vill, inte låta tankarna om svägerskan hålla dig tillbaka. Och hur ska vi hålla kontakt med dig om du försvinner härifrån hade du tänkt?!?! Många kramar, nu ska jag fixa kvällsmat och sen måste nog barnet ner i badet....
  2. Linnea-67
    Linnea-67
    Jag förstår din känsla. Jag har också haft småångest efter vissa inlägg jag gjort tidigare. Jag skriver numer mycket opersonligare, och mer om ytliga saker än i början och då känns det ibland som om man lika gärna kan strunta i att skriva något över huvud taget.

    I mitt fall så önskar jag att jag aldrig nämnt sådant som kan avslöja min identitet för personer som känner mig irl. Tex att jag tidigare nämnde Melvin vid namn samt att jag har mitt riktiga födelseår i mitt nick, att Melvin har tre äldre systrar, ja sådana saker som gör att personer som jag känner kan identifiera mig.

    Jag har ju även lite större barn än många andra av er och det gör ju också att jag inte vill skriva om vissa känsliga saker. Min 16-åring vet ju att jag skriver här. Tänk om hon läser det jag skriver? Jag har en fd jobbarkompis som tipsade mig om Aff. Tänk om hon läser det jag skriver? Det har hänt att jag velat skriva om något i min mans och min relation, men tänk om han läser det jag skriver? Man känner sig lite osäker hela tiden och det känns inte bra tycker jag.

    Jag vet att jag har väldigt stor integritet, men samtidigt har jag som alla andra ett behov av att prata/skriva av mig ibland, och det kan jag inte göra i vår offentliga Aff-grupp.

    Facebookgruppen och denna gruppen är ju två alternativ men det känns lite splittrat med två olika grupper tycker jag.

    Stor Kram till dig!
  3. madicken73
    madicken73
    Glupp...följ din känsla... behöver du backa under en tid, så gör det.. det viktigaste är var och ens välmående. Du är en stor glädjespridare i gruppen, och har så mycket klokt att skriva, men det är inte gruppen som är viktigast, det är DU! Du kommer tillbaka när det är dags... Kramar..
  4. Glupp
    Glupp
    Bombina> " äsch vad jag nojjar, måste jag vara sån här, ingen annan tvekar ju, larva dig inte nu" Ja exakt så är det, lite lämmelmentalitet (inget illa ment mot er andra alls, utan snarare en fundering över mitt eget agerande) ..har så många gånger fått höra av andra att jag är alldeles för paranoid å cynisk ... men jag vet att börjar man tumma lite på sina gränser så är det så svårt att hitta nya gränser utan att tumma på dem oxå - detta är ju ingen generell sanning för alla - men så är det för mig...

    Å sen eg frågan är inte om svägerskan läser eller inte läser, som jag först trodde, utan hur JAG hanterar vad jag skriver och delar med mig av... och hur jag borde ta ansvar för den text jag producerar ~suckar~

    Jag förstår dig och alla andra så väl att man har ett behov av att kommunicera med andra vuxna, speciellt då man är ensam - på nätet finns ju nästan alltid någon som kan svara eller stötta lite... men som en kvinna på min mindfulness kurs uttryckte det "jag sätter mig vid datorn och HOPPSAN så har ett par timmar av mitt liv bara försvunnit utan att jag kan minnas vad jag gjorde med dem" å det är lite läskigt för den tiden har jag absolut inte egentligen - å är man databeroende som vad jag är så handlar det återigen om begränsningar... Så jag ska fundera ett tag till på vad jag vill och inte vill...

    kramar på er!!
  5. Glupp
    Glupp
    Linnea-67> TACK så mkt för svaret! Ditt första stycke sätter verkligen huvudet på spiken, delta men inte dela med sig eller delta och ha småångest... frågan är om det finns ett gyllene medelläge? Jag vet inte, men just när man börjar fundera på vem som kan läsa och vad informationen kan användas till så blir det klyddigt... För då innebär det ju eg att man inte kan skriva av sig som man behöver/vill - ska man censurera allt försvinner ju poängen.... Visst kan man skriva anonymt - MEN då gäller det verkligen att bita sig i tungan och göra om situationer mm så man inte blir igenkänd och då är ju frågan om man får med hela dilemmat i sin fulla form...

    Har också en fundering över detta om barnen kan komma att läsa det man skrivit. Min stora tjej är 11, tack å lov inget intresse för datorer, men hos pappa sitter hon klistrad vid burken - tror ju inte hon sitter och läser här - men det vet jag ju inte säkert. Å sen om texter sparas som de har gjort hitintills - då kan våra små komma att kunna läsa inlägg som vi gjorde om dem nu ... Vissa skriver med kärlek och omsorg å de inläggen kan säkert bli jättemysiga att läsa (tänker tex på Alma och Plutten) men för Vera tex att läsa hur vi i princip gråter över hennes existens emellanåt - hur kul är det?

    Håller med om att det känns splittrat med flera grupper och sen känns det knepigt om man inne i forumet ska skriva att det finns inlägg här att läsa... Iaf jag (vilket kanske är fjantigt) känner att jag tar för mkt plats då, typ kom å läs kom å läs - jag har viktiga hemligheter ~suckar~

    Skönt någonstans att vi är flera som funderar över detta, men hur ska vi lösa det på bästa sätt?

    kram på dig oxå
  6. Glupp
    Glupp
    Madicken> tack!! Just nu är jag långt ifrån en glädjespridare å har inte varit på ett tag... är folkilsk å känner emellanåt att vissa svar balanserar så är ju även det en bra anledning till att backa av lite och ta sig en titt på saker...

    Höll på att hamna i slagsmål häromdagen ~suckar~ hade ju blivit en snygg tidningsartikel om den aggressiva 32-åriga 3-barnsmorsan... räcker med fiender just nu, behöver inte hitta fler...

    Så jag finns i bakgrunden - men har en del att fundera över och ta hand om!

    skickar kramar söderöver...
  7. Lindaliten
    Lindaliten
    Har inte hängt med på ett tag så vet inte riktigt vad det gäller... men om hon är en webstalker så finns ju som sagt FB gruppen som alternativ - eller naturligtvis skriva här i vår grupp på Aff...

    Men om du känner att en paus är på sin plats så respekterar alla det också..

    Hur som helst, vet inte riktigt vad jag försöker svamla fram, har ingen direkt erfarenhet av detta - annat än att jag själv varit ytterst utlämnande i det jag skrivit många gånger och fått småångest.. men å andra sidan känner jag mig så trygg med alla här att det har gått över ganska snabbt.

    Kram i alla fall!
Visar resultat 11 till 17 av 17
Sidan 2 av 2 FörstaFörsta 12
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar