Jag är 49 år sambo med två hemmavarande barn.Våran yngsta dotter har fått diagnosen dyslexi & dyskalkuli. Vi har kämpat sedan hon gick i första klass med att få någon att förstå det vi redan förstått att hon hade det svårare en andra i sin klass. När jag var gravid fick jag göra fostervattensprov och det provet visade att hon hade en kvinnlig könskromosom för mycket triple-x eller 47,xxx som det kallas.Det betyder att man kan få inlärningssvårigheter fast man förövrigt är normalbegåvad.Men nu hoppas jag att det äntligen vänder så vi får den hjälp hon behöver. Både i skolan och att vi kan hjälpa utan att de jämt ska sluta med gråt & att hon ska tycka hon är värdelös som ingenting förstår.
