Visa profil: katwah - Allt för Föräldrar

medlemspresentation katwah

Medlemsnamn katwah
Reg.datum 2006-02-04
Senaste aktivitet 2008-01-26
Presentation:
Jag är en 32-årig tvåbarns mor, bor i en radhusliknande hyreslägenhet. Underbarrt med egen täppa och barnvänligt område, i motsats till det förra stället vi bodde på.

Här har jag hittat ett forum att dela tankar och funderingar både kring mig själv och minna själsliga problem - läs depression, och min sons svårigheter.
Har nyligen påbörjat en neuropsykiatrisk utredning för min egen del - spännande, men läskigt!!!!

Min son,(sex år) har ingen diagnos - än - men hade resursplats på dagis. Han är en smart, ängslig kille med en hel del nojjor. Han är lätt distraherad och hamnnar i vad fsk kallar affekttillstånd. I övrigt är han mycket fantasifull, pratsam, en populär kompis, älskar lego, rita och att läsa böcker. Han är i full färd med sin egen läsinlärning som han främst tränar genom att läsa Bamsetidningar just nu.Språkligt ligger han två år före. Grovmotoriken ligger lite efter.

Lillebror är tre år och en lugn och lycklig själ. "Han är alltid glad" brukar folks omdöme om honom vara. Vi föräldrar vet dock att han kan, han också. Han leker rollekar hela tiden och vägrar att vara utan sin stålmannenmantel, den ska vara på från morgon till kväll. På dagis leker han mamma pappa barn med flickorna. Med mig leker han Mamma Mu och Kråkan. Jag är kon och han kråkan.

Maken är en mycket kärleksfull pappa, som håller stenhårt på att läsa för barnen, vilket han gör både morgon och kväll. Just nu har han engagerat ungarna i vårens planteringar. (Detta var i våras, nu släpar han ut oss i skogen för att plocka svamp!) De har valt föer ihop och planterat. Varje dag kollar de hur plantorna tar sig. Jobbet tar mycket tid, men han lämnar killarna på dagis (nu även skola)varje morgon och fixar middagen varje dag.

Själv är jag sjukskriven för att orka med mig själv. Gick ut min utbildning 2000 och fick mitt först barn samma år. Eter föräldraledigheten började jag mitt första jobb och gick ganska snart in i den så beryktade väggen. Kanske hade min depression börjat tidigare än så , men det var i vilket fall i den här vevan jag insåg det.

Vägg

Du m�ste vara medlem f�r att kunna skriva i denna medlems v�gg. Medlem blir du enkelt h�r »
  1. Såg dig i nån gästbok (hos Mammuten tror jag). Dina barn låter lika mina, och jag tyckte om det du skrev om att det var rart med superhjälteutstyrsel, så jag ville bara säga hej. Struntprat med jagförstärkning för jagsvaga, det låter som dravel som inte har nån relevans när det gäller bokstavsbarn, om du frågar mig.
  2. Javisst ;)
  3. Ville bara önska dej och familjen en trevlig helg..

    *kram*
  4. Hej!Tittade in och skriver ett inlägg,för din beskrivning av din son låter till stor del väldigt likt min son...han är smart,får lätt ångest över saker som inte är som han förväntar sig(prefektionist),hamnar i affekt lätt,gillar lego,rita,läsa:)Märkligt nog(som ingen lyckats hitta någon förklaring till)började han dock inte tala förrän han var närmare 2½,men trots det är han bättre än sina klasskamrater på både att läsa och skriva,vilket förbryllade psykologerna mycket,det stämmer ju inte med hur det brukar vara.
    Ska också genomgå en utredning för egen del vad det lider,ska bli läskigt men skönt.

    Usch vad jag babblar^^
    Ha det bra:)
  5. Min superhjälte har oftast inte slängkappa (i filmen Superhjältar förklarar designern hur hopplöst det är med mantel, men jag vet inte om det är det som ligger bakom). Hon vill bara ha "coola" grejer när hon är superhjälte.

    Fast hon byter identitet rätt ofta, så att hon kan vara en blomma från "Blomsterfesten i täppan", snabbt växla till "Ryo i Exo-Force", sen bli en prinsessa... Kläderna ska hänga med i dessa identitetsbyten.

    Likheterna ligger mer i detta:
    "Han är alltid glad" brukar folks omdöme om honom vara. Vi föräldrar vet dock att han kan, han också...

    Liknar vår Bella. Den senaste tiden tror jag dock att omgivningen lärt sig att Bellas envishet faktiskt kan försätta berg - och att det inte bara är positivt. I alla fall inte när det är man själv som försöker vara berget...
  6. Det var värst vad många likheter det fanns mellan din och min familj. Fast vår treårige superhjälte är förstås en tjej...
  7. Vilken mysig presentation du har... /fd Anja
Visar besökarmeddelanden 1 till 7 av 7
 
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar